Hyllningstråd: Guns n' Roses

Det var så jag menade, men du skrev det bättre. Man kan ta till sig musiken i efterhand men det ger inte samma upplevelse som för dem som upplevde det live.
Punkvågen är ett bra exempel på det, musikaliskt inte så mycket att hurra för men som företeelse enormt slagkraftigt på sin tid.

Hmm, den har jag alldeles förbisett, satte genast på den här, och den var ju magnifik. Problemet kanske var att den inte hade en lika magnifik video som kunde beledsaga låten...?

Edit: satte på November rain igen och...nää, det finns inget som slår den, kanske är det den något sentimentala texten, Slash gitarrspel, något är det som går rätt in i själen.
Tror näppeligen de kommer toppa den här låten.

Mannen, övergången runt 3:50 och det som tar vid 5:18:

"When I find out all the reasons
Maybe I'll find another way, find another day
With all the changing seasons of my life
Maybe I'll get it right next time"

Sen sätter Slashs makalösa solo igång! Axl skrev en personlig tacksägelse till UYI II-vinylskivan, där han tackade Slash för "the killer guitar melodies" på Estranged.

Jag är benägen att hålla med. Estranged är fantastiskt bra och den kombinerar så mycket av det jag tycker GN'R gjorde och gör bäst. Men så var Use Your Illusion II en av mina två först införskaffade skivor så den har alltid en speciell plats i mitt hjärta som få andra skivor kan mäta sig med. Det brukar vara så att de skivor man lyssnade mycket på under sina formativa år som barn aldrig riktigt kan falna såtillvida att det är skivor som är någorlunda mogna (dvs inte med musik som uteslutande vänder sig till barn eller unga ungdomar av typen Markoolio).


Ja, är det något Slash ska ha cred för är det hur han alltid lyckas väva in minnesvärda melodier i sina solon. Åtminstone under tiden i GN'R. Jag har inte lyssnat mycket på Velvet Revolver men jag minns inga sådana prestationer från honom där. Slash var aldrig ett teknisk geni men han visste betydelsen av att sätta en melodi. Det är hans egentliga storhet.

Det var pga de specifika studio-förutsättningarna som Velvet Revolver aldrig fick några bra Slash-solon.

Dvs Slashs modus operandi var vanligtvis annars att rigga upp högtalarna/förstärkarna inne i studion och sätta på den önskvärda volymen/inställningen - och sen sätta sig inne i kontrollrummet med gitarren och lyssna/spela utan hörlurar på sig. Där teknikerna etc satt och mixade och hade sig.
På det sättet menade Slash att han fick bäst känsla, något som påminde honom om Live-spelningar alltså.
När de spelade in VR:s första skiva lyckades de inte gör så eftersom studion var för liten och för primitiv.
De var tvungna att hyra in massa extra tillhörigheter, men pga rummens litenhet kunde inte de "episka" förutsättningarna infinna sig.
Enligt Slash själv alltså ...


Du skriver att Slash inte var något "tekniskt geni", och det är något allt för ånga brukar beslylla honom för.
Men efter vilka mallar har de, ni, du, dragit de slutsatserna?
Slash har väl mig veterligt aldrig spelat på ett sätt som visat upp några brister, vare sig "tekniska" eller annat.
Tvärtom så är det ju välkänt att han oftast satte de olika solona vid första inspelningarna.
Och jag tror aldrig jag hört honom spela oskickligt någon gång. Och ändå har han spelat live tillsammans med en hel del, från många olika genrer.

Jag tror att många gärna vill se en slags motsättning mellan "känsla" och "teknisk" när det kommer till gitarrspelandet.
Som om det finns en skillnad egentligen ...

Slash har på förfrågan svarat att han kan spela på många andra sätt, mer tekniskt krävande och snabbare etc, men att det han spelat in var det han ansåg vara det bästa för just det.
Så vi har itne så mycket att jämföra med.
Men tänk på att han både spelat med Dave Mustain och dessutom planerade att både bilda grupp och släppa skiva med honom.
Och Dave Mustain är ju en av de allra arrogantaste gitarrister som finns. Han hade knappast velat samarbeta seriöst med en medgitarrist som han tyckt var dålig ...
Liksom med en annan "teknisk" gitarrist - Zakk Wylde.

Slash är en av de främsta gitarristerna i rockvärlden, med få konkurrenter.

Jo de rättsliga tvisterna som Axl låg bakom var ju droppen som fick bägaren att rinna över.
Till slut orkade de inte längre.
Axls respektlösa uppträdande inför spelningarna var ju acceleratorn som bara drog iväg allt mot branten.
Men det var Axls juridiska trams som fick Slash att säga stopp. Han tänkte inte acceptera att bli degraderad till bara en inhyrd studiomusiker - som han tolkade Axls förslag som.

Hans stora ego gillade heller inte att Axl la andras gitarrer på hans egen i Sympathy for the Devil. Det var ju dessutom Axls barndomskompis. Som Axl försökt få in i bandet, trots att Slash och Duff vägrat. Slashs ego var så stort då att han vägrade se en helt vanlig nobody som ny bandkompis, han kunde endast tänka sig en stor och erkänd gitarrist.
Så han blev ganska sned att få höra att han spelat på låten trots att han sagt nej.

Kul att du tar upp just de tre låtarna tillsammans (Sweet Child, November Rain, Dont Cry) för de blev alla gjorda före Appetite for Destruction.
Men bara Sweet Child kom med på den skivan, och de andra fick vänta till Use your Illusion.

