Tacky medelklassfenomen (jmf WT-tråden)

Jag vet inte varför, men det där låter ganska tilltalande. Jag tror jag börjar bli gammal.
Kan inte låta bli att tycka att vissa gubbar är rätt sköna med sin lite påklistrade livsnjutarstil. Bara den görs med viss elegans. Det är småstadsskrytet och den billiga småaktigheten som är problemet.

Tacky medelklass älskar restauranger på marinor. De ställena är ofta väldigt tacky med halvdålig överprissatt mat och semilyxig inredning. Hög svansföring, lite smak.

Moderattacky med röda eller brunröda byxor i mellanstora städer älskar marinor.

Livsnjuta är väl härligt, men den där grejen att liksom hela tiden showa med sitt livsnjutande. Typ att stå mitt på en gågata och yvigt kindpussa sina vänner. Att liksom göra en "scen" när man kommer in på saluhallsrestaurangen med sitt sällskap - att "fylla upp rummet" med sina åsikter om mat och dryck och liksom med dramatenröst prata om att den och den råvaran är BRA JUST NU och skratta högt och tydligt och "Kontinentalt" och högljutt oooha sig och aaaha sig inför maten så att alla ska höra vilket härligt viktigt gäng man är.. det tycker jag är spyframkallande

Att livsnjuta utan att showa är jag helt för däremot. Nu kommer säkert nån indignerad brat komma och prata om "svenska lagom" "jante" osv - men fuck you iså fall. Jag har inga problem med riktig överklass. Den kännetecknas av diskretion inte av showa-off. Tacky medelklass älskar att showa och visa för hela världen hur konstruerat sofistikerade de är. Kindpussar i sverige är ett bra exempel.

En sak som kan vara ganska tacky är ju Japan. Avgudande av "spännande autentiskt kultur". Gärna lite tebögeri med en riktig inhandlad teservis från J. Och envisas med att inte dricka något " vanligt te" utan ligga där o vispa i 75 gradit vatten. Även akupunktur finns i listan " gammal god kunskap". Eller yoga och tai chi

Överdriven fäbless för utlandet håller jag med om kan vara TM. Enligt min erfarenhet är det dock främst Italien och Grekland som gäller för kvinnor, och England och Tyskland för män. Frankrike är könsöverskridande. Japanofili, om det nu är ett vedertaget begrepp, eller wapanese, återfinns väl främst hos diverse nördar, vilka generellt sett är ganska otacky.

Hur är det med alternativmedicin över lag? Vilket fack hörs det till ?

Men exakt. För kvinnor är det Toscana eller Florens som gäller, för att de har sett någon romantisk film om överklasskvinnor i stora hattar som utspelas där. Hoppet om en liten romans finns nog där också... Män som vill leka överklass åker gärna till Skottland och fiskar eller liknande, för att de har sett brittiska överklassmän som gör det i diverse TV-serier!

Alternativmedicin verkar vara klassöverskridande, och först och främst kvinnligt skulle jag säga. Människor i alla samhällsklasser kan vända sig till alternativmedicinen som en sista utväg, och låta sig luras på stora pengar av väldigt obskyra charlataner (i min erfarenhet) om det är deras eget eller deras barns liv som står på spel.

Ännu ett pricksäkert bidrag från swimp78 i denna tråd. Denna färgstarka-byxtrend får gärna ackompanjeras av häftiga grälla glasögonbågar på mannen. Tänk Simon Davies i det där TV3-inredningsprogrammet. Lite längre vaxat hår som lockar sig i nacken, häftiga lite lagom crazy bågar och en tunn halsduk/scarf runt halsen. Sen blir det SM i kindpussning, där man ofta ser en av männen i dessa par vara osäker och tveka lite, men göra det ändå för så gör man om man är kontinental. Har en dominant arketypisk TM-fru som leder vägen som han inte vågar säga nej till. Grymt TM att ofrivilligt kindpussa när man egentligen innerst inne kanske också tycker det är löjligt, men man vill för Guds skull inte tappa (det extremt solbrända) ansiktet framför sina classy vänner där mitt i den medelstora stadens gågata. Brännan har införskaffats i Provence där man hyrt "en liten uuuurmysig cottage" efter tips från annat TM-par.

Men de talar ju inte franska. Hur ursäktar sig paret för det? Erkänner man förläget att man talat engelska med uthyraren (som givetvis talar hyfsad engelska och tyska) och teckenspråk med handlarna på marknaden (som inte talar ett ord utrikiska)? Eller ljuger man inför sin bekantskapskrets och påstår att man haft så många givande konversationer med lokalbefolkningen? "Lokalbefolkningen där vi hyrde är så enkel och fridsam på något sätt. Dialekten just där vi bodde var lite svår, men jag läste 20 poång franska i Uppsala parallellt med mina masterstudier i ekonomi så det gick jättebra. Trots den låga standarden på bostäderna och den låga utbildningsnivån verkar de tillfreds med livet. Kickan och jag tog stort intryck av dagarna nere i Provence. Nu lever vi mer i nuet på något sätt. Synd att vi bara kunde stanna fem dagar, men tennisveckan i Båstad drog ju igång och den vill vi inte missa. Vi har så mycket spännande engagemang på jobbet just nu, Kickan och jag, så vi tänkte skjuta upp lite semester tills i vinter. Kickans föräldrar har sommarvilla i Båstad."

Kom att tänka på Peter Dalles rollfigur i Yrrol: https://www.youtube.com/watch?v=ls0F2XjqBXM

I just det där klippet spelar han väl dock "överklass" men det faktum att han genom hela filmen namedroppar personer som han känner känns Tacky Medelklass.

Ja! har tänkt nämna Dalles rollfigurer här förut, kolla Ogifta Par, Johan Ulvesson beställer ett obskyr bok eller manuskript i en bokhandel, väntar i veckovis på det för han bara MÅSTE ha det på originalspråket litauiska (eller dylikt) fast han inte förstår ett dugg. Nån som kommer ihåg bättre?! Dalle fångar TM-fenomenet så bra i rollerna han skriver:

http://youtu.be/TqgJdIT3ZjY