Hur unga tjejer är det ok att ragga på som 40+ man?

Jag lovade att inte kommentera dina egna spekulationer om min verkliga person ytterligare. Men jag kan ju i alla fall kommentera tråden du länkade.

Om det hade varit väldigt viktigt för min kvinnas attraktion till mig, att jag rakade mig varje dag (eller åtminstone 2-3 gånger i veckan), så hade jag givetvis gjort det. Jag brukar som regel spendera mycket tid och ansträngning, på träning och annat, för att glädja mina flickvänner. Detta eftersom jag anser att om jag har valt att dela mitt liv med en kvinna, så skall min första prioritet vara att tilltala henne. Om jag skulle ha något som betydde oerhört mycket för mig själv, som min kvinna inte tyckte om, så skulle jag kanske försöka diskutera saken med henne. Men i alla andra fall så skulle jag bara bli glad över att kunna göra min kvinna gladare, genom en rimlig ansträngning.

I tråden du länkade beskrev jag en situation där min flickvän helt enkelt vägrade lägga några minuter extra i veckan, på något som hon visste betydde väldigt mycket för mig. Vilket detta råkade göra. Hon hade definitivt inget mot att vara ansad där nere, utan var bara för lat för att hålla efter sig.

Jag vet inte om det hör till saken, men de flesta av mina tidigare flickvänner (och andra) har varit välansade hela tiden utan att saken någonsin kommit på tal. I några fall så var tjejerna inte så noga med det först, men när de fick veta vad jag tyckte var finast (t ex genom att de frågade mig vad jag föredrog), så såg de det till synes som något positivt, att få göra sig extra fina för mig.

Men du menar att detta påvisar att jag är orimlig, och att ingen kvinna skulle vilja ha mig?

Om vi säger så här: Jag är sämre än du på allt, och jag gråter mig till sömns i min ensamhet varje natt. Jag kommer aldrig ha chans att få en kvinna under 40, och jag är patetisk som inte redan skaffat barn. Känner du dig nöjd om jag skriver så, eller skall jag hålla med om fler av dina fantasier för att du skall bli nöjd?

Jag har inte beklagat mig om någonting i denna tråd, det är bara du som vill måla upp en bild av problem och desperat ensamhet. Om du är lycklig så kan du väl skita i att jag är det samma, trots att jag är singel vid 40+. Speciellt med tanke på att statistiken talar för att även du kommer att bli singel snart.

Oavsett vilka studier det gäller så finns det alltid personer och andra studier som ifrågasätter dess sanningshalt.

Men med tanke på det stora antalet barn som ingick i studien (över 2,6 miljoner!) och att forskarna tagit hänsyn till ärftliga faktorer, utbildningsnivå och socioekonomi som skulle kunna påverka resultatet, så ser jag den som trovärdig. Om du personligen anser dig ha kompetens nog att ifrågasätta en sån studie så får det stå för dig.

I artikeln du länkade till stod det att det både i Storbritannien och i USA finns rekommendationer om en åldersgräns på 40 år för spermadonatorer. I samma artikel stod även: "Utslaget på hela populationen kan det ge en betydande riskökning av sjuklighet till följd av de kromosomskador i spermier som följer av ökad ålder. "
Det stod även att risken för Downs syndrom ökar med 30-40% när pappan är över 40, så där har du ju en bra anledning till att undvika kvinnor över 30, eftersom ökad risk för Downs syndrom då skulle komma från både dig och mamman.

Det bästa alternativet vore självklart om den 20 åriga kvinnan skaffar barn med en yngre man. Bara för att hennes egen risk att nedärva "fel" till barnet är låg så innebär det ju inte att det är klokt av henne att skaffa barn med en man där riskerna är betydligt större...

Det finns ingen större mening för mig att överhuvudtaget försöka bevisa sanningshalten i en stor studie för dig. Mitt inlägg om studien var enbart för att upplysa dig om att det inte bara är kvinnans ägg som har bäst före datum. Och att risken finns att även kvinnan väljer med hjärnan och inte hjärtat. I valet mellan spermier från en yngre man där risken att barnet får psykiska sjukdomar är låg, eller en man över 40 där riskerna för att få ett barn med psykiska sjukdomar har mångdubblats, så misstänker jag att hon satsar på de spermier där risken är lägst.