Det var väl bara bra att November Rain och Dont Cry aldrig kom med på Appetite, för det hade kanske dragit ner på skivans helhet.
För som det är nu ju så är det en total röj-skiva med "ren rocknroll" rakt igenom nu ju.
"Ballader" som November Rain och särskilt Dont Cry hade brutit så totalt mot det.

Med all respekt men jag tror inte att det var anledningen. Om Slash säger att han tror det får vi anta att det är vad han tror men jag kan inte påminna mig om något av hans solon utanför GN'R som innehåller samma känsla. Inte ens de plattor han gjort som jag tycker är bra (som Slash's Snakepits debut). Det betyder inte att de är dåliga men att de är några snäpp ner från de stora melodier han inkorporerade i vissa Gunslåtars solon.


Är det något band som har visat brister vid livespelningar så är det ju GN'R. Sedan kan vi inte veta vad som är vad - alkohol och droger spelade en stor roll (säkert både när det lät riktigt bra och när det lät förjävligt). Slash har aldrig spelat saker som är tekniskt komplicerade - varken riff eller solon. Han är en bluesgitarrist som sedan strösslat sin stil med mer rock och lite metalinfluenser. Det betyder inte att han är dålig, han gör det som krävs för den musik han spelar och gör jobbet bra, men han är ingen teknisk gitarrist.


Ja, det finns en skillnad eftersom de båda anspelar på helt olika aspekter av gitarrspelandet. Ett exempel på en gitarrist som är helt fantastiskt teknisk är Chris Broderick (ex-Nevermore, ex-Megadeth). Få slår honom vad gäller teknik. Däremot har han dålig känsla. I Megadeth skrev han inget minnesvärt solo alls. Slash är ett exempel åt andra hållet. Han har massor av känsla när allt sitter där det ska. Däremot är han inte speciellt teknisk. Och ska vi ta ett relaterat exempel på en gitarrist, som spelat med GN'R, som har både teknik och känsla kan man inte bortse från Buckethead. Han är fantastisk vad gäller de båda.


Ja, han är en av de främsta gitarristerna i världen vad gäller popularitet. Men popularitet korresponderar inte med hur skicklig man är på att spela sitt instrument (så länge man kan spela det som behövs för sin givna musik). Det är som att besöka Metallicas forum där alla unga fanboys tror att medlemmarna i Metallica är gudar på sina instrument just för att de spelar i Metallica (newsflash det är dem inte. Ulrich måste ses som en medelmåtta i sammanhanget tex). Där blir populariteten och bandet någon sorts indikation för hur bra man tror någon är på att spela sitt instrument vilket givetvis är ett infantilt argument.

Så är det. Att göra kompletta skivor innebär olika saker beroende på varje enskild skiva. Velvet Revolvers Contraband tycker jag är ett bevis på det hur det kan gå fel. Jag gillar flera spår på den skivan, men andra har jag inget behov av att någonsin lyssna på igen. Det känns inte som att dom lade ner många sekunder på skivans uppbyggnad eller bakomliggande tankar. Dom spelade in en drös låtar och släppte dom på skiva. Det funkar ibland. Andra gånger känns det i efterhand som att mycket skulle kunnas göra bättre.

Appetite for Destruction var och är en röj skiva. Den var varken progressiv eller kommersiell. Bara sköna riffs i diverse drivande farter. Inte helt olikt AC/DC fast med fler olika influenser. Även om man nu inte skulle gilla alla enskilda låtar är det ändå en stark enhet om man gillar stilen. Att avsluta med långa ballader skulle bara bli konstigt. Istället för två blytunga (och långa) skivor som Use Your Illusion I&II hade jag gärna sett flera skivor i stil med Gn'R Lies. Även om det är flera covers på skivan gillar jag själva upplägget. Färre låtar. Kanske två ballader, tre rockare och två halvt-akustiska.

Är lite osäker om jag minns rätt men har för mig att You could be mine också skrevs till eller innan Appetite. Den hade passat som handen i handsken på den skivan, men är ändå inte saknad på den. Bra driv i den låten är det iaf

Tycker Dead horse har samma stuk som låtarna på Appetite...fan nu lär jag plocka fram skivorna och lyssna igenom, var ett tag sen...

Ja, det var ju fler låtar än man tror som skrevs redan före Appetite, och aldrig spelades in förrän Use youre Illusion.
Synd bara tycker jag att man inte fick höre hur den ursprungliga versionen lät. Dvs utan Matt Sorums vräkigare trummor och bara just så enkel och röjjig som de andra låtarna på Appetite.
Den hade som du säger verkligen kunnat passa in där.

Det är väl just pga det enhetliga Röjet skivan blev så enormt poppis. Det var inget "nytt", inget genre-bildande eller så alls. Utan det var bara "rocknroll", mer än "stämning" liksom än vare sig melodier eller musikalitet.
Den lyckades verkligen tända publiken.
ACDC jämför du med, men jag hade hellre fortsatt på just det punk-spåret jag tidigare var inne på.
Tänk på låten "Reckless Life" tex ...
En "sparka-någon-i-huvudet-låt" av rang, varken mer eller mindre.
Eller "Think About You."


Hellacopters första jämfördes ju ofta med Guns, som väl bekant. Och det är inte fel. För även om det inte är musik som är likadan, så är det samma slags damm som sprängs ...

Det är tydligen inte så enkelt att göra sån musik, med tanke på att det inte görs hela tiden. Men med jämna mellanrum kommer någon som fångar upp allt det uppdämda.