Hur unga tjejer är det ok att ragga på som 40+ man?

Hur gammal är du? Det är ju väldigt stor skillnad på om du är 41 år och 48 år.

I övrigt måste jag säga att det är väldigt tveksamt om din ungdomliga bild av dig själv verkligen stämmer. Alla gubbar tror ju att de ser mycket yngre ut, väldigt få gör det i verkligheten...

Nej, det är uppenbart att du inte förstod vad jag menade, eftersom du återigen upprepar samma feltolkningar.

Du skrev uttryckligen att jag hade motsagt studien som din DN-artikel baseras på. Vilket var helt fel, som också framgår för en normalbegåvad, ur båda mina inlägg rörande detta.

Jag skrev uttryckligen att jag bortser ifrån en riskökning av 1 procentenhet, medan jag tycker att en riskökning av 5-10 procentenheter kan vara värd att ta i betraktelse. Även här inga problem att förstå för en normalbegåvad. Du fabulerar här helt fritt, och påstår att jag väljer att bortse ifrån eller beakta risker, utifrån kön, och inte utifrån riskökningen i procentenheter. Sedan fortsätter du att upprepa intetsägande riskökningstal, som jag och alla andra själva kan läsa om i länkarna, trots att jag har bemödat mig med att förklara irrelevansen med procentuell riskökning, och relevansen av riskökning i procentenheter. Du visar på alla sätt att du fortfarande missförstår och misstolkar studierna, och även det jag sökt förklara i mina inlägg.

Det verkar förnuftigt av dig att "välja med hjärtat", då din hjärna inte tycks tjäna dig särskilt väl. Du tycker uppenbarligen att det är viktigare att söka eliminera en risk i storleksordningen max 1 procentenhet, än att söka eliminera en risk i storleksordningen 5-10 procentenheter.

Jag respekterar om man trivs bättre med att "välja med hjärtat" enbart, än att också överväga partnerval praktiskt/logiskt. Det är vad media ständigt indoktrinerar oss med att vi "ska" göra. Men stå då för det, och försök inte blanda in praktiskta/logiska delar i ditt resonemang. Jag tror att kvinnor som väger in praktiska/logiska faktorer, i valet av partner, gör det på ett korrekt sätt. Du, som inte tycks förstå dig särskilt väl på biologi, eller ens enklare matematik/statistik, skapar bara förvirring om du försöker dig på det samma.

Ledsen att skriva dig på näsan så här, men jag blir förbannad när jag märker att någon medvetet söker förvrida fakta och sanning, så att man riskerar att vilseleda oskyldiga läsare.

Halvera din ålder och lägg till 7. Det är tumregeln.

äcklen rör ju sig med 60+ redan när de är 16. Så vad spelar de för roll? Kvinnor har ingen heder, varför känner du dig tvingad då till att ha det själv, när det är emot just kvinnor? Vilken ålder som helst.

Vaddå trakassera? Det är helt okej att han raggar upp en 17åring också. Men blir svårt att ha något gemensamt med en 17åring.

Nej, nu hittar du på vad jag har sagt.
Och att du känner dig tvungen att kliva ner på förolämpningsnivå säger mer om dig än om mig. Min hjärna duger att driva företag med, och mitt hjärta OCH min hjärna har dessutom gjort så att jag valt och blivit vald av en man som jag efter många år fortfarande har ett lyckligt förhållande med. Om du lyckas kalkylera dig fram till den ultimata partnern så kommer nämligen den största utmaningen sen - att lyckas hålla förhållandet lyckligt.

Det jag säger är att du väljer att avstå vilka risker du vill, men detsamma gör kvinnan. Det handlar alltså inte bara om DIG och vad DU tycker, utan KVINNAN gör en egen riskbedömning. Och forskningen säger att risken för att ens barn får psykiska sjukdomar ökar med pappans ålder, oavsett vad DU tycker om det.

Väldigt få blonda tjejer i 17 års åldern, som redan har fullt upp med att hantera alla kärlekskriser och att fixa alkohol till helgens festligheter, som tycker det är läckert att Leif 40 står och har spasmer i ögonbrynen

ok tråden handlar om ålder och utseende, men jag blir jättenyfiken på vilka fler preferenser och kriterier som ditt uppdiktade/verkliga jag inkluderar i dina sökkriterier?

Det kan jag inte se att jag har gjort, så det hade varit upplysande om du kan ange exempel på detta.

Jag beskrev din artikel (originalartikeln bakom DN:s tramsiga populismjournalistik) såsom av god kvalitet, och anförde ingen kritik emot den. Jag beskrev även noggrant och lite mer vetenskapligt, felaktigheten i de tolkningar som gjordes av DN, och av dig, utifrån resultaten i studierna som artikeln baseras på. Jag länkade även en artikel, som kompletterar bilden väl, och ger en bättre bild av den praktiska betydelsen av resultaten från din artikel. Som sagt så finns inga motsättningar mellan din och min artikel, och jag har aldrig motsatt mig eller sökt förneka, någonting i din artikel.

