Gift och familj... men inga vänner, vanligt?

Hur vanligt ar egentligen detta?

Hyfsat vanligt. Var det ett tillfredsställande svar på din fråga?

Väldigt vanligt.

Du tillhör kärringen och barnen nu, bara acceptera. Vänskap, sånt får man roa sig med när man är ungkarl.

Iväg och jobba nu istället för att sitta här och diskutera, frugan din behöver ett par nya italienska handsydda läderstövlar och matchande handväska...!

Hur vanligt det är beror väl delvis på ålder. Vid 25-30 är det nog inte särskilt vanligt, även om det givetvis förekommer. Vid 50-års åldern är det vanligare, längre tid har gått att glida isär från barndoms- och ungdomsvänner, och svårare att skaffa nya vänner med högre ålder.

Sitter i stort sett i den sitsen själv.

Har några (2) vänner som jag haft sen barnsben som jag främst håller kontakt med via email/telefon.
Jag har enkelt inte så mycket tid och ork över att umgås med folk efter arbete, sköta huset, ta hand om tre småkillar och fru.

Har ett fåtal på jobbet som jag kan prata med på jobbet, men inte så att vi umgås på fritiden.
De känner även de att det finns inte så mycket plats för extensivt kompisumgänge på fritiden.

Jag förstår att det handlar om prioriteringar, men ändå har jag nästan svårt att förstå hur folk med jobb, egen bostad och familj har tid/ork att umgås med vänner.

Är du kvinna eller man? Skulle tro att svaret skiljer mycket beroendet på kön. En kvinna som inte har vänner kommer alltid att hitta en karl som vill gifta sig med henne bara hon är hyfsat snygg. En man som inte har vänner kommer förmodligen att ratas av de flesta kvinnor.

Varför måste en man ha vänner för att lyckas med kärleken?

Har jag då aldrig märkt av...

Detta är väl mer regel än undantag, om det är positivt eller negativt beror väl lite på hur man ser det, du är ju inte ensam iaf..

Riktigt sorgligt att det blir så. Säkert en väldig massa som sitter hemma och blir ledsna över det och undrar varför ingen tar kontakt, men ingen tar steget och gör något konkret åt det, lite moment 22.

Känner du dig träffad TS?

Det är helt normalt.

Jag och mina kompisar har snackat mycket om detta på senaste tiden faktiskt! Det är en del av att bli vuxen. Man märker med tiden vilka vänner som är äkta och vilka som är falska. De äkta stannar kvar och de falska och bekanta, som man typ träffar när man är ute och klubbar, faller bort.

Min åsikt är att man egentligen bara behöver de äkta vännerna. Förhoppningsvis är frugan eller maken en äkta vän och bästa vän, så där har man en till man kanske inte alltid tänker på på de sättet!

Då undrar jag, vad menar ni med vänner, ni som tycker det är normalt att inte ha vänner?

Jag har vänner men jag menar inte att man måste höras flera gånger per vecka för att vara vänner, eller ses varje helg eller så.

Med mina vänner hörs jag per telefon eller sms kanske varannan vecka, ibland ses vi av en slump i tuben eller på ICA, och så bestämmer vi att ses, och vi ses kanske en gång per månad.