Halloj!
Jag undrar hur mycket rättsaktivist man som privatperson egentligen behöver bli i en BR?
Att behöva gnälla och klaga på småsaker (som borde vara underförstått att man inte gör i en BR), får mig att känna mig som en ordentlig gringubbe.
I våras så ställde ena förmågan ut bråte i trappen, utanför sin dörr. Verkade vara emballage till någon större träskiva innehållandes, med skiten i. Den stod där till nyligen i vintras. Jag körde på en grinig lapp om att den bör flyttas då skiten utgör brandrisk i höstas, men detta sket personerna fullständigt i, den fick stå kvar. Några månader efteråt kontaktade jag fastighetsskötarna och berättade om händelseförloppet. Det sattes upp en lapp och ett par veckor gick, sedan flyttades skiten, vem som gjorde det har jag ingen aning om.
Ser idag till min stora förskräckelse att det står något jävla metallskit på samma ställe, modell halvstort. Jag blir smått förbannad, bär ner skiten, vill ej se skiten där, stör mig på skiten. Ringer sedan fastighetsskötaren och berättar om detta, och säger att jag burit ner skiten och ställt utanför porten. Klargör sedan att någon form av uppmaning ska fastställas till den här personen som ställer ut sin skit i trapphuset (och använder det som något form av förråd) om det sker igen.
Tycker för övrigt att det är tråkigt att det ska gå ut över andra om man har en korpulent partner, samt om man är svag som en räka och inte orkar bära bort sitt skit.
I samma trapphus återfinns ibland soppåsar som ställs ut, precis utanför dörren. Även barnvagnar ställs precis innanför entrén, trots att utrymme för barnvagnar finns 1 meter till höger om porten.
Bor i bostadsrätt i Stockholm. Senaste lägenheten gick ca 2 700 000 kr.
Så...era härliga as! Frågan är enkel: Behöver man bli en rättshaverist i sin egen trapp? Ni har säkert ännu värre exempel, låt dessa komma. Är genuint intresserad av era erfarenheter och hur ni kommit till bukt med dessa?
Att jag är en grinkuk, det vet jag redan. Att göra rätt för sig och tänka på andra när man bor i en BR däremot, det verkar många glömma bort. Det kan handla om så enkla saker som att ställa ut bråte i trappen, som kan börja brinna. Eller att anlita korkad hantverkare som ställer sin firmabil framför porten och blockerar väg för brandkåren. Eller som idag, i andra huset bredvid, ställa upp brinnande facklor nära husgrunden. Oj, dessa blåser omkull och antänder hela skiten.
Frågorna är många. Bor vi normala människor ihop med människor som lider av autism? Behöver vi agera rättshaverister bara för att vi har ett större tänk?
Jag undrar hur mycket rättsaktivist man som privatperson egentligen behöver bli i en BR?
Att behöva gnälla och klaga på småsaker (som borde vara underförstått att man inte gör i en BR), får mig att känna mig som en ordentlig gringubbe.
I våras så ställde ena förmågan ut bråte i trappen, utanför sin dörr. Verkade vara emballage till någon större träskiva innehållandes, med skiten i. Den stod där till nyligen i vintras. Jag körde på en grinig lapp om att den bör flyttas då skiten utgör brandrisk i höstas, men detta sket personerna fullständigt i, den fick stå kvar. Några månader efteråt kontaktade jag fastighetsskötarna och berättade om händelseförloppet. Det sattes upp en lapp och ett par veckor gick, sedan flyttades skiten, vem som gjorde det har jag ingen aning om.
Ser idag till min stora förskräckelse att det står något jävla metallskit på samma ställe, modell halvstort. Jag blir smått förbannad, bär ner skiten, vill ej se skiten där, stör mig på skiten. Ringer sedan fastighetsskötaren och berättar om detta, och säger att jag burit ner skiten och ställt utanför porten. Klargör sedan att någon form av uppmaning ska fastställas till den här personen som ställer ut sin skit i trapphuset (och använder det som något form av förråd) om det sker igen.
Tycker för övrigt att det är tråkigt att det ska gå ut över andra om man har en korpulent partner, samt om man är svag som en räka och inte orkar bära bort sitt skit.
I samma trapphus återfinns ibland soppåsar som ställs ut, precis utanför dörren. Även barnvagnar ställs precis innanför entrén, trots att utrymme för barnvagnar finns 1 meter till höger om porten.
Bor i bostadsrätt i Stockholm. Senaste lägenheten gick ca 2 700 000 kr.
Så...era härliga as! Frågan är enkel: Behöver man bli en rättshaverist i sin egen trapp? Ni har säkert ännu värre exempel, låt dessa komma. Är genuint intresserad av era erfarenheter och hur ni kommit till bukt med dessa?
Att jag är en grinkuk, det vet jag redan. Att göra rätt för sig och tänka på andra när man bor i en BR däremot, det verkar många glömma bort. Det kan handla om så enkla saker som att ställa ut bråte i trappen, som kan börja brinna. Eller att anlita korkad hantverkare som ställer sin firmabil framför porten och blockerar väg för brandkåren. Eller som idag, i andra huset bredvid, ställa upp brinnande facklor nära husgrunden. Oj, dessa blåser omkull och antänder hela skiten.
Frågorna är många. Bor vi normala människor ihop med människor som lider av autism? Behöver vi agera rättshaverister bara för att vi har ett större tänk?