Jag tror att du missförstod mitt inlägg. Jag ifrågasätter inte din studie. Tvärtom så skrev jag att det verkar vara en bra studie, bland annat eftersom man har korrigerat för de faktorer som du räknar upp.

Det jag försökte belysa i mitt inlägg, är att en relativt sett signifikant ökning av en risk, inte behöver vara signifikant när man tittar på risken totalt sett. Om den totala risken ökar från 0,5 till 1,5%, så är den relativa ökningen 200%, medan den verkliga ökningen av risken är 1 procentenhet.

Jag kan tycka att både 0,5 och 1,5% risk är så pass små, att jag i praktiken kan bortse ifrån det. En graviditet innebär många risker med betydligt större sannolikhet än 1%. Medan jag tycker att en total risk närmare 10% (de äldsta kvinnorna som föder) är så pass stor, att jag ser det som önskvärt att undvika den. Andra människor kan göra andra bedömningar. Experterna i min artikel gör dock en liknande bedömning som jag.

Det som är missvisande är däremot DN:s tolkning av den vetenskapliga artikeln. De drar långtgående slutsatser, till synes utan göra skillnad mellan korrelation och kausalitet. Det är mycket vanligt att journalister brister i naturvetenskapligt kunnande, och man ser väldigt ofta hur de sätter rubriker och löpsedlar väldigt kreativt och ovetenskapligt, när de skriver om vetenskapliga rön. Det är anledningen till att man skall ta dagstidningars vetenskapliga artiklar med en nypa salt, och helst bemöda sig om att själv läsa den vetenskapliga originalartikeln, om man är intresserad av att få en korrekt förståelse.

Den artikel jag själv länkade, innehåller utlåtanden av erkända experter inom området. De motsäger inte heller resultaten i din artikel, utan belyser bara, precis som jag också försökte göra, det faktum att de riskökningar man funnit i praktiken blir så små att de anses försumbara i sammanhanget. Man skall alltså inte se denna artikel som en kritik av originalartikeln, utan de bägge kompletterar varandra. Originalartikeln redovisar data, och min artikel hjälper till att tolka vilken betydelse denna data har i praktiken. Min artikel förklarar också, för de som inte är vetenskapligt skolade, varför DN:s tolkning av originalartikeln är missvisande.

Jag är lite noga med fakta, bland annat eftersom jag själv söker bygga min livsåskådning rationellt, utifrån en vetenskaplig "sanning". (I praktiken är det inte så tråkigt som det låter.) Så jag ville bara försöka förklara lite bättre, för att undvika missförstånd.



Nej, det är inte det bästa alternativet för alla parter. Precis som jag skrev i mitt inlägg, så är det bästa alternativet, ur ett rent fysiskt-biologiskt perspektiv, om både kvinnan och mannen just har blivit könsmogna.

Det bästa alternativet, sett ur en 20-årig kvinnas perspektiv, är en nyss könsmogen pojke. Det bästa alternativet, sett ur en 40-årig mans perspektiv, är en nyss könsmogen flicka. Dessa exempel belyser att det inte är relevant att jaga de sista promillena av minskad risk, eftersom andra faktorer blir överskuggande. Och var nu snäll och läs detta noggrannt, så att du inte feltolkar vad jag försöker säga med det.

För en kvinna som bryr sig mycket om en riskökning i storleksordningen 1 procentenhet, så kan det vara relevant att välja en 20-årig man framför en 40-årig man. Att välja en 30-årig man framför en 40-årig man verkar dock sakna betydelse, enligt din egen artikel (både originalartikeln och grafen i DN).

För en man som bryr sig mycket om en riskökning i storleksordningen 5-10 procentenheter (vilket motsvarar en procentuell ökning av risken med 5-10 000%), så kan det vara relevant att välja en 20-årig kvinna framför en 50-årig, och kanske även en 35-årig framför en 45-årig.

Risken att föda ett barn med Downs syndrom ökar med kvinnans ålder:
20 år: 0,1–0,2 procents risk.
35 år: 0,3 procents risk.
40 år: 1 procents risk.
45 år: 4,5 procents risk.

