Citat:
Det kanske är det som är problemet, att Marianne under mer än fem år ensidigt hört målsägandesidan och blivit för inlotsad på deras perspektiv när hon egentligen är ålagd att förhålla sig neutralt. Man vill så gärna väcka åtal och få till en rättegång, när det Marianne egentligen ska ägna sig åt är att undersöka om det finns underlag för åtal. Om hon bedriver förundersökningen med en Kwast-lik övertygelse så kommer det att gå som det går, det blir pannkaka av alltihop. Hon ska i nuläget inte vara för ivrig att åtala, det har hon fortfarande ingen grund för.
Vad gäller följdfrågor, så ska man hela tiden komma ihåg Sofias obandade Irmeli-intervju, där hon blev undvikande - "okoncentrerad" som Irmeli så snällt beskriver det - och inte ville svara på frågor. Sen fick hon hjälp av Borgström och efter några dagars paus kunde hon, bättre förberedd, svara på frågor.
En våldtäktsanmälare får visa tvekan och osäkerhet och undvika att svara, och det tolkas bara som att det är svårt att prata om. En våldtäktsmisstänkt kan även han uppleva situationen som besvärande och obehaglig utan att för den skull vara skyldig. Det kanske inte är så himla kul att bli förhörd om detaljer i sitt sexliv, varken för anmälare/målsägare eller misstänkt. Det måste dessutom vara svårt att konfronteras med helt felaktiga anklagelser om saker man påstås ha gjort. En övernitisk åklagare som Ny kan då tolka detta som att han är skyldig när det i själva verket är precis tvärtom.
Problemet är att Marianne verkar ha överdrivit det ursprungliga fallet så extremt. Annas fall är nu nedlagda (men hon kan vara aktuell som vittne) men från en anmälan om ofredande hon gjorde bara som stöd, om ens det, så hade hon som mest sex anklagelsepunkter. Brottsformuleringarna verkar överdrivna med anklagelser om att han haft för avsikt att kränka deras sexuella integritet.
Antag att du är oskyldig och konfronteras med dessa anklagelser av en alltför övertygad åklagare och bombarderad av följdfrågor och att all din tvekan inför absurditeterna feltolkas. Man kanske får större rättssäkerhet om en mer nykter mellanhand ställer frågorna. Det är ju känt annars hur förhör av brottsmisstänkta kan spåra ur när förhörsledaren jagar falska erkännanden för att få sig en fjäder i hatten.
Marianne har till och med beskrivits som jävig eftersom hon har alltför stort egenintresse av att få till ett åtal. Hon är inte neutral, det kostar för mycket ansikte att lägga ner. Så bekvämt om hon kan skylla på att omständigheterna vid förhöret hindrade henne från att tvinga fram ett falskt erkännande.
Edit: Om förhöret, som det sägs, bara är en formalitet för att få åtala, då ser jag inte problemet. Hon behöver bara visa på att hon har förhört, så får hon åtala. Det är uppenbart att hon saknar grund för åtal eftersom hon lägger så oerhörd vikt vid vad hon kan vaska fram under förhöret. Det insåg väl till och med Paul Close, som varnade henne att förhöra i London för att då verkade det som att hon behövde vad som kom fram i förhöret för att kunna åtala. Vilket hon uppenbart gör enligt ditt sätt att argumentera.
Hon har själv sagt att huruvida hon åtalar beror på vad som kommer fram i förhöret. Hon har med andra ord inget hållbart bevis för någonting.
__________________
Senast redigerad av outoftheblue 2016-01-18 kl. 14:28.
Senast redigerad av outoftheblue 2016-01-18 kl. 14:28.