Hur lång ifrån var Hitler att vinna 2:a världskriget?

Axelmakternas råvarusituation var verkligen eländig. De enda som ens med god vilja skulle kunna kallas industrinationer var Tyskland, Italien (enbart norra delen) och det ockuperade Tjeckoslovakien och Frankrike. Man band även ris å egen rygg genom att sabba livsmedelsproduktionen genom en karaktäristisk blandning av inkompetens och nazistisk brutalitet.

Lägg till att den tyska industrin inte precis var världsledande på massproduktion och att oljan inte ens räckte till tyskarna, än mindre deras allierade (Italiens stora och relativt moderna flotta blev värdelös, till exempel), och hela projektet framstår som minst sagt optimistiskt.


Håller med i princip, dock med litet frågetecken om den relativt klena industrin hos Tysklands allierade skulle klara av det. Detta är trots allt en tidpunkt när svetsning var mer eller mindre state of the art. Hade finnarna och ungrarna klarat av det, eller hade de ändå tvingats importera en massa delkomponenter? Att man inte ens gjorde ett seriöst försök är dock pajasnivå.


Japp, det var den allmänna mobiliseringen som tickade på. Sovjets befolkning var 2,5 gånger så stor som Tysklands (170 mot 70 miljoner) och dessutom yngre med fler i vapenför ålder. Sovjet hade ironiskt nog nästan exakt samma demografiska övertag mot Tyskland som Tyskland hade mot Frankrike.


Till deras försvar ska väl sägas att det inte var helt lätt att ta få saker gjorda i Nazitysklands politiska system, som var en sorts kombination av Führerprinzip och gammaldags hovpolitik. De allierade hade för all del sina egna problem, men i längden var deras komittéer långt effektivare.

Ribbentrop lyckades åtminstone förhandla fram den kanske viktigaste alliansen under 1900-talet. Synen på Göring misstänker jag kan ändras en del framöver. Han blev syndabock efter kriget, men var inte den katastrof han framställs som vare sig som flygvapenchef eller industrikansler. Nu tog mästerlögnaren Speer, som borde tilldelas en postum Oscar, all kredd istället.

Slutligen finnarna. Att "bara" göra någonting i Arktis var inte så enkelt som det kanske verkar. Terrängen och klimatet är extremt ogästvänliga, och infrastruktren var obefintlig.

En tysk division stred där 1941, och de anföll som om de vore i Centraleuropa med höga knän och schnell, schnell, schnell! Resultatet var inte lysande, och finnarna konstaterade torrt att tyskarna nog var bra på det där med modern krigföring men att de inte var några vidare ödemarkskrigare...

Tja "arktis" och "arktis" - mellersta Finland, och sommaren 42... och det är bara dryga 10 mil till Vita havet. Vill hävda att viljan saknades, man (-nerheim) koncentrerade sig på att hålla ställningarna sedan "det egentliga Finland" återtagits. Med sådana vänner behövs inga fiender. Och axelns materiella och personella underläge, ja självklart, detta var någonting Hitler och i synnerhet folk som von Manstein visste redan 22 juni -41, men det preussiska (över-)modet och tron på viljans triumf var bergfast, hade Fredrik den store grejat ett 1-6 styrkeförhållande så nog skulle detta gå vägen. Det enda jag vill ha sagt är väl att teorierna kring felskattningar av Björnens storlek har mindre betydelse än det tyska övermodet, med öppna ögon. Hitlers Mannerheimsnack -42 är mkt apspel.

Jo, Speer ja... - hade inte behövt bli ens postum... Kunde fått Oscarn redan -47; byt tonfall, efterkontruerad story och face (never underestimate good looks and manners!) men Streicher och Speer hade fått dingla i stället... Robert Ley begick självmord i onödan, i relation till Speers 20 år torde han förtjänat skyddstillsyn...

Fel, datumen var spikad till 15 maj, så hur mkt av de andra myterna var också "fel" nu tro?

