Varför är du tjock?

Feta människor väljer i en överväldigande majoritet av fallen sin övervikt genom sin sunkiga kosthållning och stillasittande livsstil. Hur kan man göra så mot sig själv när man vet att tjockisar är några av de mest hånade och nedvärderade som finns. Jag tycker själv inte om fat-shaming, men hur kan man bara låta det gå så långt att man låter sig bli en fet, äcklig valross/kossa?

Har du inga fel och brister som du önskar ändra på, Techno?

Värdelös och oupplyst trådstart.

Dom senaste datan på grav övervikt visar på att det är främst biologiska faktorer som är väldigt svåra att påverka utan medicinsk eller professionell hjälp - det handlar om allt i från att man har en genetisk störning i frontalloben som påminner om ADHD, som ger försämrad mättnadskänsla, till skador på densamma från yttre miljöpåverkan, till förändrad metabolism eller övereffektiva matsmältningssystem.
Eller så är det en bieffekt orsakad av annan sjukdom, som depression, bieffekter från medicinering eller fel på sköldkörteln.

Oftast en kombination där utav.

För övrigt ställer jag mig ytterligt tveksam till att den här tråden hör hemma i Psykologi, då detta bevisligen främst inte är en sjukdom som behandlas med varken psykologiska metoder eller som har psykologiska orsaker.

Jo, men skillnaden är väl att jag försöker förbättra mig? Vill man tappa fett så är det ganska simpelt; ät LCHF och gå fastande morgonpromenader. Men tjockisarna verkar hellre vilja sitta med näven i chipspåsen än att bli socialt accepterade. Det handlar om vad man prioriterar, kanske?

Det jag inte begriper är varför folk inte kan sköta sig själv och skita i andra?! Att ts påstår att tjockisar nedvärderas i den stora utsträckningen säger mer om var ts bor och var han befinner sig i livet.

Sen kan jag tycka att en del människor borde ta bättre hand om sig själva, för hälsans skull, inte för att efterlikna en
hm-modell eller dylikt!

Det kan jag nog inte hålla med om. Jag tror att det finns ett utbrett och irrationellt tjockishat i samhället, vilket trådstarten är symptomatisk för även om TS utger sig för att inte tycka om fat shaming.

Det vi diskuterar är tjockisens mentala tillstånd. Jag tycker att det blir löjligt när du säger att fetma inte har psykologiska orsaker. Hört talas som tröstätande? Sen om man har någon legitim fysisk åkomma som orsakat övervikten så ska man inte ta åt sig av den här tråden. Men i de flesta fall så handlar det om lata människor som väljer bort ett drägligt liv och en god hälsa för att få sockerknarka.

Jag är tjock för jag äcklas av smala beniga människor.

Säker på att det inte beror på din förkärlek till socker/fet mat? Annars skulle du ju kunna hålla ett normalt bmi och slippa dö i förtid.

Till alla tjockisar därute...

Dags för lite hara bachi bu....


http://www.expressen.se/halsoliv/vik...ga-ner-i-vikt/

Lycka till

Jag har varit tjock hela livet i princip, men jag har också försökt att gå ner i vikt under samma tid.
Nu på senare tid går det framåt sakta men säkert, fast det är inte bara "sluta äta, börja träna" som folk som inte har samma problem säger.
Det räcker med att fel person säger något på gymmet, eller en blick/hånade flin så kan man krossa en annan människa som försöker. Jag har varit med om det, så jag vet vad jag pratar om..
Och det här med portionsstorlekar, mina tallrikar ser generellt mindre ut än de "supersmala" runt om mig.
Det är inte roligt att vara tjock och det är heller inte mitt val att jag är det fortfarande, men jag försöker. Så dra inte alla över en kam för att alla tjockisar "gillar chips mer än morötter"
Peace

Äter för mycket o skiter för lite