Om ingen minns det, har det hänt då?

Klantade mig när jag skrev inlägget. Dåtiden är givetvis med.


Jag tolkar din hypotes på två olika sätt.

1

Du kan fånga det fysikaliska mönstret som uppstår om du sett händelsen med egna ögon.
Att A leder till B, men jag håller med om att vi skulle få klarare bild av det som hände om vi såg det hela hända på samma gång ifrån alla vinklar samtidigt. Däremot kan läsaren av dokumentet förhålla sig träffsäkert till hur det objektiva förhöll sig just då eftersom dessa rörelser/händelser alltid upprepar sig efter samma mönster. För att göra saken tydligare; Om jag lyfter handen och kastar ett glas i väggen går det sönder.

Däremot kan vi inte veta att de alltid kommer att gå sönder. Någon gång kanske det smälter, flyger tillbaks eller vad som helst.

2

I den externa världen beter sig händelseförloppet helt annorlunda. Det vi upplever är bara en spegelbild av den.

Precis!

Dina tankar är i konstant rörelse. Det enda du kan vara säker på är din egen existens. Därför finns det ingen mening. Här vill jag hänvisa till min egen tråd som du har glömt att svara i unge man.

Just denna tanke ger en existentiell kris.

Det är främst version 2 som överensstämmer med hur jag tänker. Ett väldigt platonskt synsätt. Inte nödvändigtvis helt annorlunda, men annorlunda.

Förövrigt är det roligt att version 1 kan avspegla ett kvantmekaniskt sätt att se på världen. "Om jag lyfter handen och kastar ett glas i väggen går det sönder. Däremot kan vi inte veta att de alltid kommer att gå sönder. Någon gång kanske det smälter, flyger tillbaks eller vad som helst." Det handlar bara om sannolikheter för att respektive sak ska hända. De absurda händelserna är extremt osannolika, i princip inte tänkbara, men likförbannat kan de inträffa.
Aha, det är det du menar alltså! Sorry Soxiboy, ska gå tillbaka och svara! Har lite svårt att se att mening ska vara meningsfullt i detta sammanhang bara, men vi tar den diskussionen i din tråd istället.

TS byggde på en frågeställning kring andra människor. - Därav bygger han per auto grundtesen i en konstant form i att flera existenser finns. Och därmed gäller således det vanliga. eftersom han inte sagt något annat. (säger sig självt).

och eftersom det "vanliga" gäller, eftersom TS inte påstått något annat. Så förstår jag fortfarande inte varför svaret skulle vara med komplicerat än "konsekvensen av handlandet". -- Mitt svar till tråden är; konsekvensen av handlandet. delvis ett bi kände vibrationerna av mozart på radion 1955 och flög lite annorlunda in i skogen och blev dödad av det nedfallande trädet. -- Petterson blev lite lugn av musiken och knulla frugan, som födde barn året därpå.

och sedan kring "historieforskning". Det är ju också en del av händelsen om en annan tolka det på ett visst sätt. - Alltså hände "det"/konsekvensen i VÅRAT universum. en fladdermus är ju en fladdermus, ett bi ett bi, -du är du, och jag är jag

delvis; ibörjan sökte man bekräftelse av dom som gav en mat. - sedan så sökte man bekräftelse i dom sociala kretsar för att nå makt, acceptans och nå hierrarki inom dom spelregler som fanns för att nå inflytande till makt till förändrande till min tro. -Problemet var dock att det fanns massa olika grupper som egentligen sakna större syfte- mer än "kulturellt" tidsdödande. och att kämpa sig upp inom varje var onödigt krävande. - Oinspirerande och allmänt stissiga lärare och förebilder har infunnits i min pissiga men högst betydelsefulla existens.

TS tes hade däremot kanske kunats göra mer intressant om han tryckt in känslor i bilden. Delvis historieforskaren skrev att hitler var "ond", eftersom han uppfattade det. Eller historieforskaren nedtecknade mozarts musik som "glad"/"dyster" - - Då kan ju händelsens debatteras ur historieforskarens egna tyckande nedteckningar kontra affektionerna/konsekvenserna. - men det är ju något helt annat. - Dom enda som inte skulle bli drabbade av det fallande trädet är ju exempelvis "spöken" som inte följer samma universella regler. - men eftersom inte dessa inte anses finns per auto., så är dom överflödiga.

eller vill TS åt frågan mer åt; "Skedde WW2" . - Men då tycker jag man kan förmedla det på ett bättre sätt. - För "trädet" som vi aldrig sett, om vi inte fått det berättat för oss genom historieforskaren; dess affektioner har redan nått oss. Och om det inte skedde så spelar det ingen roll?..

