Lathet är en synd

Så om jag satt och onanerade medans jag svarade ditt inlägg så skulle jag varit en driftig person?
Det är inte jag som anklagar andra för att vara lata, så om du menar de är skillnad och skillnad, så är de ju något du får förklara istället för att slappt gå förbi de hela.
Tror att du enbart vill jobba som provokatör som livnär dig på andras höga blodtryck.

Det var mest ett skämt, inget illa menat. Att vara lat är dock destruktivt för den egna självbilden och bör undvikas till varje pris. Man kan aktivera sig på många olika sätt och det får var och en bedöma, men att sitta och rulla tummarna blir man inte glad av i längden. Det är ett som är säkert.

Samhället behandlar symptomen istället för att behandla orsaken till problemen. Problemet är systemet självt, men samhällsstrukturen är inte självkritisk. Passar du inte in i normen styrs du in mot den. Alla människor ska behandlas tills de blir maktjakande medelsvenssons. "Regression towards the mean" där samhället självt sätter spelreglerna för vad som ska vara medel. Är du "för lat" så ska du räkna med att få höra det.

Samhället behandlar symptomen istället för att behandla orsaken till problemen. Problemet är systemet självt, men samhällsstrukturen är inte självkritisk. Passar du inte in i normen styrs du in mot den. Alla människor ska behandlas tills de blir maktjakande medelsvenssons. "Regression towards the mean" där samhället självt sätter spelreglerna för vad som ska vara medel. Är du "för lat" eller inte passar in i normen så ska du räkna med att få höra det.

Är du pacifist? (fortsätter på ditt spår att ställa ovidkommande frågor)

Jag kan köpa ansträngningsargumentet. Däremot tror jag att människor trivs bättre med att anstränga sig i de områden som de har en naturlig drivkraft att anstränga sig inom. Jag tror exempelvis att vissa naturligt (bland annat genetiskt) sett är mer teoretiskt lagda, andra mer praktiskt eller fysiskt lagda. Då inte sagt att det inte kan vara nyttigt att komma utanför sin bekvämlighetszon. Har du en fix bild av vad det innebär att vara aktiv? Är det samma sak för alla människor? Har alla samma förutsättningar att vara aktiva? Det är karaktärsdanande att vara en ständigt hårt arbetande streber! Javisst, men det kan också vara den mest självdestruktiva karaktären. När du ständigt jobbar för att uppfylla någon annans mål, när tar du dig tid för att uppfylla dina egna?

Det är en falsk utopi för att samhällsnormen kretsar kring att det ska vara en falsk utopi. Bara för att något ses som en falsk utopi betyder det inte att man måste sluta drömma om den. Om något är det väl ignorant att inte våga tänka stort. Vi lever i en ingrodd bild av att saker oundvikligen måste vara det de är för alltid. Så är det inte och så behöver det inte vara. Tanken är låst. Det visar sig förmodligen även i eventuella responser till detta inlägg: "Bara för att du vill ligga hemma på din soffa och slöa hela dagarna!", "om ingen arbetar, hur hade du då tänkt få mat?", "du tror att samhället sköter sig självt, eller hur?". Samhällssystemet som vi känner det kan bara bäras upp om det finns människor som bär upp det. Om ingen vill bära upp det brister det och blir något annat. Det kanske är det där andra som egentligen vore intressant? Människan i symbios med omvärlden och sig själv. Inte i ett påtvingat samspel med samhället och någon annan.

I verkligheten beter jag mig nog tvärtom som du föreställer dig technobesten. Det ena utesluter inte det andra, människor är hycklare och så även jag. Jag sitter på jobb och studier men vågar fortfarande tänka mina egna tankar och rannsaka mig själv och min omgivning. Det senare kanske du också borde lägga lite mer tid på?
Det finns både lathet och utmattning och visst fan kan det vara frustrerande att vissa ska behöva slita röven av sig medan vissa ligger hemma på soffan av ren lathet om båda är kapabla att utföra samma arbete. Problemet ligger i själva grundtanken om att vi tvunget måste utföra något för någon annans skull. Ädel uppoffring? För vems ändamål? Det är kanske latheten som är det vettiga valet i strävan efter något annat, men det uppskattas inte av de som kämpar i systemet.
Jag tror också att det är en naturlig reaktion. Om då valet var fritt tror jag att man skulle göra vad man kunde finna sitt naturliga kall.