Personligen så känner jag att min gräns för en relevant riskökning går någonstans kring 5%, vilket skulle kunna innebära en "åldersgräns" kring 45 för sista barnet, vilket medför att jag borde fokusera på kvinnor som är max ca 35-40 år gamla, när jag träffar dem. Jag tänker mig att 5 år är minimum för att träffas, lära känna varandra, binda sig och skaffa 2-3 barn.

Detta är dock endast en faktor. En kanske ännu viktigare faktor är fertiliteten. Den avtar oftast inte så mycket för män, som för kvinnor, och definitivt inte lika skarpt mellan 35-50. Så, även om man kan acceptera ökade risker, så är kan det vara bortkastat att satsa på en kvinna, som kommer närma sig 45 när det är dags för tredje barnet. Utifrån detta perspektiv, så är det säkrast att satsa på en kvinna under 35, om man önskar flera barn. Ur en kvinnas synvinkel, så torde mannens ålder sakna större betydelse, sett till fertiliteten, fram tills dess att han är ca 55, och det finns ingen definitiv övre gräns.

Givetvis så är inte åldern den utslagsgivande faktorn för om det klickar mellan bägge parter. Men jag ser det både som ansvarsfullt och altruistiskt att begränsa sitt "sökande" efter praktiska förhållanden. Om man klickar med någon inom sina grovhuggna begränsningar, så behöver man aldrig bekymra sig för att det skall uppstå problem på grund av dessa faktorer. Och om man trots sina kriterier skulle klicka med exempelvis en äldre kvinna, så får man givetvis göra ett undantag, om man känner att situationen sammantaget innebär större fördelar än nackdelar.

Men det är oansvarigt att som vuxen koppla bort sitt intellekt, och enbart följa sina känslor och impulser, vid valet av partner. Och det är en mer rationell väg att gå, att göra det enklare, praktiska urvalet först, i stället för att tvingas välja bort någon som man redan har lärt känna, på grund av rent praktiska skäl. Och om man redan från början tar itu med tråkiga, praktiska parametrar, så kan man fokusera på nuet, personkemin och roligare saker, när man väl lär känna nya potentiella partners. Det ger i alla fall mening för mig, som inte älskar själva jakten och vimlet längre.

Shit vilken lärorik tråd detta blev. Jag har plöjt igenom ett antal artiklar, och lärt mig en hel del nytt, i och med denna sidodiskussion

Spelar det nån roll? Så länge du inte gör något olagligt så ser jag inte något fel i att en 40nånting karl träffar en 18årig tjej. Om du får förhållandet att funka, så är det väl bara bra, oavsett hur gamla ni är.

Så sa jag inte.
Jag skulle vilja ha en höjd åldersgräns satt runt 25 år för sexuellt umgänge.
Personligen föredrar jag vuxna kvinnor mellan 50-70 + ett par år framför småflickor upp till 30.

När killen är mycket yngre. Typ20. Tycker jag det är bättre att vänta in och låta dom ta första kontakten.
När åldersskillnaden är så stor blir det mycket värre om den man "raggar på" inte är intresserad. Man blir patetisk tant/gubbe, gubb/tant-slem...äcklig osv

Om dom tar kontakt först finns det ingen gräns så länge dom är myndiga.
Tycker jag

18 åringar och upp till den ålder du känner dig bekväm med. <18 år skulle vara lite pedofilvarning, även om det är "lagligt".

Nej, jag tror inte det ser likadant ut för kvinnor vad gäller bilar Jag förstår tjusningen med att skaffa ny bil och sedan byta ut den vart femte år eller så för att alltid ha det senaste, men jag tror att lycka ligger att uppskatta veteran-modeller. Inte för att de är gamla, utan för att man äger något som åldras väl och som man kan behålla, uppskatta, skryta med och putsa på hela livet. En ny bil är inte ny länge, nybilslukten försvinner fort, och så ska den bytas ut...

När det är yngre tjejer som umgås med en lite äldre man.. typ 15-20 års åldersskillnad så funkar det fint om det är tjejen som är drivande. Det är svårt med omgivningen som kanske reagear negativt på det, men gillar tjejen läget så är det god chans att det fungerar.

Jag har alltid satt nedre åldersgräns till 20 år. Förutom när jag själv var i den åldern. Men jag tycker att tjejer som är yngre var rätt kassa i sexlivet, ärligt talat. De lever mycket på sitt utseende, men när det kommer till sex så märks det så tydlig skillnad mot tjejer som är 10 år äldre eller mer.

