Stora Skol & Kunskapstråden - för de lata

Tack för förklaringarna! Jag har en annan fråga angående periodiska systemet. Hur jag kan motivera att smältpunkter/kokpunkten skiljer i olika grupper. T.ex i alkalimetallerna att reaktiviteten ökar ju längre ner i gruppen. Men hur kan man motivera det, speciellt med kok/smältpunkter?

Hej! Jag skulle behöva hjälp med denna uppgift:
Redogör för en kemisk analysmetod, t ex gaskromatografi, masspektrometri, spektrofotometri. I samband med detta ska du diskutera provtagning, detektionsnivå, precision och felkällor. När det gäller själva analysmetoden kan du redogöra för t ex användningsområde, principen, utrustning och analysutförande.

Vad exakt är det du behöver hjälp med? Har du hittat information du inte förstår om metoden du valt? eller vet du inte var du skall börja?

Hej

Jag skriver en artikel om ett hormonstörande läkemedel och har bara lite hum om om mol, substansmängder etc. Ur en forskningsartikel framgår att ämnet "stör till hälften" (IC50) under koncentrationen IC50 4.0 x 10 ^6 M

Är det samma som 4 mikromol/l?

En annan fråga

Vad är koncentrationen 10 ^5 M "på svenska".

Jag inser att jag säkert inte formulerar mig bra här - men jag är i akut behov av hjälp så fråga gärna något jag ev kan förtydliga.

Stort tack på förhand

Angående smältpunkt och kokpunkt, då särskilt för metaller: är du bekant med begreppet metallbindning? Föreslår att du läser på om det och funderar lite och frågar igen om du inte ser hur smältpunkt och kokpunkt hänger ihop med metallbindning.

Vad gäller reaktiviteten hos ett jonbildande grundämne så kan man förklara den utifrån elektronkonfiguration i respektive ämne. Ämnen är mer benägna att reagera och delta i jonbindningar ju lättare de har för att avge eller ta upp elektroner. Alkalimetallerna har sin yttersta elektron ensam i det yttersta huvudskalet. För att nå ädelgasstruktur och bilda positiva envärda joner så behöver de göra sig av med den elektronen.

Vad är det då som påverkar hur lätt ett ämne avger elektroner och joniseras? Främst är det antal elektroner som behöver avges för att få en stabil energinivå (ädelgasstruktur) och deras avstånd till kärnan samt hur stora laddningsskillnader som håller fast dem.

En elektron närmare kärnan hålls fast hårdare av kärnans positiva laddning, dels för att kraften över ett kortare avstånd är större, men främst för att de yttre elektronerna avskärmas lite från kärnans positiva laddning av de elektroner som ligger i nivåer innanför. Därför medför fler elektronskal att elektronerna blir lättare och lättare att "skala av". Alkalimetaller blir alltså mer benägna att reagera genom att avge elektroner ju fler elektroner de har, dvs neråt i det periodiska systemet.

Samma sak gäller för de alkaliska jordartsmetallerna, men här skall två elektroner avges, vilket är lite svårare, så de är fortfarande kraftigt reaktiva, men mindre än alkalimetallerna och reaktiviteten ökar neråt i gruppen.

Motsatsen gäller för halogenerna som bildar negativa joner genom att ta upp elektroner. Eftersom fler elektroner skärmar av mer blir kraften som kan dra till sig elektroner mindre ju längre ner i gruppen man kommer. Reaktiviteten är alltså som störst för F och minskar neråt.

Enheten M om koncentration utläses molar och är mol/liter.

Dina siffror ser ruskigt stora ut. En lösning blir normalt mättad innan man behöver tiopotenser för koncentrationen. Är det möjligen så att det skall stå
4.0*10 ^-6 M
istället? Dvs ett negativt tal i potensen?

4*10^-6 M är då 4 mikromolar, dvs 4 miljondels mol/liter av ämnet och det ligger i nivå med vad man kan vänta sig av hormonaktiva ämnen, som har effekt även i väldigt låg koncentration.

Tack. Jag läste igenom Metallbindning men stötte på ett nytt problem nu. Ju fler delokaliserade elektroner ju starkare/stabilare blir metallen. Men jag har svårt att tolka ordet delokaliserad. Jag hittar ingen förklaring som jag förstår. Samt så ser jag bara hur smält/kokpunkterna ökar grupp för grupp, inte t.ex. I alkalimetallerna hur det ökar ämne för ämne. Om du förstår hur jag menar?

Delokaliserade elektroner är elektroner som "delas" av alla atomerna i en metallbindning. Kärnorna sitter i en kristallstruktur kring vilken elektronerna rör sig som ett "moln". De rör sig fritt mellan atomerna och är inte bundna till sin "egen" kärna. I genomsnitt befinner sig lika stor laddning runt varje atom, men vilka elektroner som står för laddningen kan skifta från ögonblick till ögonblick. Det är bara de yttersta elektronerna som kan delokaliseras.

En bild kanske förklarar bättre:
http://draw.to/Dit23Q

Att du inte hittar någon trend neråt i en grupp beror på att smältpunkt och kokpunkt är mycket mer komplext än reaktivitet. Faktorer som atomstorlek, tätpackningsstruktur och elektrondelning i metallbindningar påverkar och samverkan av faktorerna ger "konstiga hopp" i egenskaper för en del ämnen. Däremot är trenden tydlig för ämnena om man går gruppvis. Det blir ungefär en sån här kurva:
http://draw.to/DQ4cT

Ämnen som ligger högt i smältpunkt har fler elektroner så långt ut att de kan delas i "molnet" och dessa ämnen ligger i början fram till mitten av övergångsmetallerna.

Tack för bra förklaringar.

Stämmer det här? Grupp 1, då ökar ju antalet elektronskal för varje period, och då blir bindningen starkare? vilket i sin tur leder till att smält/kokpunkten blir högre?

Har du kontrollerat din hypotes mot verkliga värden på smältpunkt och kokpunkt?

Den här sidan visar alla smältpunkter för grundämnen:
http://www.chemicalelements.com/show/meltingpoint.html

Borde nog ha gjort det innan jag uttalade mig Men min lärare gav mig en liknande förklaring om hur smältpunkterna varierar.

Med risk för att det är fel igen, Alkalimetallerna högst upp förutom H. Har ju få elektronskal och lika många valens elektroner som resten av Alkalimetallerna. Blir metallbindningen starkare för att valenselektronen är närmare kärnan? Och därav ökar smältpunkten?

Och åt lodrätt håll så är antalet elektronskal lika många men elektronerna blir tätare därav ökar smältpunkten?

Ursäkta om jag misstolkat dina inlägg på något sätt. Försöker få lite förståelse över det, kan inte riktigt förstå det boken skriver om det.

Tack för att du tar din tid!

Jag vet inte varför smältpunkten varierar som den gör. Det är som sagt mycket mer komplicerat neråt i en grupp än vad trenden mellan olika grupper är och beror förmodligen på både elektronernas konfiguration med avskärmning från elektroner i de inre skalen och atomradie som påverkar hur kristallerna i metallen kan tätpackas och ger starkare bindningar. Det kan även vara andra effekter inblandade som jag inte har en aning om.

Skillnaden mellan grupperna över samma period kan (delvis, men fullt tillräckligt för gymnasiekemin) förklaras av fler delokaliserade elektroner, men som sagt så känner jag inte till någon bra förklaring på utvecklingen neråt i de olika grupperna.

Kanske går det att förklara heltäckande med hjälp av någon del av kvantmekaniken, men det är långt utanför min kompetens.