Lathet är en synd

Har funderat på att lathet är ett ofog.
Mycket av samhällsproblemen kan härledas till synder, t.ex. lathet.
Motsatsen till lathet är disciplinerat arbete. Det gör att man känner sig stark och munter. Vårt samhälle som det är nu däremot nästan hyllar lathet. "Varför kämpa ihjäl sig".

Dock, har man en gång vant sig vid lathet tar det tid att få upp takten. Man blir deprimerad och blir allmänt orkeslös.

Man får en mentalitet av "nån annan gör det".
Man förlorar sin självrespekt.

Lathet är en synd som går samman med andra synder. Folk BLIR lata av samhället. Av att inte kunna jobba. Av att inte ges tillåtelse att vara delaktiga i samhället.

Man blir inaktiv. Är man sen inaktiv så blir man lat och deprimerad.
En meningsfull sysselsättning är A och O. MEN, eftersom vi i Sverige har en knegarkultur så ses arbete som något lite dåligt, något man gör för att man är tvingad till, och annars helst ska undvika. Det ligger förstås något i att inte jobba ihjäl sig för "förmannen", men tyvär så HINDRAR denna synen oss från att inse att LATHET ÄR EN SYND.

Det handlar inte om att ANTINGEN jobbar man ELLER så är man "lycklig". Med arbete kan ju menas ALLT som är disciplinerat, såsom att ta hand om sina barn, fixa till huset eller trädgårdsarbete. En disciplinerad sysselsättning är faktiskt nödvändig för att vara "lycklig".
Hur kan vårt s.k. humanistiska samhälle ha missat detta .. ??

En annan faktor är att man liksom inte kan bli en del av samhället när man på inget sätt producerar så gott man kan. Man kan inte heller vara en del av en familj om man inte gör NÅGOT. För att vara delaktig i något så måste man bistå så gott man kan, tills dess att man rent fysiskt inte klarar det, t.ex. pga sjukdom eller trötthet.

Förr så skickades ungdomar att göra lumpen -- där blev de tvingade att göra sig av med sin lathet. Nu så kan en ungdom spendera sina tonår och 20-år med att sitta och spela TV-spel.

Hur kan vi öka folks förståelse över de skadliga effekterna av LATHET?
Det biter tag i ungdomar redan i grundskolan.

Hur kan vi öka folks förståelse över de skadliga effekterna av LATHET?

Jag vet ej.

Ibland får man ju bara intrycket att samhället också uppmuntrar till lathet genom att man måste vara på jobbet 8 h per dag utan att man åstadkommer något. Väldigt många jobb är ju också mera rutin och fyller inte nödvändigtvis en funktion. Lathet kommer ju också ifrån att folk har dåliga möjligheter att kunna aktivera sig i den boende eller jobbsituation man befinner sig i som klämmer ur ork att man sedan bara orkar att lata sig.

Vila/lathet kan ju också vara en del av den kreativa processen och att man får återhämta sig och komma på nya ideer. Tror vi gör lite fel när vi bara betonar att folk ska vara effektiva och rationella, vi blir ju mer som robotar då.

Eller så är bristen på lathet en synd, tänker att hela samhället kretsar kring en massa måsten. Även om jag själv lätt blir understimulerad om jag inte har saker att göra tycker jag att det är rätt bisarrt att vi satt oss själva i något slags självpåtvingande system. Om alla dessa måsten inte fanns tror jag att latheten skulle minska, då människor istället fick tid att vara lata, tröttna på det och göra det de ville. Det skulle ebba ut i någon slags nyttig produktivitet som har ett självändamål. Nu blir det istället så att vissa skiter i en massa måsten, är lata och får äta upp det förr eller senare. De sociala påtryckningarna utifrån är inte att underskatta.

Sedan finns det en aspekt av allmänbildning och sådant som man kan ha åsikter om. Jag tror förvisso att jag skulle bli fruktansvärt frustrerad om alla människor omkring mig var oallmänbildade och dumma, men å andra sidan vet jag inte om jag tycker att ett slags påtvingat lärande eller arbetande är bra heller. Om man nu fick välja det vill säga.

ha mer naturlig vila och återhämtning, minska stressen

Är du kommunist? Det du beskriver är en falsk utopi. Att arbeta har alltid varit en del av livet och fördelarna med en aktiv livsstil skall inte underskattas. Det ger en en känsla av åstadkommande och fulländar dagen. Man behöver anstränga sig för att uppskatta vilan.

jo det stämmer också, en människan behöver både inte för höga krav och även kunna vila och återhämta sig. då blir det mera produktiv än att sätta sky höga krav, som leder till utmattning, det skulle jag förmodas kallas lathet i denhär tråden

Håller med dig!

