Halloj! Lite funderingar/allmänna råd och tips kan behövas.
Då är det så att jag flyttade nyligen hemifrån för första gången, då jag fått jobb på annat område.
Väl där börjar man som den pundare man är att nätverka direkt, vilket ledde mig till en fin tös (låt oss kalla henne Maja). Jag är verkligen den mer vuxna av oss. Hon är en äkta subbare, f.d. heroinist osv men börjar ta sig ur skiten. Problemet är att staten ger henne tillgång till äckliga bennys (xanags). Flera månader tillbaka så började vi först träffas, gick fett smidigt de första veckorna (max) sen började det fallera. Hon började med att ringa en lördag morgon och var riktigt sur men osammanhängande. Jag var som ett frågetecken, hon började typ "vet inte om vi kan träffas nu direkt" hit och dit, så hon började väl få för sig att jag inte kan ta vara på mig själv. I den vevan började allt, efter ett tag under samtalet började vi bråka mer och jag frågade upprepade gånger "VAD ÄR DET SOM ÄR FEL?" för helt seriöst dagen innan hade vi inte träffats, men vi hade träffats hela veckan tidigare samt den vecka då hon ringde, och jag sa det liksom att vi träffas ju hela tiden så det gör inget att vi inte kan träffas idag, om det är så liksom. Men då som den skeva människa Maja är så börja hon typ "jaha du tycker vi träffas hela tiden", men det var inte alls så jag menade vilket jag sa.
Hela samtalet handlade egentligen om att hon inte vågade träffa mig för hon var så benzad, men den är drogen fuckar seriöst ur med människor och jag hatar det. Så efter det samtalet så ringde hon varje kvart i flera dagar sträck och skällde ut mig hela tiden för helt bisarra saker. Jag tar ju ingen skit direkt och bråkar tillbaks men hon är för benzad för att tänka logiskt. Hon tar det varje dag som medicinering säger hon men jag vettefan vilken medicin det är. Men vi fortsatte att träffas trots allt jävla tjafs och gnafs, för det var ju inga STORA saker vilket jag konstant påpekade, liksom varför bli uppriktigt sur över småsaker konstant??
Så gick det ett par månader till, fram och tillbaks, tills en natt då jag nästan flyttat in hos henne ett par dagar så börjar hon spåra totalt på att jag inte också ringde runt och krävde pengar (hade/har pengar ute åt fattiglappar) men jag sa så att jag har pratat med person x han kommer betala mig när han kan, han kan INTE idag har han redan sagt. Men hon fortsatte ringa från sin telefon och blev helt urlack, hon förlorade rätten som gudmor åt snubbens ofödde barn och deras vänskap bröts helt över telefonen typ. Jag sa så efteråt liksom "det är småpengar, det är piss i nilen förfan varför är du så ARG?" men hon är helt känslostyrd och sånt skit går jag inte med på. Vi började iallafalll bråka så mycket att jag började packa mitt pickpack och dra, men behövde skjuts så ringde runt lite medans hon stod och vrålade mig i andra örat för att jag ska dra. Till slut hämtar min broder mig, jag går ut för att möta honom, hon låser. Vi kommer inte in och jag blir utan alla saker jag behöver (dator hygienartiklar och ryggsäck) i flera dagar efteråt. Vi har kontakt men hon hotar att hon ska göra si och så med datorn men sånt shit går jag inte heller på, eftersom konsekvenserna hade varit för många.
Till slut får jag tillbaks grejerna och vi snackar inte på ett par veckor. Sen ringer hon och låter för första gången sen jag träffa henne uppriktigt nykter. Hon var logisk och sammanhängande, så jag säger att vi kan väl börja träffas som kompisar liksom och se så att vi inte börjar bråka direkt igen. Det går hon med på och vi träffas några dagar senare, hon hade riktig knarkfest då men vi hade supertrevligt och det var fler folk där, vi snackade lite ute och boundade lite men inget mer.
Sen dess har det varit så, i princip 1 månad nu. Vi har träffats ett par gånger efteråt, och förra gången ditcha vi polarna vid bordet och la oss i soffan och myste så det var kung. Nu ska vi antingen träffas senare ikväll eller imorgon, jag har lägenheten för mig själv framtill nyår så vi planerade attt börja träffas lite smått igen.
Men nu är min stora fråga, är det värt?
Hon är en jättetrevlig människa, skitgo och glad för det mesta men det är benzo som strular till det för henne själv och uppenbarligen för folk runt omkring henne så hon är instabil.
Jag vet inte om jag är kär eller inte men tror inte det. Älskar dock närheten + preparaten, myskvällarna osv precis som jag tänkt mig ett liv med en brud. Varje gång jag kollar i hennes ögon så hoppar jag till inombords ärligt, så känslor/attraktionen finns _lätt_ där.
Då är det så att jag flyttade nyligen hemifrån för första gången, då jag fått jobb på annat område.