Du påstår sedan tydligt att...

Vilket jag har svårt att tolka som annat än att du just påstår att jag har ifrågasatt sanningshalten hos resultaten i nämnda studie. Vilket bevisligen är hittepå från din sida. Vilket jag påpekade.

Hur menar du själv att man skall tolka citaten ovan, om min tolkning är felaktig?


Jag ber om ursäkt om du känner dig förolämpad. Jag bedömde din intellektuella kapacitet och kommunikationsförmåga utifrån ditt sätt att dra slutsatser och diskutera, i denna tråd. Jag känner inte dig, och kan naturligtvis inte göra en säker bedömning av din samlade intellektuella förmåga.

Jag är dessutom väldigt glad för din skull, att du har en bra partner, och trivs med livet i övrigt. Bara för att jag är av en annan åsikt än du, och föredrar ett mer rationellt sätt att diskutera, så betyder det inte att jag på något sätt vill dig illa. Tvärtom så är jag oftast välvilligt inställd till andra, och har faktiskt bättre kontakt med känslor av att glädjas med andra människors framgångar, än jag har till Jante-avundsjuka. Uppenbarligen så har du gjort något väldigt rätt, och utifrån det jag läser av dig här på Flashback, så verkar du både moralisk, välvillig och hyfsat vaken i pallet (om jag nu är kapabel att bedöma det).
Det vi diskuterar nu, är dock fakta och vad som är en rimlig tolkning därav. Fakta är fysiskt avgränsade parametrar som kan mätas på ett säkert sätt. En vetenskaplig diskussion syftar endast till att söka den verkliga sanningen, oavsett vad den visar sig vara. Det går inte att rubba faktiska förhållanden genom dålig diskussionsteknik, eller genom att söka blanda dem samman med människors subjektiva värderingar. Jag själv gör en skarp gräns mellan fakta och åsikter, och erkänner villigt att jag kan vara väldigt "anal" i fråga om att fakta skall vara korrekt. Om man inte kan enas om att följa andemeningen inom vetenskaplig metodik, så blir vetenskapliga diskussioner helt meningslösa för mig. I det fallet så blir de ju bara torra och tråkiga versioner av "vanliga" diskussioner. Därav min (för) starka markering.


Varför skulle det faktum att jag har mina kriterier, motsäga att kvinnor har det samma?

Det jag kan kontrollera är ju vilka kvinnor jag själv väljer att lägga ned tid på. Kvinnorna kontrollerar givetvis själva, och om de önskar lägga ned tid på någon som mig. Och det finns säkert många kvinnor som väljer bort en riskökning av i värsta fall drygt 1 procentenhet, samtidigt som de aningslöst med glädje accepterar betydligt större risker inom andra områden. Dumma människor brukar bry sig om irrelevanta faktorer, och prioriterar dem ofta högre än faktorer som har verklig betydelse. Vetenskapen är neutral inför vad människor väljer att göra med den.

En av anledningarna till att jag får intryck av bristande intellekt hos dig, är att du påpekar saker som är självklara för alla, på ett sätt som får det att framstå som om du inte tror att varje habil människa är helt införstådd med dem. Tror du verkligen på fullt allvar, att jag tror att det endast är jag själv som skall göra ett urval, och att alla som hamnar inom mina kriterier automatiskt vill ha mig? Tror du verkligen på fullt allvar, att du behöver upplysa mig om att det inte är säkert att precis alla kvinnor vill ha mig?

Oavsett vad du påstår att jag menar, så har jag endast skrivit det jag har skrivit. Och det jag har skrivit är att den maximala riskökningen ur en kvinnas perspektiv (utifrån dessa parametrar), om hon väljer en fader i 45-årsåldern, i stället för en "standardfader" kring 31, så ökar riskerna med maximalt drygt 1 procentenhet. Och att riskökningen är större (uppemot 5-10 procentenheter) om en man väljer en kvinna på 45 i stället för en på 31. Bemöt mig gärna sakligt, om du anser att jag gör en felaktig tolkning utifrån din studie och annan etablerad vetenskap.

Det få i så fall bli en annan tråd. Trots allt OT som jag bidragit till, i denna tråd, så vill jag försöka återvända till huvudämnet, och helst även hålla diskussionen generisk.

Eller varför inte försöka träffa någon i din egen ålder och få lite livsglädje istället.

Du borde fått svar så det räcker i denna tråden
Vissa tycker det är ok med yngre kvinnor till äldre män, vissa inte. Vissa tror man kan köra med en mattematisk formel. Hur omgivningen kommer ta dig om du trotts allt hittar en yngre kvinna kommer du att märka då. Vissa kommer ta avstånd från dig och vissa kommer acceptera det.

