• 8
  • 9
2016-01-05, 06:31
  #97
Medlem
LéKrisss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Runa57
Misslyckats med livet när man är 30, hur hänger det ihop? Mitt liv började när jag var 50+, allt före var en praktik, prova dig fram, släpp alla ev krav, din tid kommer.

Fina ord. Tack för dem.
Citera
2016-01-05, 08:49
  #98
Medlem
Barnflods avatar
Minnen - bleka
jag vill leka
låta lusten gro
odla friden
växa i den
våga, verka, tro
ge - bejaka
jag vill smaka
sötman i din kyss
oförtrutet nära slutet
livet började nyss
Citera
2016-01-05, 08:54
  #99
Medlem
Jag är i liknande sits. Se det med andra ögon, du följer inte strömmen. Vi kanske är ämnade att göra något vi brinner för men inte kommit på det än. Livet är inte över för man inte gjort likadant som andra. Vad är normalt och vad är onormalt egentligen? Bygg din egna väg, även om det inte är "accepterat" eller "perfekt" just nu. Finns många som skaffat svensson-liv bil barn hus hela kitet och sedan ångrat sig- bara för alla gör det så betyder de inte att alla kommer gilla det. Hoppas det går bra!
Citera
2016-01-05, 13:54
  #100
Medlem
ChuckHagels avatar
Citat:
Ursprungligen postat av purpurite
Så om du hade haft bil, hus, barn, fru. Hela paketet av vad som kategoriserar ett Svenssonliv. Hade du verkligen varit "nöjd", är du utan tvekan säker?

Jag tror om man INTE har det, finns ett skäl till det. Det måste ha funnits något som fick en att hellre gå mot strömmen och ta en annan (mer svår) väg för att finna/skapa ett lyckat liv.

Jag anar att du inte hade varit mer nöjd om du levt ett Svenssonliv. Det är bara så att det är en lättare väg att ta, den du är på är svårare att ta sig an och ja, den känns.

Spot on.

Att jämföra sig med andra människor är inte rätt tillvägagångssätt. Om du är kapabel till självinsikt och reflektering tar du och skriver ned vad du vill göra, hur du vill leva och vart du vill bo. Sen hur du skall gå tillväga för att nå dit (yrkesutbildning kan vara något om du har svårt att då in en fot). Och gör det DU vill göra, inte vad som andra tycker att du ska göra.
Citera
2016-01-05, 13:59
  #101
Medlem
Har du någon hobby/intresse, förutom tv-spel och serier? Eftersom du tröttnat på träning antar jag att det var den hobbyn du en gång hade.

Jag sitter inte i samma sits som dig och skall därför inte uttala mig om hur du känner eller tänker. Men att sitta inne på vintrarna är väl inte jätte ovanligt men som du tidigare nämnt verkar du göra det året runt?

Ett tips: Jag nämnde hobby i starten av mitt inlägg och jag skulle rekommendera dig att skaffa en sådan. Om vi nu skulle leka med tanken att du skulle lyckas spara ihop lite pengar på något vis, låt säga 2000kr så tycker jag att du skall börja fiska. Du kan om du vill få lite egentid ute vid havet, en sjö eller ett strömmande vatten. Det är terapi.

Vill du inte fiska själv så finns det mängder med klubbar runt om i landet där medlems antalet kan nå upp till flera hundra fiskare. Åk till ett vatten klubben har och du kommer garanterat träffa någon fiske galning som gärna pratar med dig och som alla vet så är det svårt att få en gammal fiske räv att sluta dra gamla rövarhistorier, men du kommer att vara social, lära dig något och kanske t.om. Bli bjuden på en kopp kaffe han/hon har i sin termos.

Ett lite bättre tips:

Börja flugfiska.

Vill påpeka att detta inte löser din ekonomiska situation och inte heller dina jobbmöjligheter men jag tror skarpt att det är en hjälp på vägen att få bitarna på plats och samtidigt koppla av.
Citera
2016-01-05, 22:53
  #102
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Grovedark
Jag tror att jag är dömd för misslyckande. Jag kommer nog ändå känna mig som en förlorare om jag har den ekonomiska biten fixad om några år, jag är så efter att det inte känns lönt längre. Alla vänner jag skaffar sviker mig förr eller senare. Det är nog detta som gör mest ont. Människor jag litat på mer än allt annat i denna värld, och som jag gjort allt för, svek mig för egen vinning som om jag ens aldrig existerade. Det finns ingen man kan lita på i denna värld egentligen, förutom en själv. Nyårsfirandet sög, ser ingen poäng i att supa eller dra på smilbanden när jag inte egentligen känner för det. Ännu ett nytt jävla år med misär.

