Citat:
Ursprungligen postat av
LordHoratioNelson
Skolorna/kommunerna gör troligen inget fel utan försöker desperat rädda situationen med olika lösningar. Problemet är att ”haram-skrikarna” även skrämmer de andra flyktingbarnen som verkligen vill göra bra ifrån sig. Många av flyktingbarnen har fruktansvärda ”ryggsäckar” och vill bara berätta sin historia för ”läraren” men just vissa av ”haram-skrikarna” är i en klass för sig och då handlar det om förtryck av andra elever/personal.
Svenska/infödda rötägg finns det gott om, men de brukar ändå vara någorlunda kartlagda av ex. Socialtjänsten – men hur är det med ”haram-skrikarna”? Jag har faktiskt mejlat två journalister och frågat om någon törs ta upp frågan om vilken information asylsökanden (alla grupper) får när de installeras på ett boende – får de info om lagar, skyldigheter, rättigheter, jämlikhet, skolplikt, kvinnas ställning i Sverige etc etc? Jag har inte fått ett något svar! Inte ens ”tack för ditt mejl”.
Så idag skyddas de ”snälla” flyktingbarnen och ”våra” barn mot ”haram-skrikarna”/förtryckarna av en ca 20-årig ”lärare” som ska göra bedömningen om det handlar om ungar som bara är stora i truten, eller om de faktiskt utgör en risk för andras säkerhet med tanke på vad de upplevt, religion, tradition och synsätt i allmänhet. För vem annars gör det?? De skeppas bara in i skolan.
Vi har idag en helt ny situation som ingen vet hur den ska hanteras. Hade inte BO rapporterat avvikande beteende hos GM – hur hanterade man ex. det??
I något led måste någon göra rätt saker, därför är alla skyldiga tills vidare. Det går inte an att frikoppla skolor och kommuner från att säkra tryggheten för elever, andra boende och för all del, lärare i skolorna, och vårdare på boenden.
Tyvärr har media jämfört de här "barnen" med småungar från Finland för 70 år sen, när den tuffa verkligheten är att de kan vara allt från rymlingar, brottslingar, knarkare, psyksjuka till vanliga ungdomar med enbart värderingskonflikter. Det syns inte utanpå, man måste ta sig tid att kolla upp de här människorna, innan de kommer i närkontakt med svenska medborgare, och snart, barn.
I Stockholm planeras mängder med baracker på våra skolgårdar, där ska sådana här "barn" stryka omkring snart. Vem tar ansvar? Behöver fler dö? Jag tror att Alexandras familj kan berätta vilket helvete det är att bara finnas till nu. Ju mer man tänker på det, desto hemskare blir det. En helt vanlig dag på jobbet i Sverige… när man vet att hela kedjan brister och att det anses vara omöjligt att ta ansvar måste var och en veta, att vad som helst kan hända. Svenska barn är utredda till tårna, alla ser dem, men här, har vi helt nya moment att titta på. Tänk när barn börjar provocera varandra på skolgårdarna. Barn gör så. Prövar varandra. Hur ska det smälla då, på vilket sätt?
Jag tror att alla vill veta hur de här barnen kollas upp, eller individerna. Hur länge har vi lust med det här egentligen?
