Den stora tråden om Teodicéproblemet [sammanfogad tråd /mod]

Men gud kan knappast välja när och vilka han ska vara barmhärtig mot om han vill kallas god. Då måste han vara god, mot allt och alla hela tiden. Det är du som säger att gud är allvetande, samtidigt som du erkänner att han inte är det. Problemet är att du inte inser detta själv.

Men han kan inte veta mitt nästa val. Inte om det är ett fritt val.

Däremot bör en allsmäktig Gud också kunna förutsäga vad som kommer att ske.

Gud kan i grunden inte tillskrivas något eftersom det begränsar honom. När vi då tillskriver Gud attribut så uppstår det oundvikligen logiska motsättningar som kan tacklas på två olika sätt - antingen via teologi där vi försöker rationalisera uppenbarad kunskap eller via metafysik där vi skådar Gud i sin gränslöshet. För teologen blir den logiska knuten något att försöka lösa upp, medan för metafysikern blir paradoxen något som överskrids.

Ur ett metafysiskt perspektiv finns det inget "nästa" val att tala om när det gäller Gud. Gud är allsmäktig och allvetande och styr allt och vet allt utan att den fria viljan upphävs. Det är logiskt oförsvarbart, ändå är det sant ur ett metafysiskt perspektiv.

Värt att komma ihåg är, som ovan nämnt, att när vi talar om Gud så begränsar vi det obegränsade, ord och diskursivt tänkande bygger på begränsningar och kategoriseringar. Våra ord och idéer kan inte vara något annat än approximationer. Sanningen kan inte reduceras till det som logiskt begripligt. Sanningen om Gud skådar vi i vårt inre, i Gudsupplevelsen, inte med hjärnan.

Hur tänker du nu? Skulle Gud inte kunna döma och straffa människor? Men han är barmhärtig mot de onda genom att låta de leva trots sin ondska. Bara för att han vet allt betyder inte att han MÅSTE ingripa mot allt DU tycker är fel. Det är därför vi har fått en fri vilja och ett samvete, som fungerar som ett rättesnöre utom för de samvetslösa. Dessutom, varför skulle Gud hjälpa de som vänt sig bort från honom, de som hatar honom? Det handlar om VILJA, inte om FÖRMÅGA. Du kan köra ihjäl dig själv eller nån annan med en bil, men du gör inte det. Beror det på inkompetens? Oförmåga? Eller på att du inte VILL döda dig själv eller en annan människa som du vet är ond? Problemet är att du inte inser detta själv.

Det är också skitsnack. Det handlar om VILJA, inte om FÖRMÅGA. Att folk begår brott ändrar inte maktförhållandet mellan stat och civila, så synder ändrar inte heller Guds makt.

Det kan kanske vara värdefullt att påtala här att du faktiskt tillskriver ett och annat på den gud du menar att man inte ska tillskriva saker. Vidare delar jag absolut inte din uppfattning att metafysiken (trams) står över logiken.

Det är inte fel att tillskriva Gud egenskaper men man bör vara medvetna om bristerna i detta.

Ja, när de inte är logiskt hållbara egenskaper, så är det att sticka huvudet i sanden.

Det jag beskriver är inte något annat än icke-dualism som jag vidare vill mena är samtliga traditionella religioners innersta kärna. Panenteism är ett begrepp som jag också kan acceptera istället för panendeism (dock enbart baserat på wiki-kunskap), men detta är mest hårklyverier.

Du har rätt i att min tes är bristfällig. Det är i sin transcendens Gud inte kan bindas. Men snarare än att säga att Gud, i sin immanens, blir underordnad rumtiden så är det snarare så att Gud är rumtiden. Han kan inte underordnas sin skapelse, däremot kan han - ur en viss synvinkel - vara den.

Det gränslösa kan inte reduceras till det som är logiskt begripligt. Det lägre (det diskursiva tänkandet) kan inte greppa det högre.

Strävan efter fulländning är en fråga om vilja, inte moral; alla ting vill fullända sig själva. Moralbegreppet inbegriper förekomsten av rätt och fel, gott och ont, av val, vilket inte kan appliceras på fulländningen av den inneboende potentialen. Det är inte fel att inte vilja fullända sig själv, eftersom att det är omöjligt; och det är heller inte rätt, eftersom att det är nödvändigt.

Att barnet kan stå på egna ben är en klen tröst om de inte samtidigt visar sina föräldrar tillgivenhet.