Det du inte förstått är att jag inte skrev mitt inlägg för att diskutera statistik eller tillförlitligheten i studier. Så jag upprepar, anledningen till att jag skrev mitt inlägg med hänvisning till studien som talar om att det är ökad risk att få barn med psykiska sjukdomar ju äldre pappan är, var för att det av sånt du svarat framgick att du trodde att det bara är kvinnor som har bäst före datum, så jag ville upplysa dig om att så inte är fallet.

Men eftersom du verkar ha svårt att bara ta till dig och se det som den upplysning det var menat som, så kan du ju tala om vilka av dessa påståenden i artikeln som är felaktiga.

Vilka av följande riskökningar för barn i skillnaden mellan att ha en 24 årig pappa och en 40 årig pappa är alltså enligt dig felaktiga?
Att barnet med den äldre pappan löper 13 gånger större risk att få adhd?
Att det är 25 gånger större risk för att det drabbas av bipolär sjukdom?
Att det är fördubblad risk att de barnen drabbas av psykos, och att de har 2,5 gånger så stor risk för självmord och drogproblem?
Vilka av dessa påståenden menar du alltså är felaktiga?

Eller är det felaktigt att en 20 årig man för över ca 25 genmutationer medan en 40 årig man för över 65, och att det för kvinnan inte sker någon sådan försämring utan där ligger det stabilt på 15?

Så trots att spermiekvalitén blir sämre och sämre hos männen för varje generation (enligt en dansk undersökning du hänvisar till) så är det alltså TROTS DET en ökad risk för psykiska problem hos barnet om man väljer en pappa från den äldre generationen. Rent logiskt så kommer alltså någon som blir 40 om 20 år att ha ÄNNU sämre förutsättningar för att bli pappa än vad en 40 åring har idag, om spermiekvalitén är sämre i grunden än vad den varit hos tidigare generationer. Men det innebär inte att skillnaden i risk för barnet som finns mellan att ha en 20 årig pappa och en 40 årig pappa försvinner, för den skillnaden finns redan med i studien.

Du skrev: "Jag kan tycka att både 0,5 och 1,5% risk är så pass små, att jag i praktiken kan bortse ifrån det." Det var alltså när det gällde en riskökning på din sida som du skrev att du i praktiken kan bortse från det.

På andra ställen har du skrivit att det är 1 % risk att en kvinna föder ett barn med Downs syndrom när hon är 40 år. Din kommentar "Men vad är poängen med att ha ett seriöst förhållande med någon som är för gammal för att få friska barn?" tyder på att du anser att 1 % är för hög risk om den finns hos kvinnan.

Det jag ville påvisa är att en kvinna som väljer partner på samma sätt som du, tänker troligen likadant där, varför ska hon välja sperma från någon med högre risk?

Du skrev också: "Sammantaget är riskerna med ökande ålder hos fadern försumbar i verkligheten. Det är skälet till att man inte har sett din studie som relevant skäl för att införa maxålder för spermiedonatorer."
Enligt artikeln du länkade till så avråder de från att använda sperma från män över 40 år både i USA och Storbritannien. Även om det avrådandet inte grundar sig på just den studien som visar att risken för psykiska problem ökar med pappans ålder, så har de troligen nån anledning till den rekommendationen. Eller?

Anledningen till att jag påpekat vissa saker för dig på basic nivå är just för att du inte verkar förstå sånt som jag anser vara självklart för att hitta en passande partner och få en bra relation.

Att jag tycker att man ska välja partner efter vad man passar ihop med personlighetsmässigt är för att jag vet att det är det som ger lyckliga förhållanden. Jag önskar att alla fick uppleva hur det är att vara i ett förhållande där man efter många år ihop fortfarande tänder på varandra och väljer att tillbringa det mesta av sin tid ihop för att man trivs tillsammans och gillar att göra saker ihop.

Så om du tycker att du och en 20 årig tjej matchar varandra perfekt mentalt så tycker jag du ska strunta fullständigt i vad omvärlden tycker om det. Om ni är en perfect match så kommer omgivningen så småningom inse att ni är ett par som är på samma nivå, och släppa det de först kan ha tänkt om gubbsjuka och daddy issues. Sen är frågan om det viktigaste för dig är att hitta en kvinna som matchar dig mentalt och som du tänder på, eller om det är viktigare att omgivningen tycker att ditt val är ok?

Men att du utger dina ex för att vara ljugande psykopater tycker jag är en varningssignal. Visst kan man ha otur och råka ut för en psykopat, men om man gör det upprepade gånger och stannar i 11 år med en av dem, så tror jag man ska börja fundera. För antingen behöver man få hjälp att lära sig bli bättre på att välja partner och bli mer klartänkt när det gäller att förstå omfattningen av problem, eller så behöver man rannsaka sig själv. Ofta är det ju så att det bara finns EN enda gemensam faktor mellan en persons ex...