Som äldre känns det därför rätt meningslöst att inleda ett förhållande med en så ung kvinna. Det kryllar ju av mer mogna kvinnor som verkligen kan ta för sig och vara den perfekta kvinna som man önskar sig.

Jag tror också att man ska passa sig för att glömma bort sin egen ålder och de utseendeförändringar som man får genom åren. De flesta ser inte så hälsosamma och vackra ut som de gjorde i yngre åldrar.

Jag gillar inte den gubbsjukekänsla som man lätt får här. Jag kan vara med en yngre kvinna, men bara sålänge jag fortfarande ser fräsch ut och är sexuellt attraktiv. Nu är det väldigt många som ser väldigt unga ut forfarande långt upp i åldrarna. Vi åldras inte på samma sätt som förr i tiden. Gäller både män och kvinnor.

Det ger lite grann att det faktiskt kan bli 20 års åldersskillnad utan att man ens tänker på det. T ex en kvinna 25 år som umgås med en man 45 år eller tvärtom.

Förstod hur du menade. Men självklart är det lättare för dig att bortse från en risk som du själv för med dig, men frågan är varför kvinnan skulle bortse från den ökade risken om hon väljer spermier med hjärnan? Väljer man däremot partner med hjärtat så riskkalkylerar man inte!

Grafen du hänvisar till där risken ökade från 1-3,5 % gällde autism. De skillnader som undersökningen därutöver visat mellan barn till 24 åriga och 40 åriga pappor var ju även att det är 13 gånger större risk att barnet får adhd, 25 gånger större risk för bipolär sjukdom, fördubblad risk att drabbas av psykos och 2,5 gånger så stor risk för självmord och drogproblem. En 20 årig man för över ca 25 genmutationer medan en 40 årig man för över 65. För kvinnan sker ingen sådan försämring utan där ligger det stabilt på 15.

När det gäller Downs syndrom så ökar ju risken rejält för kvinnor med åldern, därför erbjuds kvinnor över en viss ålder fostervattenprov under graviditeten. Att risken för nedärvning från pappans sida av Downs syndrom ökar med 30-40 % efter 40 års ålder är nog mindre känt och något som en kvinna som själv befinner sig i riskzonen bör ha i minnet för att inte dubbla riskerna.

Du ser det som risker du bortser från, men i det här fallet är det ju kvinnan som har valet att välja bort den risken. Att ett fel som beror på ålder ökar mer mellan 30 och 40+ än vad det gör mellan 24 och 30 torde vara logiskt. Och att de i Storbritannien och USA inte rekommenderar att använda sperma från män över 40 år säger också en del.

Men som sagt, min mening med inlägget var inte att diskutera statistik. Det var att påvisa att det finns nackdelar även för kvinnor med att välja spermier från en äldre man, den delen är inte lika allmänt känd.
Men min inställning är att man ska välja en partner med hjärtat!

Detta verkar onekligen stämma in i ditt eget fall. Tyvärr.

Om jag var du skulle jag hålla mig till den gyllene ekvationen. Ålder/2 + 7. Dvs om du är 42 så får du ragga på någon som är 29 år.

Tycker du kan ragga på vilka du vill så länge de är minst 18 år och har någon form av mognad som matchar dig. Sedan tror jag även det beror lite på hur du ser ut samt omständigheterna för att det ska kännas fräscht och okej. Även om du brukar gå hem hos kvinnor normalt så är mitt råd om de är väldigt mycket yngre att du låter dem ta första initiativet så att du inte framstår som en slemmig gubbe.

Hur mycket än yngre tjejer lockar dig tycker jag dock inte du ska försöka spela yngre än vad du är genom att ex anta en väldigt ungdomlig klädstil eller försöka lägga dig till med ett ungdomligt tal eftersom det lyser igenom och bara känns krystat. Om du vill undvika att framstå som patetisk bör du heller inte hoppa på nördtåget med att skaffa dig ungdomliga intressen du tidigare aldrig haft typ bungy jump, tatueringar och spökboll bara för att komma i kontakt med yngre tjejer.

Lycka till med fortsatta jakten, men jag saknar lite att du inte delat med dig av dina yngre ligg i tråden.