[quote=grelin1999|55892262]
Citat:
Det är väl inget fel på att frågan om Guds existens utgår från människans existens?
Självklart inte, eftersom question is solved!
Citat:
Människans existens och känslor är ju något vi är bekanta med. Ska vi "räkna bort" oss själva i frågan om livets meningsfullhet? Det är en bisarr och orealistisk tanke.
Det ska vi verkligen inte, att överslagsräkna är vår mest fundamentala natur och självaste drivkraft.
Att föreställa sig och fantisera på vägen är vad som gör målet och målen värt!
Men, människan vid sunda vätskor har också prestationkrav och är redan i sin linda i BEHOV av motprestation.. det ärdär den lilla guldskon kan klämma och strypa till den godare tillförseln av friskt flöde.. för att anspråken inte ska gå på självuppfyllande bekräftelse - det är där gudstron när den går absolutistiskt i synnerhet, befinner sig.. närlovprisandet förvandlas till sådant krav gapande och skrikande ältande i rundgång.. eftersom det är en KLAGAN och inte så sällan, nästan som en självförnedring.. faktiskt och peka finger på annan och säga du din brottsling, du ska ner på knä å tro du också, annars har du ingen "vision GOD NOG" - där har det gått överstyr och den trenden är ännu kvarlevande i djupet hos mången troende.
Den inbillar sig att utan gudstron, är människan grund kännande tänkande, ja förtappad...
Dvs en lätt narcissistisk övertro, att leva med.. som står i bjärt kontrast till den sant positivt levande människan, som har lite tillförsikt.. och förlitar sig på att det som ska vetas och läras, det kommer i sinom tid - ingen bän kan oavsett påskynda människans lagbundenhet till denna planet här, under denna livsvistelsen här, inget.. enbart döden kapar av bandet.
Som har evolutionära orsaker, att vi som art.. inte är perfekta.
Så perfektionismen ihop med absolutismen som leder till imbecill tro om "något helt sanslöst perfekt" , skapar sådana avstånd mellan människan självt och "det där, andra något vad det är..ok namnat till Gud, så länge.. men där bortom någonstans dit vi kan slänga allt avskräde, som vi vill skaka av oss, men som ändå kommer tbx dag efter dag.. att vi är SÅRBARA. Vi kan inte allt, inget baåt i historien har kunnat indikera att människan kan nå den idealism som är så pockande trängande, inom gudstromenatliteten.
Det är vidskepelsens kvarleva att tro-på-en-ensam-härskare - eller gudaväsen så mastodonta att de kräver blind lydnad och dig att falla ner å knä, färatt blidka, det är som vedertaget heter : primitivistisk dualistisk tro, man är egentligen rädd.. för livet, man förstår inte riktigt sitt eget ansvar, men lämpar över det till, åt, för Gud.
Citat:
Religion gör ett anspråk på viktighet som övergår vad vetenskap kan göra. Att bland miljarder av människor på denna jord... vara de flesta svälter och många lever i krig och oroligheter... Gud ändå liksom pekar finger på MIG och säger "DU förtjänar att vara lycklig... för du växte upp på en gudfruktig plats, du har ätit dina grönsaker och snällt gått i kyrkan varje söndag... därför ska du få ett fint bröllop, och dina avloppsledningar skall hålla sig rena... men om du bryter mot mina bud ska jag täppa igen dina avloppsledningar och låta din bil gå sönder...". Så tror många kristna.
Mm ungefär så... "vad.. oh du store gud, har JAG gjort, för att förtjäna detta, till synes oförutsedda.. "
VArför oh gode store allvetande gud, står berget i min väg.. och hindrar MIG oh kära lilla mig, som ju är så alltigenom god, varför gör du detta mot mig, av alla... "
osv, osv
"vi.. som ju baaara ville så gott, och nu detta.... " och så uppmaningen som kommer strax efter, Gööör nåt gud! skynda dig gud!! jag kan ingenting själv, seee dem andra, hur dumma de är och JAG den alltigenom goda, säg åt dem!! NU!
osv
Ständiga anspråk, när förstås inte lovprisningen växlar in : "ååh du store milde, jag ärar dig.. för denna godsmakande mat.. oh gode gud, vilken mat du skänker oss... "
Att människor fått slita sig fördärvade för att få sig en maträtt på tallriken, behöver man inte blåsa upp sig för nej. Då är man förmäten.. mot..... den som VET?
...så guden gudarna, visste , att det skulle bli omöjligt att skörda lika mycket i år som det där året när mannan föll ner från himlen?
Citat:
Själv ser jag religion som Människa Söker Gud snarare än Gud Söker Människa.
Går man till de ursprungstroende, oavsett inom hinduism, islam, judendom eller kristendom, handlar det just om denna lovprisning till den Högre Makt som skapat oss.
Religionskritiker brukar annars gärna kritisera modell 1, dvs Gud Söker Människa-modellen, jultomteguden man skriver sin önskelista till. Men vem säger att religionskritikernas syn på Gud är något som gäller för mig?
ATt förstå vad man har för premisser och förstå att värdesätta det, r nog en av de mest universellt gällande stilreglerna som människan erfor tidigt : et vore att förstöra sin framtid, att inte tillvarataga och vårda redan uppnådda meriter!