Citat:
Ursprungligen postat av
Ankdammsman
Japp. Svenska regeringens politik ändras över en natt och slår i taket på Arnstads fascistskala, men hans reaktion blir........ingenting?
Om man inte visste bättre skulle man kunna tro att han är paralyserad och avslöjad som den posör han är. För det handlar väl inte om att han inte vill bita den S-hand som föder honom?
Jag tror faktiskt att Arnstad & många av hans gelikar är helt apatiska idag, helt handlingsförlamade & desillusionerade. Det kommer att ta ett tag innan idioterna har fabulerat ihop en ny "berättelse" att enas kring. Fram till dess så blir det nog rätt tyst från deras håll.
Många Arnstadianer kommer säkert att hoppa av från det mångkulturella projektet för att istället ägna sig åt klimatfrågor, feminism, veganaktivism & liknande. För många aktivister är det ju själva kampen som är det viktiga, inte vad den handlar om.
Men för Arnstad själv blir det svårare att byta spår. Han är dels så intensivt förknippad med frågan & dessutom är ju hans försörjning helt & hållet beroende av att vara sossarnas hovnarr i fascismfrågan. Om han skulle börja gå till angrepp mot Löfven så rycks ju inkomstmöjligheterna bort under hans fötter. Då är det slut på ABF & LO-föreläsningar med tillhörande bokförsäljning & andra lukrativa uppdrag inom "arbetarrörelsen".
Så slutsatsen får nog bli att Arnstad funderar riktigt djupt just nu, väger för- och nackdelar mot varandra. Helt enkelt en existentiell kris, som jag tror han delar med väldigt många under dessa spännande dagar.
Arnstad & Co får helt enkelt söka sig till världslitteraturen för att få råd & inspiration. Jag tänker då främst på John Kennedy Toole's "Dumskallarnas sammansvärjning"