Om ingen minns det, har det hänt då?

Vi var en kort stund
I hög definition

skulle atomer kunna inneha ett enhetligt expression/minne?

ja; för om summarium, av låt oss säga- hela vårat universum blir '+' istället för '-' när allt damm samlas till skapelsen av big bang igen. - Då kom ju den ihåg NÅGOT. OCH därför allt annat som inträffa på sätt och vis. - Frågan är bara om just <mozart> var den vägvinnande <figuren>. Men det är inte omöjligt att en liten affekt kan i sin tur göra ENORM påverkan på allt annat, eftersom det ena leder till det andra.- en försenad smält barriär-is på jorden kanske leder till att ljuset absorberas annorlunda, som leder till...
så Med Mozarts art-energi med affekt så slutade kanske universums slutliga substans = '+' . Utan Mozart '-'. Med TS fotspår utan <mozart> = '+'. osv.

-- så allt bygger på hur långt man kan påverka allt annat för att påverka till det yttersta för att nå intelligent data, aka- true POWER == förståelse för det DU gör. för ju mer du kan förutspå vad dina drag leder till; desto mer kan du aktivt försöka påverka vad du vill ha, eller tror du vill ha.
- Life oR DEATH, cola eller mjölk. solo eller i grupp. egoism eller idiotism. eller kanske lite av allt.


men frågan är ju. Var är Mozart? fanns Mozart?(såklart) -- men finns Mozart nu(?), vad var han för något?. och hur utvecklat måste ett minne vara för att få sitt erkänande som något <enhetligt>. Kunde 1 man bygga pyramiderna, eller var det ett samarbete av flera Viljor...- och ickeViljor(?)
kan ett medvetande bestå av ett endaste <ting>(?). kanske just medvetandet kan det, -men kanske inte hela mozart. - för vem var mozart; känslor(?) konst(?) - en vilja baserat på känslor(?). en existens baserat på flera viljor.- eller kanske En unik mallstruktur vars reflektioner av universum studsa unikt emellan baserat på den unika ramen.

vad är känslor(?) vad är vilja(?); liv eller död. 'på' eller 'av'. - en känsla kan alltså bestå av en enorm mängd dimensioner av rätt eller fel. moral, eller ickemoral - tukt eller otukt. tro eller synd.

skulle jag kunna knulla en hund, ett lejon eller en delfin - och tycka att det var lika ungefär lika okej som en mindre attraktiv människa?

är det vår olika biologiska historia och rasidentiteten som gör att det är "fel"/otukt/något dåligt?
är något mer okej än det andra- delvis; är hund bättre än delfin? norrbagge bättre än dansk(?)...
om det nu bara är sex utan biologiskt syfte det handlar om. För här skulle ju en känsla tala om att barnet blir bättre där eller där. -- Och hur mycket är barnet en del av dig. För ju längre du går ifrån din <ram>, desto mindre lik blir ditt barn dig.

-- finns det en godtycklig mag-känsla att gå efter, -Och att försöka sig förstå sig på och styra sig själv från den mag-känslan leder ofta till "fel". - är känsla + logik det mest komplexa som finns(?), och vissa saker saknar därför förklaring. - Smarta människor undviker helt enkelt att sätta ord på saker eftersom att det inte går att förklara. - För det säger deras logik och känsla. - Är det den dumme som måste förstå sig på, och sätta ord på saker(?) eller är det den biologiskt starke människan som inte blivit tvingad att tänka om(?), och därför kör på samma linje tills den bryts(?)

för allt måste brytas ned för att byggas upp. och därför har den biologiskt svaga haft vissa evolutionära fördelar. genom alla påfrestningar. alla misslyckanden. för exempelvis så har incest visat sig possitivt till en viss gräns. Där strykor och svagheter förstärks. och där svagheterna i det långa loppet kan repareras med dom "positiva"/dominant ofelbara intakt - vilket resulterar i en mer distinkt människa - God eller Ond. Dum eller Snäll.

eller är den föråldrad, -"magkänslan" alltså. - Skulle vi i teorin kunna göra om en hund till en människa och skapa hund-människor och beblanda våra olika medvetande <ramar>? -- finns det redan en större intelligens på jorden som gör detta med oss, människan, -just nu, och har gjort sen en tid tillbaka.

det konspireras ju en del om en ras från en annan galax, pyramiderna; osv osv. - Kanske dom tyckte att apan såg rätt nice ut., och den som var bäst lämpad att hjälpa på traven här på jorden..

men varför skulle dom vilja ha konkurrens om sin plats som 1a? -- behöver dom vår hjälp till något?. typ ett större krig och behöver nytt tänk och inspiration... -intelligenta slavar/zombies(?)

eller är det ett moraliskt utbyte medans dom tömmer vår planet på någon unik mineral vi inte ännu upptäckt. -- och dom ger oss en möjlighet att "hänga på" // take it or leave it. // prove yourself worthy; MONKEYS of Tellus.

