Jag tror inte heller att det finns någon övergripande ”komplott” där Regeringen uttryckligen skulle ha instruerat polis- och domstolsväsende att mörka sexövergrepp som utförts av invandrare,
Simmaellersjunk. I stället tror jag det rört sig om en slags kollektiv, sektliknande mentalitet som tillkommit av ett skäl som ännu inte diskuterats så mycket i denna tråd – nämligen den så kallade ”integrationen”.
I svenska medier och bland våra politiker talas det ständigt om ”integration”, ”integrationsprocess” och ”integrationspolitik” i närmast religiösa ordalag. ”Integrationen” är den magiska process som – när den väl äntligen är utvecklad, på plats och helt ”färdig” – helt kommer att eliminera alla de så kallade ”problem” vi hittills upplevt med invandringen i Sverige. Det höga bidragsberoendet kommer att försvinna, arbetslöshetssiffrorna bland invandrare att krympa till nära noll, den övergripande kvinnosynen bland muslimer att liberaliseras tills den är lika feministiskt bra som vår egen, de dåliga skolresultaten att försvinna och Sverige äntligen att förvandlas till ett världsledande föregångsland där invandringen äntligen blivit ”lönsam” till sist, precis som politiker och media sagt att den skulle bli hela tiden. Halleluja!
Poängen är dock att tills den magiska ”integrationen” väl kommit på plats så får inget negativt framkomma om invandringen – och i synnerhet inte om invandrarna själva. Framkom t.ex. negativ brottsstatistik om invandrare så skulle det ju kunna leda till negativa reaktioner hos svenska folket mot ökad eller fortsatt invandring, och det vore naturligtvis oacceptabelt. Invandringen
ÄR ju naturligtvis lyckad och
KOMMER naturligtvis att bli lönsam! Det gäller bara att vi fortsätter med den tills den magiska ”integrationen” väl kommit på plats och fungerar – sen är ju allt guld och gröna skogar.
För alla personer som inte delar denna idealistiska framtidsvision framstår naturligtvis hela den här verklighetssynen som fullständiga galenskaper. De flesta svenskar kan idag se att män från muslimska länder är kraftigt överrepresenterade inom kategorierna vålds- och sexualbrott, ett faktum som dessutom lätt kan verifieras om man granskar statistik förd i övriga europeiska länder, och mediernas mörkning framstår därför för gemene man enbart som totalt verklighetsfrånvänd och vansinnig.
”Hur kan medierna tro att vi inte skulle fatta vad som egentligen händer?” är väl medelsvenssons ungefärliga reaktion av idag.
Men
för medierna själva är synsättet troligtvis ett helt annorlunda. Jag tror att detta synsätt traditionellt har baserat sig på en slags långtgående verklighetsförnekelse, som enbart under de två-tre senaste åren gradvis kommit att förskjutas till en slags medveten, hämndlysten ondska mot den man på gatan som inte längre köper deras verklighetsbild eller bortförklaringar. Eftersom ”integrationen” är invandringens heliga graal har det traditionellt handlat om att helt enkelt mörka alla negativa aspekter av invandringen ända tills ”integrationen” väl är på plats och fungerar.
Så man mörkar signalement, etnicitet, ursprung eller – som i det sorgliga extremfallet med denna till synes uteblivna rapportering – hela nyheten i sig och vad det ens är som har hänt. Den utopiska visionen för Sveriges framtid är viktigare än allt annat och då kan man inte låta såna här små oviktiga irritationsmoment komma emellan. I detta syfte har man därför antingen helt bortsett från nyheter om gruppvåldtäkter, personrån, misshandel, butiksrån eller dödsskjutningar, eller så har man rapporterat om dessa ofullständigt, så att gärningsmännens etnicitet eller bakgrund har utelämnats och gärningsmännen bara blivit ”pojkgäng” eller ”ungdomar” i stället. Alla i Sverige är ju ”svenskar” i vilket fall som helst, och det finns ju ingen skillnad alls mellan människor! De som begår de här övergreppen är ju bara ett litet segment av den tillströmmade befolkningen och inte alls representativa för huvuddelen av denna! Alla är lika bra! Män begår brott, inte invandrare! Det är ju bara små pojkstreck!, o.s.v., o.s.v. i det oändliga. Listan av ursäkter är snart när oändlig, och man skapar ständigt ännu fler. Att det inte förs någon statistik över gärningsmännens ursprung eller etnicitet i Sverige hjälper naturligtvis också till, och gör det lättare att fortsätta med den här sortens selektiva önsketänkande.
Detta tankesätt är inte enbart något som kan uppmärksammas hos den svenska journalistkåren, utan även hos vissa statliga verk som t.e.x. Brottsförebyggande rådet (för att nämna ett lösryckt exempel). Statistik eller nyheter som framställer invandrare eller invandringen i dålig dager stämplas rakt av som ”rasistisk” och sorteras bort, eftersom begreppet ”rasism” idag kommit att utgöra ett perfekt exempel på en
tankeavslutande klyscha som omedelbart avslutat en konversation eller tankeprocess genom sin blotta användning. Det skrämmande är att även polisen till viss del har hakat på och lägger ner utredningar av ren skräck därför att de vetat sig kunnat bli uthängda som ”rasister” annars, som i fallet med det så kallade ”romregistret” (som inte var något romregister) som medierna började dreva mot dem med anledning av under 2015.
Det har därför således rört sig om en slags medveten verklighetsförnekelse, där man helt enkelt inte velat kännas vid vad det är som händer ens för sig själv. Den utopistiska drömmen om ”det integrerade Sverige” är det enda som varit viktigt, och man har troget kämpat vidare med denna som ledstjärna. Man fokuserar enbart på positiva rapporter om invandringen (vilka, som påpekats av bl.a. Tino Sanandaji, ofta är friserade eller helt fiktiva) och ignorerar precis allt som inte stämmer med dessa som ”rasism” eller ”påhitt av SD”. Alla obekväma sanningar eller nyheter som inte stämmer överens med den stora visionen ogiltigförklaras och sorteras bort eftersom de ger upphov till kognitiv dissonans. Alla som inte håller med eller kommer med kritik är ”rasister”. Det är inte alls löjligt att dra paralleller till forna Sovjetunionen under 50- och 60-talen, där det kommunistiska lyckoriket ständigt var runt hörnet och all statistik som inte bekräftade detta sorterades bort, och där alla som inte höll med var ”borgare” eller ”kontrarevolutionärer”.
För alla som inte befinner sig inom ovanstående sektliknande förhållanden framstår naturligtvis både ”integrationen” och ”det integrerade Sverige” som ett lyckorike som aldrig kommer att komma. Det är ju fullständigt uppenbart, i synnerhet under de senaste åren, att Regeringen inte har någon plan alls för hur en framgångsrik integration ska utföras eller se ut ens på pappret. Alla tidigare försök har totalt misslyckats, och hela lyckoriket framstår i stället som affärsplanen ur avsnittet ”Underpants Gnomes” från South Park, där ”integrationen” är den del av ekvationen där det bara står ”
????????????????”, men som i slutändan ändå ska ge upphov till en profit.
Bara min syn på saken.
(Riktat till mig själv, förstås.) De är försåtliga som bara den.