Jag vet inte alls vad du menar med detta inte har det nåt med mitt inlägg att göra.
Japan styrdes av Tojo som dock inte hade befogenhet att starta krig utan kejsarens tillåtelse.
Han tjatade bra länge och Hirohito påpekade åtskilliga gånger att Tojo inte ens kunde besegra det svaga Kina så att ge sig på USA innan Kina var besegrat var vansinne, trots detta skrev kejsaren på anfallsordern men först en månad innan anfallet på Pearl Harbor. Detta gjorde Stalin indirekt pga Pearl Harbor , hans toppspion Richard Sorge hade redan informerat Kreml om att Japan inte hade till avsikt att attackera Sovjet utan gå mot västmakterna, USA och Storbritannien så Stalin hade redan i sensommaren möjlighet att skicka sina sibiriska divisioner som försvar mot tyskarna.
Jag skrev inte att Japan skulle anfalla utan att hotet om en möjlig japanska attack skulle tvinga Sovjet att hålla stora styrkor kvar vid gränsen.
Nu slapp Stalin bekymra sig om Japan och fick dessutom USA som allierad, ett riktigt kap.

Och problemet var att den 15:e maj så var vattenflödena fortfarande för höga
för att man skulle kunna inleda anfallet.
Även när man anföll i slutet av juni så var vattenflödena mycket höga,
p.g.a. ovanligt mycket nederbörd under vintern och våren.

Problemet var att planen bakom operation Barbarossa
antingen byggde på okunskap om hur vädret brukade vara i operationsområdet,
eller helt enkelt att man hoppades på att vädret skulle avvika från det normala
och att vårleran skulle torka upp rekordtidigt.

Med tanke på vilken tidsbrist man hade i planeringen,
med tanke på att hela arbetet leddes av en sketen överstelöjtnant
och att anfallsdatumet fastställdes innan man ens hade inlett planeringsarbetet,
så är den troligaste förklaringen ren och skär inkompetens.

Historiskt sett så har större offensiver i Central- och Östeuropa
nästan alltid inletts i juni, juli eller t.o.m. ännu senare.

Detta gällde både 1939, 1942, 1943 och 1944.
Och självfallet även 1914, 1916, 1812 o.s.v.
Det finns några undantag, men generellt sett så är det i juni till september
som man har inlett större offensiver i den delen av världen och det är inte utan anledning.


Det hindrade inte den japanska armén från att invadera Kina utan tillstånd från Tokyo.


Sorge levererade den informationen först i september.
Fyra månader efter det att Sovjet hade börjat skicka divisioner västerut.


Då tar vi det igen:

Sovjet mobiliserade, d.v.s. de utäkade numerären i sin krigsmakt.
Detta innebar att man förstärkte sina förband i Fjärran östern
(från överlägsna till vida överlägsna japanerna)
SAMTIDIGT som man skickade förband västerut.

Denna förflyttning av förband inleddes i maj och det var först i september
som man fick reda på att Japan inte utgjorde ett hot.

Så man skickade alltså trupp västerut, trots att man trodde att japan var ett hot.

Tyskarna gjorde ett försök fast alldeles för sent när dom skickade ubåtar till Japan lastade med ritningar på moderna vapen, uran och tror t.o.m dom skickade en hel ME 262 i delar.
Men det var strax innan Tyskland kapitulerat men tänk om det gjorts redan i krigets början.

Fast det var Kinas ledare Chiang Kai Chek som mobiliserade och startade kriget efter incidenten vid Marco Polo-bron.
Innan dess var Japan ovilligt att invadera.
Naturligtvis prioriterades försvaret av den europeiska delen av Sovjet med Moskva som viktigaste mål.
Det vore märkligt om Stalin inte skickat vissa förstärkningar från ohotade fronter till västfronten som höll på att falla.



Innan Stalin fick reda på att Pearl Harbor skulle attackeras hade han 41 divisioner mot Japan, hur många hade han där i början av 1940?

[quote]Denna förflyttning av förband inleddes i maj och det var först i september
som man fick reda på att Japan inte utgjorde ett hot[quote]
Sorge rapporterade innan dess att Tysklands ambassad misslyckats med att få med Japan på en attack mot Sovjet.
I september rapporterade han att specifikt USA och Storbritannien var målen för attackerna.

Japan fick licensrättigheter på tysk krigsmateriel redan innan kriget.
Notabelt DB 601 1936 och He 118 1938.

Det hjälpte Japan föga p.g.a. deras primitiva industri,
akuta råvarubrist och deras förmåga att kopiera de sämsta utländska konstruktionerna
(t.ex. franska 25mm lvakan i.s.f. Bofors 40mm).