Du utsätter dig själv för för många av de kognitiva störningarna jag listar här: (FB) Jag misslyckades hårt med livet, så jävla besviken De är dig bara till last. Även om det kan vara skönt att se sig som ett offer för omständigheter och andra människors handlingar (vilket kanske det stämmer att du är) så hjälper det dig inte.

Försök lista allt du är tacksam över i ditt liv i stället för allt det negativa.

Citat:
Inte nog med det, men den politiska situation i Sverige gör att allt känns hopplöst för framtiden. Finns det ens någon poäng att kämpa för en framtid då. Så jävla tragiskt hur detta land är på väg mot en avgrund. Och nej, jag känner inte för att engagera mig politiskt, svenskarna har röstat på deras egen undergång. Arbetsmarknaden är skit, inte sugen på att jobba inom en bransch bara för att jobben "finns där" om intresset saknas. Jag ruttnar hellre ihjäl i min egen lya än lever som en mekanisk robot som gör allt för sin mästare för lite fickpengar.

Politiken kan du personligen inte göra så mycket åt, så mitt råd är att släppa det. Dessutom är bilden man får om man läser här på Flashback väldigt snedvriden. Man får en ensidig och väldigt negativ syn på verkligheten. Ja, det finns definitivt allvarliga problem. Men det är tärande att gräva ner sig alltför djupt i dessa.
Citera
2016-01-06, 09:58
  #103
Medlem
Kan verkligen relatera. Känner mig helt isolerad, misslyckad, utbränd, deprimerad, utfattig.

Försöker att lappa ihop mitt liv. Pluggar nu, men det går trögt. Livet känns jävligt svårt just nu.
Citera
2016-01-06, 11:17
  #104
Medlem
PonPows avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Grovedark
Börjar närma mig 30. Utbildad, men arbetslös. Attraktiv, men singel. Lever på bidrag. Har gjort det mesta. Trött på att festa, resa och träna. Trött på kvinnor efter alla svek. Äger inget av värde. Ingen bil, inget hus. Har inga barn. Inget förhållande. Kass relation med familj, vi kommer inte överens. Mina dagar består av att kolla på serier och spela tvspel. Jag går runt med en obeskrivlig ilska, jag har varit nära att mista tålamodet flera gånger denna månad, och göra något som jag hade ångrat senare. Jag är arg, deprimerad och ledsen. Hatar människor, hatar livet, hatar hur jag inte lyckades med något. Inte nöjd med något alls.

Hur kunde det bli såhär?
Vad ska jag ta mig till?
Har du funderat på att börja knarka?

Om inte det känns lockande så börja med några aktiviteter. Det finns meningsfulla saker du kan göra utan att ha ett jobb.
Lär dig tala ett främmande språk, börja i en kampsport.

Eller varför inte kickstarta det hela med att hoppa fallskärm?


För fan, inser du inte att din olycka beror på alla fack du placerar in dig i?
Bara för att du inte har jobb eller flickvän så behöver du inte sitta med en massa självömkan!


Så kort som livet är, vill du verkligen mäta din lycka utifrån vad andra har?
Citera
2016-01-06, 22:31
  #105
Medlem
Grovedarks avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Bleach
Du utsätter dig själv för för många av de kognitiva störningarna jag listar här: (FB) Jag misslyckades hårt med livet, så jävla besviken De är dig bara till last. Även om det kan vara skönt att se sig som ett offer för omständigheter och andra människors handlingar (vilket kanske det stämmer att du är) så hjälper det dig inte.

Försök lista allt du är tacksam över i ditt liv i stället för allt det negativa.



Politiken kan du personligen inte göra så mycket åt, så mitt råd är att släppa det. Dessutom är bilden man får om man läser här på Flashback väldigt snedvriden. Man får en ensidig och väldigt negativ syn på verkligheten. Ja, det finns definitivt allvarliga problem. Men det är tärande att gräva ner sig alltför djupt i dessa.

Jag har släppt politiken, försöker undvika det så mycket som möjligt. Men som flitig flashbackanvändare är det svårt att helt kringgå vad som sker med vårt stackars land. Jag känner igen mig i allt du radade upp, gällande de kognitiva störningarna. Men att ha en benämning på vad som sker uppe i huvet lär ju inte förändra nåt.

Citat:
Ursprungligen postat av PonPow
Har du funderat på att börja knarka?

Om inte det känns lockande så börja med några aktiviteter. Det finns meningsfulla saker du kan göra utan att ha ett jobb.
Lär dig tala ett främmande språk, börja i en kampsport.

Eller varför inte kickstarta det hela med att hoppa fallskärm?


För fan, inser du inte att din olycka beror på alla fack du placerar in dig i?
Bara för att du inte har jobb eller flickvän så behöver du inte sitta med en massa självömkan!


Så kort som livet är, vill du verkligen mäta din lycka utifrån vad andra har?

