Citat:
Ursprungligen postat av
snartihamn
Jämför lite med hur arbetsministern Ylva Johansson gråter när en byggarbetare dog av en olycka på arbetet. Inte fällde hon en tår över Alexandras död när hon mördades på sitt arbete. Nej då är det synd om mördaren.
Inslaget när Ylva Johansson gråter över byggolyckan
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article19803088.ab
Intressant jämförelse, arbetsmarkandsministern Ylva Johansson märkbart emotionell, har svårt hålla tillbaka gråten över det faktum att två personer avlidit och aldrig kommer hem från jobbet igen.
Detta var i november 2014.
Skillnaden var att då gällde det personal i byggsektorn.
Vet inte om jag missat något uttalande, men jag har inte hört henne säga ett knyst om Alexandra, trots att det denna gång gäller ett dråp alt. mord, ej någon olyckshändelse.
Inte ett ord om det på hennes twitter heller, trots att hon driver andra frågor kring asylsökandes rättigheter. Däremot var hon noggrann med att uppmärksamma förintelsens minnesdag idag.
https://twitter.com/ylvajohansson
Likande saker har ju dessutom skett tidigare (Karen Gebreab), så det finns liksom ingen ursäkt för politiker och myndigheter att det fått ske igen. I fallet med Alexandra känns det nästan som om hennes död var en kalylerad risk från både HVB-hemmet, IVO och regeringen.
Allt i "den goda sakens" namn.