Däremot så hade Tyskland en del del lätta vapen som skulle ha varit användbara för Japan.
Å andra sidan så hade även Japan en hel del utmärkta konstruktioner på det området.
T.ex. deras lätta 50m granatkastare, deras kulsprutegevär och deras tunga kulsprutor.

Deras automatkanoner till flygplan var också i många fall i absolut världsklass,
tillsammans med ett antal Sovjetiska konstruktioner och tyska Mk108.

Här bör det påpekas att Japan låg ett par generationer före omvärlden,
när det gällde att montera optiska riktmedel på kulsprutegevär och kulsprutor.


Japan började mobilisera redan innan juli 1937
och japansk trupp på plats gick över gränsen och anföll kinesiska förband
ett antal gånger innan Chiang Kai Chek beslutade om mobilisering.


Och Fjärran Ästern var fortfarande inte ohotat.


Fullkomligt ointressant, eftersom man då redan mobiliserade
(och alltså hade en massa nyinrykta divisioner i området under utbildning).
Vad som är noterbart är att man redan fr.o.m. maj 1941
började skicka förband från fjärran östern till västra Sovjetunionen.

Just finnarnas passivitet torde ha lett till att många potentiella militära framgångar uteblev. Mannerheim var tydligen bara intresserad av att hålla ställningarna efter att de ockuperade områdena återerövrats och inte av att expandera finskt territorium. Om finnarna istället med hjälp av tyskarna avancerat till och erövrat Murmansk skulle situationen ha sett helt annorlunda ut. Murmansk var den största inskeppningshamnen för all hjälpmateriel som de allierade försåg Sovjet med. Om Murmansk kontrollerades av tyskarna var Archangelsk det enda alternativet, och det borde inte ha varit omöjligt att ta kontroll över denna stad med. Murmansk ligger inte alls långt från finska gränsen och ej heller från den norska så en erövring hade helt klart varit möjlig.

Sedan satte Hitlers vidskeplighet käppar i hjulet med då han inte ville anfalla Moskva på grund av Napoleons dåliga erfarenheter 130 år tidigare. Han gick därmed miste om möjligheten att ge den ryska björnen på käften mitt i dess heliga huvudstad.

Likaledes var det Hitler som med sitt ibland oerhört trångsynta och irrationella resonemang orsakade katastrofen vid Stalingrad. Om tyskarna hade gjort en utbrytning medan tid fanns och tillfälligt retirerat för att göra ett nytt anfall mot staden sommaren 1943 understödda av massiva mängder allierad trupp från Ungern, Rumänien, Bulgarien osv. som kanonmat hade det inte alls varit otänkbart att man lyckats erövra Stalingrad. Och då hade vägen till oljefälten i Kaukasus legat öppen.

Tänk om Hitler och Mannerheim hade gjort upp om att dela upp det europeiska Ryssland mellan sig när Sovjet var besegrat? Om då Finland hade erbjudits Kolahalvön, Karelen österut ända till Vita havets kust samt Karelska näset med Leningrad som efter kriget givetvis skulle "Avstaliniseras" eller jämnas med marken. Det skulle varit en stor seger för finnarna att kunna expandera långt in på tidigare ryskt territorium.

Mannerheim var väl helt enkelt rädd för att bli inblandad i konflikten med dom västallierade och då främst USA.

Har du inte tänk tanken att Mannerheim hade heder i kroppen och bara ville ta tillbaks vad Ryssland stulit från Finland,under vinterkriget, inte syssla med anfallskrig !
Det var iallafall hans officiella förklaring, här slutar vår rätt till Krig ! Sen stog den finska fronten still i 3 år trots Hitlers bönanden.
England anföll Finland i norr från hangarfartyg 1 ggr, Usa kunde inte göra nått, det hade inte nån militär risk, men som sagt en politisk risk. Finland ville behålla sin heder.

Därtill så var Mannerheim väl medveten om att Ryssland oavsett inte skulle försvinna i tomma intet.
Oavsett hur kriget mot Sovjet gick så skulle Ryssland finnas kvar där på andra sidan gränsen
och det fanns ingen anledning att göra framtida ryssar mera hämndlystna än nödvändigt.