Citat:
Ursprungligen postat av
Anonymare
Man kan inte förklara bort styrkan i svenskt rättsväsende ...
Hur ska man förklara svagheterna? När Kwast och Penttinen anmäldes så iddes Lambertz inte läsa de relevanta dokumenten utan slarvade på några få dagar ihop ett friande som sen inte kunde överklagas. Istället för en varning eller fällande dom av något slag så gavs Kwast och Penttinen immunitet. På grund av Lambertz slarviga bedömning som i sig borde betraktas som ett tjänstefel.
Kanske är det där svagheten i det svenska rättssystemet sitter? Att tjänstemän får strunta i viktig dokumentation, att de inte har krav på sig att ta med allt av vikt i sitt beslutsunderlag. Alla slarvar. Först Kwast och Penttinen och sen Lambertz som får i uppdrag att utvärdera deras insats. Tio år senare är de kompisar och träffas regelbundet i den s k Quick-gruppen för att försvara sitt handlande och hålla varandra om ryggen.
Ska det verkligen se ut så i ett rättssäkert samhälle? Det verkar onekligen som att tillsynen inte håller måttet. En åklagare får utredas hur slarvigt som helst.
Kwasts och Penttinens misstag, som ledde till felaktiga domar, har istället fått redas ut av hårt arbetande individer utanför rättssystemet. Detta visar värdet av god journalistik, men avslöjar också hur det rättssystem du prisar så högt faktiskt inte håller måttet. Det verkar helt enkelt för lätt för åklagare, poliser, expertvittnen och justitiekansler m fl att komma undan med en bristfällig arbetsinsats även när dessa leder till felaktiga domar och beslut.
I Assangefallet finns redan en lång rad exempel på åklagare, poliser och advokater som kommit undan lindrigt. Irmelis jäv, förhör som inte spelats in, MHKs läckande av känslig information, målsägandebiträdenas skamlösa svartmålning i media av den misstänkte, Mariannes lögner (de som redan avslöjats). Häktningsbeslutet togs av en rätt som inte haft möjlighet att sätta sig in i materialet. Man lyssnade på åklagarens muntliga fördragande utan att kontrollera med faktaunderlaget. Man hade än mindre möjlighet att jämföra med den fullständiga dokumentation som fanns utöver den som tagits med i HäPM. Det görs helt enkelt för slarviga bedömningar som vilar på förtroende snarare än på fakta. Marianne kan inte granskas närmare så länge förundersökningen pågår, heter det. Där har du kanske svagheten i rättssystemet, att tillsynen av tjänstemän inte fungerar tillfredsställande.
Citat:
... inklusive möjlighet till överklagande till högre instanser, med undantagsfall som Quick, med väldigt speciella omständigheter, bl.a. att personen erkände brotten och långt senare tog tillbaka detta. OBS även att Quick dömdes till 8 mord i tingsrätten, fallen gick inte ens vidare till hovrätt, det ansvaret ligger tungt på försvaret som inte överklagade domarna.
Ansvare vilar lika tungt på de som (van)vårdade, åtalade, utredde och vittnade (Säter, Kwast, Penttinen och Christianson). Ett erkännande ska nämligen inte räcka för att fälla någon för mord. Jag vet inte ens om försvaret kunde överklaga utan Quicks medgivande, vilket gör det extra viktigt att inte fälla en psykiatripatient som erkänt utan verklig bevisning. Det är ju så vanligt att personer tar på sig mord de inte begått. Är det inte över hundra som tagit på sig Palmemordet? Hur många av dem har blivit fällda? Ingen. För ett erkännande räcker inte.
Problemet är inte att han erkände mord han inte begått, utan att tjänstemän misskötte sig i tjänsten. Tillsynen fungerade alltså inte tillfredsställande. Och ingen har straffats för sina tjänstefel.
Citat:
Rättsfallen passerade alltså inte alla 3 instanser enligt det svenska systemet och det går alltså inte på något sätt jämföra med fall som har passerat alla instanser, som fallet JA/våldtäkt där beslut på om häktning på sannolika skäl gäller just efter att alla 3 instanser i Sverige har passerats.
Att häktningsbesluten passerar genom det svenska rättssystemet som genom ett läckande såll är inget du behöver skryta med.
Citat:
I huvudsak fungerar systemet väldigt bra och Sverige anses av oberoende granskare ha ett mycket väl fungerande system, även totalt sett vad gäller demokrati och bland de minst korrupta länderna i världen.
Så varför fungerar det så illa om det nu är så bra? Ett system måste underhållas, och det gör det genom en fungerande tillsyn och kännbara konsekvenser för de åklagare, poliser, expertvittnen, advokater, domare m fl som missköter sig. Ett system utan fungerande tillsyn kommer snart att falla sönder. Hur kunde Lambertz alltför snabba, slarviga beslut som friade Kwast och Penttinen passera? Och varför gick det inte att överklaga? Kanske är det lite för mycket kejsarens nya kläder över ditt upphöjda rättssystem. Alla gör som du och prisar de vackra skinande kläderna. För titta närmare, det vill man inte. Att syna i sömmarna - bedriva tillsyn - det ids man inte. Enklare att bara stämma in i lovkören.
Har vi ett välfungerande rättssystem då måste vi även kunna ställa tillrätta saker som blivit fel, och premiera de som sköter sig väl snarare än att göra justitieråd av latmaskar som Lambertz som inte ids läsa igenom dokumenten.
Citat:
Det finns inget som tyder på att HD:s beslut är fel, beslutet är dessutom taget under mycket högt mediatryck och medvetenhet om att allt är föremål för granskning på olika sätt, nu eller senare.
Ett annat beslut rekommenderades och en person reserverade sig med hänvisning till att de personliga konsekvenserna för den misstänkte inte var proportionerliga. Det kan tänkas att de hade rätt. Att Finné en gång la ner fallet skulle också kunna tyda på att beslutet var fel. Marianne borde vara mer intresserad av att utreda (dvs förhöra) än av att häkta.
Har Marianne mörkat information som talar till den misstänktes fördel kan man diskutera vems ansvaret är. HDs för att man i blindo litar på Marianne? Kwast mörkade mängder av information som talade för att Quick ljög, och Kwast kom undan. Domstolen hade ingen möjlighet att ta med den mörkade informationen i sin bedömning. Betyder det att deras beslut var rätt? De dömde ju likafullt en oskyldig. Kan en dom som dömer en oskyldig någonsin vara rätt? Var ligger ansvaret? Hos åklagare, polis, expertvittne eller domstol?
Har du en poäng så är det väl just frågan om vems ansvaret är om HDs beslut var fel. Men ska de ens ta ett beslut om de inte känner sig absolut övertygade om att de har en tillfredsställande grund för det?