Citat:
Ursprungligen postat av
Anonymare
Ja, det ändrar på saker. Förundersökningen är inte slutförd och åklagaren hävdar att JA ännu inte hörts om alla omständigheter. Det är givet att man inte vill att svaren på alla frågor ska vara repeterade innan utan att man kan få in överraskningmoment, ställa följdfrågor om personen verkar pressad av frågan och tvekar eller verkar ljuga etc. Det här är sådant som alla poliser förstår medan man i denna tråd tycks tro att det där med förhör kan man genomföra lite hur som helst. Om man gör så blir nämligen resultatet lite hur som helst och det kan påverka rättssäkerheten för bägge parter, positivt eller negativt. Detta är ett av skälen till att man vill verkställa häktningen och genomföra förhöret under kontrollerade omständigheter, inte på Ecuadors/JA:s villkor som skulle kunna innebära att JA i lugn och ro får träna på hur han ska svara på ev. besvärande frågor.
Förhöret är ingen rättegång. Det viktigaste är nog att han ges tillfälle att bidra med sin version av händelseförloppet. Kom dessutom ihåg Sofia/Irmeli-konceptförhöret i HäPM där Sofia (alltför?) generöst beskrivs som att hon fick "svårt att koncentera sig" när hon började undvika Irmelis frågor. I proportionalitetens namn bör man nog acceptera ett normalt förfarande vid utlandsförhör. Att säga att han ska måsta avsäga sig Ecuadors beskydd för att efter fem och ett halvt år äntligen få ge sin version är bortom alla rimliga proportioner. Redan den 30 augusti 2010 försökte han få försvara sig mot de falska anklagelserna mot honom, men Gehlin tillät inte detta, troligtvis för att Finné lagt ner det fallet och han bara fick förhöras om Annas ofredandeklagomål. Två dagar senare återupplivades våldtäktsryktet och han har fortfarande inte getts tillfälle att ge sin version. Följdfrågor är nog det minsta man ska oroa sig för. Kom ihåg att det numera rör sig om politisk förföljelse.
Irmelis konceptformat på Sofias HäPM-förhör gör att allt slätas över, varje tvekan, varje motsägelse, varje undvikande. Det videofilmades inte, det bandades inte, det skrevs inte ut ord för ord.
Edit: För den händelse att det går till rättegång (LOL) så är det vad han säger då som gäller. Med vissa undantag, men det är inte så att förhöret i sig redovisas i rättssalen. Polisen får tycka vad de vill, men så här sa Thomas Olsson om hur Quick-skandalen hade kunnat undvikas:
Citat:
– Ja, ganska enkelt. Det hade bara varit att följa rättegångsbalken så hade det förmodligen aldrig hänt, sa Olsson och berättade att
i rättegångsbalkens 36 kapitel 16 § så finns det en bestämmelse som reglerar när man får förebringa material från förhörsprotokollen. Det får man göra om någon ändrar sig, eller inte vill eller kan yttra sig. De uppgifterna kan förebringas på olika sätt. Man kan läsa ur protokollet, man kan höra den polisman som har hållit förhören som då får berätta vad som har sagts, om det nu rådde någon oklarhet i protokollen.
– Men man kan bara göra det när den person som ska höras säger att han inte minns, eller ändrar sig eller något.
https://www.advokatsamfundet.se/Advokaten/Tidningsnummer/2012/Nr-9-2012-Argang-78/Resning-i-Quickmalen--darfor-kunde-det-ga-sa-langt--/
Så eventuell chock-effekt av Mariannes hopfantiserade anklagelser om uppsåt att kränka kvinnornas sexuella integritet och dylikt spelar ingen roll. Mariannes utsända kan se honom skaka på huvudet över Mariannes vansinne, men det är ingenting man senare kan försöka döma honom på. Att hållas inlåst i flera år utan utomhusvistelse med extremt påfrestande och störande närgången dygnetruntbevakning, att lida av smärtor så allvarliga att det emellanåt krävs morfinpreparat för att uthärda, att förvägras sjukhusvård och utsättas för år av politisk förföljelse av ett skenheligt land (eller två) som blankt struntar i FNs föreskrifter för mänskliga rättigheter, att leva under hot om tortyr, och dessutom bli plågad av absurda frågor från en svensk psykopatiskt kallsinnig åklagare, det är skäl nog för att visa tecken på påfrestning under ett förhör som försenats i över fem år, hur oskyldig denna politiska fånge än är.
Så varför oroar du dig för alla tecken på obehag som han kan tänkas uppvisa under det absuda förhöret? Är det inte rättssäkrare att frågorna ställs av företrädare för Ecuador som visar någon slags respekt för hans situation och hälsotillstånd? I en eventuell rättegång får Marianne nog det sadistiska nöjet att alldels själv förhöra honom, med följdfrågor och med korsförhör och allt. Det är då. Förhöret är ingen rättegång. Du har tittat alldeles för mycket på amerikanska polisserier.
Irmeli är för övrigt jävig och kan inte så gärna tillåtas vittna om vad som skedde under förhöret med Sofia den 20 augusti 2010. Hon var såvitt jag vet den enda polisen närvarande under förhöret, som alltså inte bandades. Svensk rättssäkerhet i ett nötskal.
