Gift och familj... men inga vänner, vanligt?

What??

Nu förstår man varför det blir så tokigt ibland när tjejer väljer karlar.

Vem tror du har mest att ge sin kvinna, en kille som har 75kompisar som ska hållas igång, är superattraktiv (och vet om det) och kan fixa en ny tjej samma eftermiddag som han gjort slut.

Eller en grabb med ett fåtal vänner som har längtat efter en tjej i 10år och är beredd att hugga av sig ena armen för att få en?

Sen är inte killar vandrande penisar vars enda strävan är att få sex 24/7.

Efter första månadens knullande vill nog i alla fall jag se att det växer fram något gemensamt intresse eller sysselsättning man kan ägna sig åt tillsammans, annars brukar det inte dröja många veckor innan det där knullandet känns ganska poänglöst.

Kan stämma in i kören av dom det stämmer på. Eller vänner har jag men dom är från bardomen och pratar kanske någon gång i halvåret.

Men i mitt fall finns det ni många anledningar till detta. Dels var de flesta av mina vänner tjejer förut och dom försvann när jag träffade min fru men också att jag flyttat till en ny stad. Har man fru, barn och heltidsarbete är det svårt att hinna träffa nya vänner.

För min del är det ganska lugnt. Menar jag får ut mycket av det sociala genom jobbet. Fast ibland saknar man dock att ha en "bästa vän", det vill säga någon man träffar hyffsat regelbundet och känner att man kan diskutera allt med. Fast kanske inte är så vanligt längre.

Man har ju inte så många vänner när man är vuxen. Det inser man plötsligt att dom klingat av nästan allihopa, nån flyttar till annan stad, nån drar sig undan, nån fortsätter festa, nån får barn tidigt, osv. Till slut har man bara ett par kvar som man hörs med då och då.
Men vissa av mina kompisar har dragit sig undan då dom träffat en kvinna, skaffat barn och radhus och såklart sen skilt sig. Dessa brukar vara dom som skött sig sämst när dom 'dragit sig undan' från vänskapen och helt enkelt slutat svara på sms eller så. Så 3 år senare när dom gått igenom allt och nyskild vill börja umgås igen, då är min dörr stängd. Då sitter dom där, ensamma med en unge på halvtid i en för dyr bostad och den fd frun vet han redan är igång och knullar som om imorgon inte fanns. Bitter är han.
Jag har 3-4 vänner som jag träffar då och då, oftast nån promenad, fika, nån match eller liknande. När jag var i gymnasieåldern hade jag säkert 30-40 vänner.
Jag trivs utmärkt.

Människor idag har inga vänner alla lever genom sociala medier, dom träffar nån för en selfie för att visa alla dom har vänner. Men det är bara ytliga

Vanligt vet jag inte men viktigt i min mening. Har gott med vänner jag pratar med varje dag och jag tycker det är väldigt bra för äktenskapet. Pratar ju om det mesta med frugan men en hel del kan man ju även ta med vänner så frun och barnen inte är dom enda. Så man inte bara dumpar allt på dom på gott och ont. Sen är ju sociala situationer trevliga i sig.

Det här är skrattretande.
Vad har ni för vänner egentligen? Själv har man snarare problemet att har jag inte svarat på typ 3 dagar så börjar hoten komma om att såga upp dörren. Man får inte vara ifred, och här has det barn och hus och allting i kretsen men det stoppar ju inte direkt en från grabbhäng..

Märker utav det här utanför min krets en del. Fy Fabian vad hbtq-certifierade männen låter kvinnorna hunsa omkring dom. Det är inte hälsosamt att låta en kvinna styra...

Tror det är väldigt vanligt faktiskt. Själv så tycker jag att det är lättare att träffa nya vänner när man har barn och familj.

Den största andelen vänner jag gått miste om har skaffat barn eller flickvän och därmed inte längre har någon tid till övers. Jag har aldrig riktigt förstått det, speciellt när det kommer till bara flickvän/sambo.

Så för min del har det väl blivit tvärtom. Jag har inte skaffat familj och blir ensam på grund av det. Det kanske skiljer sig mycket mellan städer då jag bor i en liten stad också.

Väldigt vanligt.

Jag tror också det är vanligare om man är något äldre. Ju yngre du är med familjebildning desto fler kompisar, sen går åren och du blir äldre, eller du är äldre och skaffar familj, så minskar kontakten med vänner.

Tiden räcker liksom inte till. Man lämnar barn, jobbar till 17.00- 18.00 hämtar barn, ska laga mat städa och umgås med barnen, för man skaffar väl barn för barnens skull (hoppas jag). Man vill väl vara med sin man/kvinns och sina barn. Idrotter eller liknande på kvällen. Sova.

Helgen så vill man väl göra något med familjen, eller träffa någon god vän. Ofta umgås man väl i par i lite äldre ålder. Tror det är vanligt som sjutton att man mest är med familj och ev. några vänner. 2-3 st. Man kan ju vara en stor familj också med syskon och deras respektive som man träffar då och då.

Många blir nog mätta efter 9 timmars tjafsande på jobbet.

Jo, kacklandet på byggena kan till och med göra en singel yngre man trött på att umgås med folk

Den som har 75 kompisar lovar naturligvis också att han är beredd att hugga av sig ena armen och ge upp kompisarna för hennes skull. Han har också längtat efter sin drömtjej i 10 år. Kvinnor tänker att killen som gjort sig omtyckt av 75 kompisar kommer att göra henne glad när han nu kommer att lägga samma energi på henne som han gjorde på sina 75 kompisar. Killen utan vänner som lovar att offra ena armen för henne verkar desperat i jämförelse när han inte har erfarenhet att skaffa och behålla sina vänner som killen med 75 kompisar.

Observera att det är stor skillnad på att har några vänner och att inte ha vänner alls. Du försöker vinna argument genom att ge andra killen ett fåtal vänner. Antal vänner är dock subjektiv. Frågeställningen är personer utan vänner vilket få tolkas subjektiv för det finns ingen som är 100% utan vänner om man inte lever isolerad utan kontakt med resten av mänskligheten.