DN censurerar insändare

I höstas när jag i min sysslolöshet klickade mig in på DNs webbsida, så möttes jag av en insändare med en bekants underskrift. Jag läste först igenom den och gillade den, men på något sätt kändes insändaren som ännu en i högen av alla konformistiska artiklar. Jag undrade vad detta kunde bero på och bestämde mig till sist för att ringa upp honom och ge min gratulation till att han hamnat i DN.

När han svarar gratulerar jag honom och vi börjar ganska omgående diskutera insändaren i DN. Jag frågar honom varför den verkar så mjäkig - en stil som han annars inte är klär sig i (alltid varit en frispråkig preson). Han berättar till min förvåning att hans ursprungliga artikel egentligen varit dubbelt så lång, men att DN valde, efter att ha frågat om hans tillåtelse, att ta bort vissa delar som det inte fanns "källor" eller "belägg" för. Det som var kvar efter hans insändare, efter att de cherrypickat dess innehåll, var i grund och bottnen ännu en av de likriktade artiklar som florerar på valfri så kallad main stream media.

Han tillät naturligtvis att DN tog bort delar av hans text; möjligtvis på grund av fåfängan det innebär att få sitt namn publicerat i en stor morgontidning. Missförstå mig rätt, jag kastar inga stenar här - jag skulle gjort samma sak.

Poängen med att jag skriver det här, är för att det är ett väldigt lömskt sätt av DN att sprida sin världsbild och sin ideologi. Det är ju meningen att dessa insändare ska vara vanligt folks åsikter, med andra ord inte journalisters diton. De understödjer sina åsikter genom att visa hur folket tycker precis som de, eller rättare sagt:

Hur de tycker precis som folket.

http://asikt.dn.se/asikt/debatt/offr...-verkligheten/

(Ovan finns artikelen bifogad.)

Jag återkommer med den oretucherade versionen, så att ni kan jämföra.

Det råder fri diskussion om detta avslöjande, men för formalitetens skull kan vi ha frågeställningen:

Är detta etiskt? Fanns det verkligen inga belägg för hans påståenden, som redaktören på DN påstod?

Att det kortas ned i insändare är ingen nyhet. Det är väl snarare praxis?

Förövrigt anser jag att DN är skit.

Om det varken fanns källor eller belägg, gjorde DN rätt.

Förstår inte problemet? Det är allmänt välkänt att redaktioner kortare ned och gör ändringar i debattartiklar, insändare samt opinionsinlägg m.m. Som erfaren debattör eller opinionsbildare så bör man ta reda på önskad längd innan man börjar författa t.ex. ett debattinlägg. Om redaktionen ändå vill göra ingrepp i det man skrivit så ska man begära att få läsa texten SAMT godkänna den innan publicering.

Har man svårt att få fram sin åsikt på ett begränsat utrymme så kan det ibland gå att länka vidare till sin blogg eller liknande i inlägget för mer läsning. Inte alltid att en tidning tillåter det men ibland brukar det gå vägen.

Nej, Dagens Nyheter är ingen etisk tidning längre, utan har helt övergett ambitionen att sanningsenligt skildra verkligheten, eller folkets åsikter.

Jag tycker alla ska säga upp prenumerationer på denna numera usla tidsskrift, och aldrig länka till dess webplats.

Okej, har jag fattat det här rätt? De frågar insändaren om de får ta bort delar utav texten, hen godkänner att de gör det och du kallar det censur?

Misstolkade första gången jag läste igenom att textlängden var en faktor som spelade in i DNs beslut, vilket hade varit en deal breaker för problemet för mig.

Helt klart oetiskt om vi ska utgå från principen att insändare ska reflektera folkets egna oredigerade röster. Dock får man inte blindas av att valet av insändartext är en annan selektiv och kvalitativ process som också sker bakom kulisserna. Det är inte orimligt heller att anta att sagd tidning får in överflöd av insändare att välja mellan och att vissa sparas till senare datum i brist på plats. Så hypotesen att insändartexter ska, eller ens kan, spegla folkets röster i sin fullständighet är en illusion. De har valet att från första början välja bort de insändare de inte tycker stämma.(bristfälligt antagande?)

Att sedan dock redigera själva texten i sig, alltså kognitiv censur av en röst, oavsett anledning, är att klart gå över gränsen. Även om vi accepterar min tidigare paragraf som sanning så skiljer sig det i hur etiskt-medvetet denna process är. De kontaktar insändaren i fråga, ringer på telefon, och frågar om ett godkännande från en annan människa att censurera (som sagt, deras motivering är ej relevant) sig själv.

Edit: Sen om det hela var en "cover-up" för att texten egentligen var för lång... ja det är en helt annan femma.

Och de som påstår att detta är en välkänd praxis inom journalistiken; gör det det mer rätt? Visst kan man inse en viss bekvämlighet i att acceptera läget i vissa situationen men det säger inget om grund-problemet/dilemmat i fråga, förutom att repetitioner av felaktigheter kan leda till nya etiskt rätta utgångspunkter.

Det sammanfattar väl i princip min tolkning.

Hur skall vi veta vad det var som det inte fanns källor och belägg för? Även om det fanns källor och belägg, så skall de ju i så fall redovisas i insändaren, det är inte redakötrens uppgift att försöka leta efter källor och belägg.

"En tidskrift eller ett magasin är en periodisk skrift som skiljer sig från dagstidningen genom att inte komma ut lika ofta och (vanligen) inte förmedla allmänna dagsnyheter utan istället vara inriktade på ett ämnesområde."

återkom när du passerat grundskolan, och dessutom lärt dig stava

För insändare brukar ha källhänvisning eller? Det handlar givetvis om att man sorterar bort åsikter man själv inte håller med om eller som man inte vill ska få synas i tidningen. För insändare är just det, åsikter.

Ja, det stämmer. Här ställer DN upp med två alternativ: Antingen retuscherar vi dina åsikter och din insändare eftersom du inte har belägg för det du säger (jag återkommer med en exakt kopia av det han ursprungligen skrev senare), eller så får du inte alls din insändare publicerad.

Jag anser att det räcker för DN att göra en fotnot bredvid ett påstående som enligt DN saknar källa, istället för att inte alls publicera insändaren. Dessutom är deras krav inte konsekvent. Var annars i insändare ser man källhänvisningar? Detta var med andra ord ett svepskäl. Om jag säger "Jag tror på att Gud existerar", så skulle inte DN kontra med "Källa?".

Edit: Notera att DN inte ger honom ett tredje alternativ, nämligen "Redovisa källor så att vi vet att du inte far med osanning", istället framstår allt som en stor skenmanöver för att inte behöva publicera hans insändare.

DN tillhör inte "det allmänna" dvs. är inte ett företag som representerar staten. Som ett privatägt företag så det står dem fritt att censurera eller redigera texter. Det är den ansvarige utgivaren som ensamt riskerar straffansvar för eventuellt tryckfrihetsbrott, så det är upp till denne att se till att det som publiceras är i enlighet med pressetiska regler. Sedan så måste tidningar ofta korta ned texter pga utrymmesskäl. Det är löjligt att framställa det som att DN hotar någon till tystnad för att de vill korta ned en text och då, med debattörens lov, väljer att ta bort faktapåståenden utan källhänvisningar. Det är skillnad på att uttrycka en personlig åsikt och påstå sig redogöra för vetenskapliga fakta, i det senare fallet behövs pålitliga källor för trovärdighetens skull. Det var ju bara bra för debattörens skull om de tog bort sådant som sänkte hans trovärdighet och lät resten vara kvar. Det är ohederligt att vilseleda läsaren genom att "krydda" texten med osakligheter.