Det finns väl ingenting i min trådstart som talar emot att diskussionen skulle kunna röra känslor? Min tanke var dock mer åt "skedde WW2?"-hållet. Även om en mängd konsekvenser har nått oss, hur vet vi med säkerhet att händelserna som vi tror orsakade konsekvenserna har hänt? Tänk om det var något annat? Hur kan vi säkert veta?

Detta har även tagits ett steg längre, där jag ifrågasätter huruvida någon någonsin kan uppleva en verklig händelse. Tänk att alla verkliga händelser sker i en idévärld och alla våra upplevelser och efterföljande minnen av händelserna är imperfekta avspeglingar av idévärlden. I den meningen, har någonting vi minns någonsin faktiskt inträffat? Olika personer minns olika saker, minnen är till naturen imperfekta, vi kan blanda ihop eller minnas fel. Om sådana saker nedtecknas i dokument så beskrivs alltså saker som aldrig har hänt.

Man kan argumentera för att alla händelser ger konsekvenser på ett eller annat sätt och att vi därför kan följa konsekvenskedjan (som är en produkt av orsak och verkan) bakåt. Även om vi gör det, hur kan vi vara säkra på att det var precis det som vi tror hände som faktiskt hände?

På vilket sätt menar du att det inte spelar någon roll? Ska vi skita i allt som heter historia, tradition och rötter? Anta att du är av en adlig släkt. Någon ätting i historien har alltså blivit adlad och du är en avkomma x antal generationer efter i samma släkt. Säg att personen i verkligheten aldrig hade blivit adlad, utan bara plötsligt började kalla sig adelsman. Hur kan du säkert veta vad som faktiskt hände? Gå tillbaka till källor omkring som styrker att han blev adlad. Hur kan du säkert veta att de källorna stämmer? Ingen minns själva händelsen, har det då hänt?

Historia bör inte heta "Historia". utan typ; "dåtids- möjliga scenarion med konsekvenser". eftersom "Historia" som ord per auto är bastant "fakta".

eftersom du har rätt i att man aldrig kan veta vad som hände. Och bör därför hinta om det för allmänheten, så man kan inspirera till folk att bygga själva utifrån det dom själva tror på till 100%, och sedan gå därifrån. Jag känner ju min granne till 90%, så granne + granne + nån släkting = 99.9% om frågan gäller huruvida en viss industribyggnad faktiskt ligger i Västmanland eller inte, och alla säger att dom varit där.

- Men problemet ligger i din formulering, för du säger i praktiken "om katten dog - dog den då"? -- Hur kan du veta det?

svar; eftersom den dog.

"men katten kanske aldrig fanns". - Här gör du om grundfrågan till: En katt som kanske fanns, och som dog, men som ingen mindes - fanns den?

svar; om den utförde konsekvens så fanns den. - För vad var <katten> i efterhand? == dess konsekvenser med spår. - Och då får man följa dom spåren tillbaka. Och eftersom du inte pressicerat katt/träd, och ställe, så blir det svårt å ge ett hundra procentigt svar.

och angående WW2 så får man även där ta sak för sak. -- Det är ju här judarna är lite fula med "förintelsen" och tar patent/skapar ett helt ord och sätter sin egna "fakta"/hoxtoria på. -- Det är lur och bedrägeri bara där. Man kidnappar inga ord. Ful jude. - Ful jude.

saken hör till att dom redan kan allt sånt här hur man kontrollerar through words. Och tänk dig då för 1000 år sedan med nån gedigen kristendom som hade patent på registret inom "godhet". NOOOOOG svårt att hitta på lite huxx om man hade en gedigen pakt: hahahahahah

om dom erkänner så kanske jag förlåter dom.

historia: HAHAHAHAHAHAHHAHAHAH "go play some fotball now; made some arenas for you, and some heavy investment. ; go make culture; go be bitch - get dollar, get dollar".

FUCK JEW

Historia kanske inte är bastant fakta, men vi behandlar den som bastant fakta.

Det är ett problem, jag håller med. Om jag tillåter mig att formulera om frågan. Om katten dog enligt en person, dog den verkligen så som personen uppfattade det? Dog den i verkligheten? Hur kan du veta det baserat på andrahandsinformationen?

En analgi till en historisk händelse. Gustav Vasa dog 29 september år 1560, detta står antecknat i böcker och finns skildrat av en massa olika källor. Hur vet du att han verkligen dog då? Hur kan du veta det baserat på andrahandsinformationen?