Om du staller upp en datorsimulering utav solsystemet och later den grinda framat eller bakat, sa kommer simuleringar med vaaaaldigt sma skillnader i initialvillkor uppvisa enorma skillnader (i storleksordningennutav "ar dar planeter eller inte") efter ca 40 miljoner ar. Om du kombinerar detta med osakerhetsprincipen som sager att det faktiskt finns en inneboende osakerhet i sakers position och hastighet, sa kan man stalla sig fragan huruvida det oht finns nagon "absolut datid" (eller framtid). Man kan da stalla sig fragan, om jag idag gar ut och mater alla himlakroppars position valdigt exakt, och skriver ner detta pa en lapp, som jag sedan forvarar i 40 miljoner ar. Nar denna lapp sedan tas fram och lases, kommer den fortfarande ( kunna) innehalla information om planeternas positioner for 40 m ar sedan?

Om jag skapar ett system där jag vet att du och din sort utövar ett visst typ utav mönster om jag ger er den enklaste frågan; Ja eller nej, samt med vissa hints när ni springer vilse. -- "Bygga pyramid eller offra familj och springa ut i öknen själv." -- Och efter ni byggt klart den så döda jag er allesammans. -Ert lidande kommer jag inte ihåg. Ni var för mitt högre medvetande så icke-existentiellt att jag inte ens kommer ihåg nånting, förutom slutprodukten, slutresultatet. delvis min produkt. min tanke. min skapelse.

POWER. SYSTEM. KONTROLL. - satanism.

I ontologisk mening kan man ej visa eller bevisa att varat (existensen/verkligheten) fanns för t ex en sekund sedan. Det finns inget som motsäger att det uppstod för en sekund sedan i precis den skepnad och form som det har nu. Man kan krasst säga att alla tankar, föreställningar, idéer och modeller gällande varats beskaffenhet, helt sonika just är tankar, föreställningar, idéer och modeller eller vad vi nu vill kalla det som verkar vara "upplevelsen av tillvaron".

Om det inte har hänt, hur kan man då minnas det?* Alltså sker en händelse före det blir ett minne, och således är händelser oberoende av minnet.

*Om man "minns" något som aldrig har skett så är det ju uppenbarligen ett felaktigt minne.

Dessutom skulle det bli en massa paradoxer. Ingen minns vad jag åt, eller ens att jag åt för några år sedan (mer än enstaka måltider kanske). Betyder det då att det inte har skett, och att jag svalt? Men ingen minns ju heller att jag svalt, så både svalt jag och inte svalt?

Om det inte har hänt, hur kan man då minnas det?
Du formulerar om grundfrågeställningen. Svaret på din fråga är vanföreställningar eller att olika personer kan tolka samma händelse på olika sätt, då våra sinnen inte är perfekta eller att vår position och kunskap vid händelsen var olika. Det är inte samma sak som det som behandlats tidigare. Det saknas även nödvändig information, om det inte har hänt ...för vem? En stor del av problematiken med det här ämnet är dessutom att det är svårt att sätta fingret på vad det innebär att något händer och vad som är ett minne av vad.

Ja, det är ett felaktigt minne om du minns saker som inte har hänt. Vanföreställningar. Kanske vi alla oundvikligen har dem? En intressant liten twist är: hur kan du veta att det är felaktigt om det är det enda du minns?