Ibland skriver jag som en systemkonspiratorisk revolutionär men det ligger trots allt något i det.

Folk (många) är väldigt lättstötta av andras åsikter. Man ska vara produktiv för att man vill det och inte för att någon annan har satt en ribba. Satsar man på det man vill så blir arbetet ett nöje och priset ovärderligt.

Man skulle inte uppskatta sin fritid på samma sätt. Man skulle bli rastlös tillslut.

PS. Du frågade om jag var pacifist förut. Och det är klart jag är. Är du fascist?

Kanske finns det en bakomliggande anledning till att många är lättstötta?

Person 1: Född i en rik familj med goda kontakter och i tidiga år får möjlighet att jobba som riskkapitalist och tjäna mer pengar. Badar fullkomligen i pengar och har ekonomiska resurser och en familjefallskärm att falla tillbaka på. De stora ekonomiska resurserna i investmentbolaget medför möjligheter till att bli sponsorer till samhällsprojekt vilket gör att personer på maktpositioner har ett gott öga till företaget och personerna. Detta gör att bolaget har lättare att etablera sig och växa. Personen behöver inte bekymra sig för överlevnad överhuvudtaget utan kan lätt avsäga sig sina antaganden och leva lat med goda förutsättningar.

Person 2: Född i en rik familj med goda kontakter och väljer tidigt att frånsäga sig de nära banden med familjen och de ekonomiska resurserna för att istället jobba med utsatta personer i samhället med det som finns att tillgå. Familjen har inte lagt undan några pengar åt personen, trots deras rikedom. Tjänar nästan ingenting och får inte mycket stöd från varken familj eller samhälle men gör samhället ändå en mycket stor tjänst. Personen har ingen möjlighet att avsäga sig sina antaganden då det är en hållhake för personens inkomst och överlevnad.

Om både person 1 och 2 är produktiva på sina områden för att de vill det, hur kan man säga att någon annan inte redan har satt en ribba för vad man ska göra? Vilket val är det som ger möjligheter? Kan du alltid välja? Hur hade förutsättningarna sett ut om person 1 och 2 istället varit uppväxta i en fattig familj? Har ställt upp ett litet stereotypscenario men jag tror att du förstår vad jag vill komma fram till.
PS. Nej, jag är inte fascist. Är du pessimist?

om man inte orkar då? jag känner bara att folk bara försökt piska på mig jobba mer... fast jag varit så trött sen jag var 17. och då tappa jag motivationen när jag gjorde ganska bra utan deras utskällningar. har ju jobbat och pluggat en del men vill inte slita ut mig bara med saker jag inte vill.¨'
och har ju tänkt att jag ska dö istället för allt handlar bara om krav på mig.

varför måste folk vara så sura bara för den råkade få mer pengar? det betyder inte att den är lat. men det vore dumt att inte ta tillvara den möjligheten ska den bara kasta pengarna i sjön eller och börja jobba på mcdonalds för att inte vara lat????
bara köpa saker som är dyra för att förlora mer pengar o behöva jobba mer?

För det första, vad innebär det att vara lat enligt dig? Känner du dig lat eller är du lat? Hur god självinsikt tror du att du har? Är det rätt eller fel att vara så som du är och enligt vem?

Om du gjorde tillräckligt bra ifrån dig har jag svårt att se att någon skulle skälla på dig. Tillräckligt enligt någons mått mätt. I vilket sammanhang blev du utskälld? Var det på grund av lathet eller att du inte uppfyllde kraven som ställdes på dig? Om ditt jobb är att sortera blåa och svarta knappar och du blandar hejvilt så utför du inte ditt jobb tillräckligt enligt instruktionen. Det kanske är tillräckligt för dig för att du skiter i om de är sorterade eller inte men inte tillräckligt enligt någon annan. Sorterar du som en kratta blir du utskälld. Därför är du otillräcklig för den uppgiften. Det betyder inte att det finns andra uppgifter som inte ställer samma krav, där ditt mått på tillräcklighet är nog. Du kanske helt enkelt bara har gjort fel saker?

Folk måste inte vara sura, men är det konstigt om de är det? Om du ser på scenariot ur en fattig familjs perspektiv som inte har samma val, hur tror du att de ser på lathet när jobbet istället blir ett nödvändigt ont?