När Gustav Vasa dog är helt ointressant idag. Det enda intressanta med dödsögonblicket är att våra historiker kan utgå från att Gustav Vasa inte startade fler krig efter den 29 september 1560. I praktiken gjorde han inget annat heller.

Exakt när historiska personer föddes och dog är inte speciellt intressant men har ju ett värde därför att andra historiska skeenden ofta tar vid då någon härskare går bort. Den aspekten är intressant men knappast datum och klockslag. Det är enbart intressant för en historisk kalenderbitare som fascineras av detaljer.

spår, så får man anta därefter. - men nej, precis som lejonet sa; man vet generellt sätt inget. Desto mindre social intellekt du bär, desto jobbigare är det med diffus information. "du sa att du visste". Och här ryker ju frågan kring en större intelligens upp, att man kan snabbt greppa vilken scenario man är i. -Problemet (kanske)- är väl bara att man följer dessa koder då, som egentligen är social dekadens i fel sammanhang- som gärna blir alla sammanhang.

För ska man skoja så kan man ju lika gärna göra miner och stojja. - Antingen så leker man, eller så pratar man och då pratar man ju ur det fullaste. - Att "acceptera" ljug som social korrekthet, är ju direkt farligt. "all wars is political wars". - Så får man lära sig idag. inte "today most wars seems to be pointing towards something called 'political wars' ". å politiken står väl i gemen under demokratin och allas rösträtt, jämställdhet, osv. - Delvis ingen struktur. Ingen tro. Inget konkret. bara "politik"; Vilket per fakta står under ekonomin.
delvis; ekonomi->politik->struktur->tro

och inte: tro->struktur->ekonomi->politik

Det är ingen omformulering, det är en retorisk motfråga. Eftersom minnen formas genom sinnena fördröjt av händelsen (om än så med mikrosekunder så sker det efteråt), så måste händelsen utspela sig innan det blir ett minne. Alla "minnen" som är skapade före eller helt utan en händelse, är inga minnen. Då är det fantasi eller drömmar eller något.

"Om minnet kan "skapa" falska händelser, är händelsen fortfarande oberoende av minnet?"
Vilken händelse? Det är ju ingen händelse, inte heller något minne. Det är en fantasi, ide, dröm..

Sen går du in på att alla minnen bara är hjärnans tappra försök att återspegla en händelse, men att det alltid finns defekter. Det håller jag absolut med om, men varför skulle det innebära att minnet kommer före eller under den faktiska händelsen? Vilket det måste göra om alla händelser måste vara kopplade till ett minne i det exakta nuet. Jag tycker det låter helt ologiskt.

Det allra sista du säger om maten, stärker inte det då att händelser sker oavsett minnen?
Jag vet (nåja, man kan dra det till sin extrema spets och säga att man ingenting vet), att jag måste ha ätit regelbundet under mina år, annars skulle jag vara död. Men jag minns det inte, så uppenbarligen finns det inte minnen för alla händelser. Det blir också en motsättning med det du sa tidigare, att inga minnen är helt korrekta, då kan ju ingenting korrekt ha hänt, eller så lever vi i parallella universum med olika sanningar som dessutom ändrar det förflutna utifrån hur mycket vi minns, dag för dag. När något glöms bort har det inte längre hänt..

Nä, jag köper inte konceptet tyvärr.

Edit, tror du det själv, eller leker du bara med tanken?

Hur ska du veta att en falsk händelse inte är en riktig händelse eller vice versa om det är det enda du minns? Även om du hittat på händelsen så upplevs den som verklig för dig.

Angående det fetstilta så tar jag det verkligen till sin spets. Om det är så som jag säger så vet vi egentligen ingenting. Hur kan det vara så men att vi ändå tycks veta någonting? Vi bygger vårat vetande på något som vi är helt ovetande om.

Sen leker jag väl mest med tanken, det är absurt att något inte skulle ha hänt bara för att vi inte minns det. Samtidigt är det svårt att med säkerhet säga att det inte är så som jag argumenterar för, men det är inte som att det kan förändra någonting i hur vi lever våra liv. De vore olevbara. Det hindrar mig inte från att tycka att det intressant att ifrågasätta saker som känns uppenbara och självklara, tänk om vi missat något eller upptäcker något nytt? Frågan borde trots allt vara vetenskaplig enligt Popper, då den går att falsifiera. "Om man inte minns en händelse har den aldrig hänt", sant eller falskt?

Är det inte lite godtyckligt vad som är intressant? Som du själv är inne på så finns det människor med olika intressen.

Är den enda nyttan med minnen att se hur konsekvenser förändras efter händelsen man minns?