Ord i svenska språket som svenskar inte längre riktigt förstår betydelsen av

Man frågar sig vad etymologin är i det fallet. En person som skickas iväg från middagsbordet som straff? Eller en person som får en sista måltid innan han förvisas?

SAOB:

Alltså att visa föga intresse för någons framställan, exempelvis säga nej vid uppvaktning.

Rar i betydelsen ovanlig tror jag inte medelsvensson har koll på/använder längre. Med undantag av substantivet raritet.

Du har nog rätt. Det är inte så många som använder rar i betydelsen snäll, mjuk och behaglig heller.

Om jag inte minns fel så är "rar" inte fullt lika snällt på norska

Ordet kan visst ha flera betydelser. En är "merkeleg, underleg; påfallande", en annan "triveleg, hyggeleg, artig; moro".

http://www.nob-ordbok.uio.no/perl/ordbok.cgi?OPP=+rar&ant_bokmaal=5&ant_nynorsk=5&ny norsk=+&ordbok=nynorsk

Möjligen lever det fortfarande bland botanisterna.

Undrar om så många yngre förstår vad som menas med att någon har ett pussigt utseende?

Personer med obehandlad hypotyreos har ofta ett pussigt utsende


Tror nog att många yngre är mer bekanta med "plufsig" dock.

Ginge och spörsmål är två ord som jag aldrig hört någon som född efter kriget använt

Ginge är ju en äldre böjningsform av gå och det stämmer nog att få använder den idag. Dock kunde man inte sällan höra den för cirka 50 år sedan (20 år efter andra världskriget). Spörsmål är däremot tämligen vanligt förekommande i nutid.

Ja, som HerrGickhan antydde, det går nog att utläsa i SAOB: Från grundbetydelsen ’förse (ngn) med (tillräcklig) spis l. föda’ via ’afspisa ngn med ngt, affärda ngn med en underhaltig, hans behof l. anspråk l. förväntningar ej motsv. gärd l. prestation o. d.’ känns vägen rätt framkomlig.