Jag är inte villig att knarka, nej tack. Falsk, inbillad glädje & lyckorus är inte vad jag är ute efter. Jaså, vem ska jag annars jämföra mig med? Med mig själv? jag är ju en loser, inte kan jag vara något bra o jämföra med.

Ibland går det perioder, 2-3 veckor, där jag lever i total isolation från omvärlden. Handlar förnödenheter, sen låser jag in mig i hemmet. Känner mig nöjd med tillvaron, tills jag kommer ut igen och ser hur glada alla är med sina flickvänner, familjer, kompisar, fina bilar och ägodelar. Känslan kan närmast beskrivas som ett dolk i hjärtat, till följd med insikt om vilken patetisk loser jag är, och då börjar hatcykeln igen.
Citera
2016-01-07, 12:34
  #106
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Grovedark
Jag tror att jag är dömd för misslyckande. Jag kommer nog ändå känna mig som en förlorare om jag har den ekonomiska biten fixad om några år, jag är så efter att det inte känns lönt längre. Alla vänner jag skaffar sviker mig förr eller senare. Det är nog detta som gör mest ont. Människor jag litat på mer än allt annat i denna värld, och som jag gjort allt för, svek mig för egen vinning som om jag ens aldrig existerade. Det finns ingen man kan lita på i denna värld egentligen, förutom en själv. Nyårsfirandet sög, ser ingen poäng i att supa eller dra på smilbanden när jag inte egentligen känner för det. Ännu ett nytt jävla år med misär.

Inte nog med det, men den politiska situation i Sverige gör att allt känns hopplöst för framtiden. Finns det ens någon poäng att kämpa för en framtid då. Så jävla tragiskt hur detta land är på väg mot en avgrund. Och nej, jag känner inte för att engagera mig politiskt, svenskarna har röstat på deras egen undergång. Arbetsmarknaden är skit, inte sugen på att jobba inom en bransch bara för att jobben "finns där" om intresset saknas. Jag ruttnar hellre ihjäl i min egen lya än lever som en mekanisk robot som gör allt för sin mästare för lite fickpengar.

Men alltså, ärligt talat. Har du denna synen får du fan skylla dig själv. Sluta tyck synd om dig själv om du inte planerat att lösa dina problem.
Löjligt. Väx upp
Citera
2016-01-30, 17:06
  #107
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av Buskalle
Är själv 52 och kan ärlig säga att fy fan men i vilket fall så ryck upp dig det kommer inte att bli bättre lol

Åh du får kvar .. då vet jag, är 49....

men har haft det värsta hoppas jag istället och om det inte vänder inom närmsta månaderna
då är livet inte min grej.....

Trevlig kväll på dig, höna el tupp!!!

Citera
2016-01-30, 17:20
  #108
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av Grovedark
Börjar närma mig 30. Utbildad, men arbetslös. Attraktiv, men singel. Lever på bidrag. Har gjort det mesta. Trött på att festa, resa och träna. Trött på kvinnor efter alla svek. Äger inget av värde. Ingen bil, inget hus. Har inga barn. Inget förhållande. Kass relation med familj, vi kommer inte överens. Mina dagar består av att kolla på serier och spela tvspel. Jag går runt med en obeskrivlig ilska, jag har varit nära att mista tålamodet flera gånger denna månad, och göra något som jag hade ångrat senare. Jag är arg, deprimerad och ledsen. Hatar människor, hatar livet, hatar hur jag inte lyckades med något. Inte nöjd med något alls.

Hur kunde det bli såhär?
Vad ska jag ta mig till?


Ja, det undrar jag med... det är många stackare som har det så här... misslyckade..singlar, attraktiva (du tränar väl för nu kommer annars ditt tv-spel o tvtittande börja märkas)

Hatar människor??? Du vet att många som hamnar i nån livskris kan må jättebra på ett öde ställe utan någon kontakt med någon omvärld.. ingen tv, inget tv-spel.. bara vara där 1 månad... Du vekar inte göra av med så mkt pengar heller eller? Kanske vore nått.. Åk bort en månad.. bo så ensamt du kan.. en varm plats en varm strand.. kanske du lär dig vad du uppskattar och vad du vill få ut sen..

Bara en ide som jag själv önskat få göra.... ilskan kanske kan vara bra att böra träna?

Var lite sarkastisk men du har fan inte så illa, men alla är sig själv närmast.. så är det....
Jag har trots min sits just nu osv inte skrivit nått knappt om det, velat skrika på facebook till mina vänner fatta men jag stängde ner den.. tycker mitt citat islutet talar för sig själv, det är sanningen..

Men lycka till o om du åker iväg, så får du allt skicka kort!!!!!!
Citera
  • 8
  • 9

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in