Människan är vad människan är för att den uppfann varm mat som gjorde att man hade tid till annat än skaffa mat jämt och ständigt. Lathet kan egentligen kopplas till att man vill ha tid till något helt annat, de handlar sällan att någon vill ligga i sängen och bara vila. Vill man bara ligga stilla så bör man bli totalt ostimulerad.

Vad jag har hört så ångrar de flesta att de jobbade för mycket och inte följde sina drömmar eller ägnade tid med familjen, aldrig någon som direkt ångrar att de inte jobbade mer och sparade mer pengar till sin begravning.

En synd? Vad är definitionen på en synd? Ha i åtanke på att Gud finns inte

Ni är latoxar som tror att ni ska få allt gratis här i världen utan ansträngning. Och ni har förstås fel. Människan är vad den är p.g.a. att vi har arbetat och kommit på nya idéer för att vi ställde krav på vår tillvaro. Vi uppfann varm mat för att vi ville ha det, inte för att vi inte hade nåt bättre för oss.

Att tänka "jag ska ändå dö, så vad spelar det för roll om jag gör nåt produktivt idag?" är en snedvriden syn på tillvaron, eftersom att resan till själva målet är det riktiga målet.

Att låta tiden rinna blir ingen glad av. Ge varje dag den mening den förtjänar!

Känns som du var enormt slapp i huvudet när du svarade på inlägget.
Detta med varm mat var något som kunde varit fullständigt slöseri med tid men de var de inte, precis som lata personer uppfann mycket som man idag klassar som nödvändigt. Om man placerar världens främsta forskare att bära mjölsäckar istället för att forska vore de slöseri på arbetskraft, men du skulle pekat ut personen som lat om denne vore arbetslös, samtidigt som personen kanske inte har tiden att inte vara arbetslös och söka nytt arbete som passar.
Lätt att vara efterklok?


Även om resan är själva målet så vad innebär resan i sig?

Är du pacifist? (fortsätter på ditt spår att ställa ovidkommande frågor)

Jag kan köpa ansträngningsargumentet. Däremot tror jag att människor trivs bättre med att anstränga sig i de områden som de har en naturlig drivkraft att anstränga sig inom. Jag tror exempelvis att vissa naturligt (bland annat genetiskt) sett är mer teoretiskt lagda, andra mer praktiskt eller fysiskt lagda. Då inte sagt att det inte kan vara nyttigt att komma utanför sin bekvämlighetszon. Har du en fix bild av vad det innebär att vara aktiv? Är det samma sak för alla människor? Har alla samma förutsättningar att vara aktiva? Det är karaktärsdanande att vara en ständigt hårt arbetande streber! Javisst, men det kan också vara den mest självdestruktiva karaktären. När du ständigt jobbar för att uppfylla någon annans mål, när tar du dig tid för att uppfylla dina egna?

Det är en falsk utopi för att samhällsnormen kretsar kring att det ska vara en falsk utopi. Bara för att något ses som en falsk utopi betyder det inte att man måste sluta drömma om den. Om något är det väl ignorant att inte våga tänka stort. Vi lever i en ingrodd bild av att saker oundvikligen måste vara det de är för alltid. Så är det inte och så behöver det inte vara. Tanken är låst. Det visar sig förmodligen även i eventuella responser till detta inlägg: "Bara för att du vill ligga hemma på din soffa och slöa hela dagarna!", "om ingen arbetar, hur hade du då tänkt få mat?", "du tror att samhället sköter sig självt, eller hur?". Samhällssystemet som vi känner det kan bara bäras upp om det finns människor som bär upp det. Om ingen vill bära upp det brister det och blir något annat. Det kanske är det där andra som egentligen vore intressant? Människan i symbios med omvärlden och sig själv. Inte i ett påtvingat samspel med samhället och någon annan.

I verkligheten beter jag mig nog tvärtom som du föreställer dig technobesten. Det ena utesluter inte det andra, människor är hycklare och så även jag. Jag sitter på jobb och studier men vågar fortfarande tänka mina egna tankar och rannsaka mig själv och min omgivning. Det senare kanske du också borde lägga lite mer tid på?
Det finns både lathet och utmattning och visst fan kan det vara frustrerande att vissa ska behöva slita röven av sig medan vissa ligger hemma på soffan av ren lathet om båda är kapabla att utföra samma arbete. Problemet ligger i själva grundtanken om att vi tvunget måste utföra något för någon annans skull. Ädel uppoffring? För vems ändamål? Det är kanske latheten som är det vettiga valet i strävan efter något annat, men det uppskattas inte av de som kämpar i systemet.
Jag tror också att det är en naturlig reaktion. Om då valet var fritt tror jag att man skulle göra vad man kunde finna sitt naturliga kall.

Ibland skriver jag som en systemkonspiratorisk revolutionär men det ligger trots allt något i det.