"Alltså sker en händelse före det blir ett minne, och således är händelser oberoende av minnet".
Om minnet kan "skapa" falska händelser, är händelsen fortfarande oberoende av minnet?
Det är förövrigt en jävligt knivig mening att hantera och det har med perspektivet på tid att göra. När händer egentligen en händelse och när uppfattar du att händelsen faktiskt händer i ditt huvud? Det borde vara en liten skillnad i tid då det tar ett tag för dina sinnen att filtrera sinnesintrycken innan händelsen faktiskt händer för dig i ditt huvud. I någon mening är alltså alla händelser som händer i ditt huvud minnen av något som hände för en extremt kort tid sedan. Bortsett från detta måste vi nog skilja på en verklig händelse, något som faktiskt inträffar och en figurerad händelse. På samma sätt för minnen. Citatet från dig får olika innebörd beroende på vilka händelser eller minnen vi talar om.

I min trådstart argumenterar jag för att det inte finns några verkliga minnen, då det är omöjligt för människans sinnen att lagra och förstå all information om en verklig händelse. Det verkliga minnet av en verklig händelse är en abstraktion i vårt huvud som inte är samma sak som det som faktiskt hände. I någon mening kan man säga att ingenting som någonsin har hänt för dig har hänt i verkligheten. Detsamma gäller alla andra människor. Ni har bara mer eller mindre korrekta avspeglingar av den verkliga händelsen i era huvuden.

Angående maten, så nej, du lever fortfarande. Men du lever i nuet. Du kan inte med säkerhet kan säga att du åt för några år sedan om du inte minns det. Ingen annan heller. Bisarrt nog, även om du minns det, hur ska du veta helt säkert att ditt minne är korrekt?

Verkligheten i sig behöver nödvändigtvis inte innefatta passerad tid, nutid eller framtid

Det kan likväl vara en a-priori. Det vill säga; ett inplanterat ramverk som våra tankar följer, men det är mest rimligt att tid faktiskt är statiskt. För var ifrån skulle vi få iden ifrån om tiden inte är det?

Så vitt jag vet för man endast dokumentation på vad som hänt rent objektivt. Information som angår etik eller humana problem uteblir ju och tolkas subjektivt.

Menar du att vi nödvändigtvis inte inte fått med alla faktorer som flätar ihop helheten?
De går nästan alltid att gräva djupare.

Om jag får en stadig bas att stå på baserat på "bevis" kan jag med hjälp av uteslutningsmetod och rationalitet avgöra om det var så att Olof sköt Per.

Spännande. Vad skulle motivera att ta bort dåtiden men att behålla framtiden?

Kommentar på det fetstilta:
Vad innebär det att man "dokumenterat något som hänt rent objektivt"? Är det ens möjligt att dokumentera något sådant? Jag ser dokument som nedtecknade minnen eller nedtecknad information från minnet. Saxar lite från sådant jag har skrivit tidigare:

"Jag tänker att det finns en händelse i sig som inträffar och minnen som förhåller sig till händelsen i sig. Dessa minnen kan aldrig avspegla händelsen perfekt men till en viss grad. Abstraktionen av en händelse är väsensskild händelsen. Har det vi minns faktiskt inträffat då?"

"I min trådstart argumenterar jag för att det inte finns några verkliga minnen, då det är omöjligt för människans sinnen att lagra och förstå all information om en verklig händelse. Det verkliga minnet av en verklig händelse är en abstraktion i vårt huvud som inte är samma sak som det som faktiskt hände. I någon mening kan man säga att ingenting som någonsin har hänt för dig har hänt i verkligheten. Detsamma gäller alla andra människor. Ni har bara mer eller mindre korrekta avspeglingar av den verkliga händelsen i era huvuden."

Allt vi upplever och kan dokumentera är alltså skiljt från den verkliga, "objektiva", händelsen.

Poängen är att du inte kan vara helt säker på att "bevisen" stämmer. Det är precis det som är problematiken. Om man spinner vidare på denna tanken kan vi inte vara säkra på någonting.

Sen är det klart att vi i vanliga livet inte bryr eller kan bry oss om det. Det finns en grad av vett, rationalitet, hos människor som gör att vi förbiser sådana här saker för att det vore orimligt att ta hänsyn till dem. Vi skulle inte veta någonting eller kunna säga någonting om någonting. Det är precis som du säger, vi tar inte med alla faktorer som flätar ihop helheten för att det vore orimligt att göra det. Det hindrar däremot inte att verkligheten är beskaffad på ett annat sätt än vi förhåller oss till den.

Det är som att vi bygger allt tänkande på en grund som inte går att stå på. Ett slags förbiseende av kaoset som råder bakom kulisserna för att kunna dra en slutsats eller ta ett beslut.