Väl där börjar man som den pundare man är att nätverka direkt, vilket ledde mig till en fin tös (låt oss kalla henne Maja). Jag är verkligen den mer vuxna av oss. Hon är en äkta subbare, f.d. heroinist osv men börjar ta sig ur skiten. Problemet är att staten ger henne tillgång till äckliga bennys (xanags). Flera månader tillbaka så började vi först träffas, gick fett smidigt de första veckorna (max) sen började det fallera. Hon började med att ringa en lördag morgon och var riktigt sur men osammanhängande. Jag var som ett frågetecken, hon började typ "vet inte om vi kan träffas nu direkt" hit och dit, så hon började väl få för sig att jag inte kan ta vara på mig själv. I den vevan började allt, efter ett tag under samtalet började vi bråka mer och jag frågade upprepade gånger "VAD ÄR DET SOM ÄR FEL?" för helt seriöst dagen innan hade vi inte träffats, men vi hade träffats hela veckan tidigare samt den vecka då hon ringde, och jag sa det liksom att vi träffas ju hela tiden så det gör inget att vi inte kan träffas idag, om det är så liksom. Men då som den skeva människa Maja är så börja hon typ "jaha du tycker vi träffas hela tiden", men det var inte alls så jag menade vilket jag sa.
Hela samtalet handlade egentligen om att hon inte vågade träffa mig för hon var så benzad, men den är drogen fuckar seriöst ur med människor och jag hatar det. Så efter det samtalet så ringde hon varje kvart i flera dagar sträck och skällde ut mig hela tiden för helt bisarra saker. Jag tar ju ingen skit direkt och bråkar tillbaks men hon är för benzad för att tänka logiskt. Hon tar det varje dag som medicinering säger hon men jag vettefan vilken medicin det är. Men vi fortsatte att träffas trots allt jävla tjafs och gnafs, för det var ju inga STORA saker vilket jag konstant påpekade, liksom varför bli uppriktigt sur över småsaker konstant??
Så gick det ett par månader till, fram och tillbaks, tills en natt då jag nästan flyttat in hos henne ett par dagar så börjar hon spåra totalt på att jag inte också ringde runt och krävde pengar (hade/har pengar ute åt fattiglappar) men jag sa så att jag har pratat med person x han kommer betala mig när han kan, han kan INTE idag har han redan sagt. Men hon fortsatte ringa från sin telefon och blev helt urlack, hon förlorade rätten som gudmor åt snubbens ofödde barn och deras vänskap bröts helt över telefonen typ. Jag sa så efteråt liksom "det är småpengar, det är piss i nilen förfan varför är du så ARG?" men hon är helt känslostyrd och sånt skit går jag inte med på. Vi började iallafalll bråka så mycket att jag började packa mitt pickpack och dra, men behövde skjuts så ringde runt lite medans hon stod och vrålade mig i andra örat för att jag ska dra. Till slut hämtar min broder mig, jag går ut för att möta honom, hon låser. Vi kommer inte in och jag blir utan alla saker jag behöver (dator hygienartiklar och ryggsäck) i flera dagar efteråt. Vi har kontakt men hon hotar att hon ska göra si och så med datorn men sånt shit går jag inte heller på, eftersom konsekvenserna hade varit för många.
Till slut får jag tillbaks grejerna och vi snackar inte på ett par veckor. Sen ringer hon och låter för första gången sen jag träffa henne uppriktigt nykter. Hon var logisk och sammanhängande, så jag säger att vi kan väl börja träffas som kompisar liksom och se så att vi inte börjar bråka direkt igen. Det går hon med på och vi träffas några dagar senare, hon hade riktig knarkfest då men vi hade supertrevligt och det var fler folk där, vi snackade lite ute och boundade lite men inget mer.
Sen dess har det varit så, i princip 1 månad nu. Vi har träffats ett par gånger efteråt, och förra gången ditcha vi polarna vid bordet och la oss i soffan och myste så det var kung. Nu ska vi antingen träffas senare ikväll eller imorgon, jag har lägenheten för mig själv framtill nyår så vi planerade attt börja träffas lite smått igen.
Men nu är min stora fråga, är det värt?
Hon är en jättetrevlig människa, skitgo och glad för det mesta men det är benzo som strular till det för henne själv och uppenbarligen för folk runt omkring henne så hon är instabil.
Jag vet inte om jag är kär eller inte men tror inte det. Älskar dock närheten + preparaten, myskvällarna osv precis som jag tänkt mig ett liv med en brud. Varje gång jag kollar i hennes ögon så hoppar jag till inombords ärligt, så känslor/attraktionen finns _lätt_ där.
__________________
Senast redigerad av taggajobb 2015-12-25 kl. 01:28. Anledning: Tog bort ett par detaljer
Senast redigerad av taggajobb 2015-12-25 kl. 01:28. Anledning: Tog bort ett par detaljer
