Den stora tråden om överklass [sammanslagen tråd /Mod]

Det här bevisar ju att du inte vet något om konst. Ja, jag är säker på att det finns förståsigpåare som köper dyra, övervärderade konstverk "baraföratt". Detta gäller då främst modern konst. Men de stora mästarna är fortfarande oöverträffade! Ingen konstnär i våra dagar skulle kunna göra om deras målningar, som ser ut som fotografier, samtidigt som de är konstnärliga på ett sätt som ett fotografi aldrig kan vara. De får fram ljus och skugga, personernas inre känslor och personligheter o.s.v.. Det är INTE bara hype!

Det vet jag inte, men det kan som sagt finnas det även om det inte finns upptaget i någon officiell förteckning. Det kan fortfarande finnas bortglömda tavlor någonstans, som en gång togs som krigsbyten. Och även sådana som är övermålade av någon som inte förstod vilken dyrgrip duken var som han målade på.

Förresten, Babianen, vad menade du med att det bara är autistiska unga kvinnor som går på finishing school? Du vräker ur dig så mycket konstigt!

99.9% av folk i överklassen är inte intresserade av att samla på konst. Det är ingen "överklass grej" att samla på konst eller äga dyra tavlor.


1) Nu hittar du på. Om någon betedde sig så skulle de bli utfrysta ur överklassen.

2) Det stämmer att Carl Larsson konst var mycket populärt för mer än 25 år sen. Men ingen i överklassen har nånsin betett sig så som du beskriver.

3) Jag vet inte hur det är med Zorn. Men Carl Larsson och Liljefors är inte så fancy med internationella mått. Så att på den tiden var det lite som att köpa affisch alltså ingen stor deal.


Jag har hållit på med konst i hela mitt liv. Det är trams.


Ingen normal kvinna går på finishing school. Det är för kvinnor som inte kan få en man därför försöker deras familjer att sälja dem som "titta hon är överklass". Det är överklassens version av att åka och jobba som drink-värdinna i Sunny Beach för att man annars inte kan få en man.

Jag hittar INTE på. Det var flera kvinnor som arbetade där samtidigt med mig, som var överklass i sig själva. De tog några timmar i veckan, typ, för att få komma ut lite och känna sig lite nyttiga i en fin och kulturell miljö. Beijers kallades därför med ett öknamn: "Grevinnedagiset". Och JA dessa damer skröt också med att de kände Silvia, på mer eller mindre klumpiga sätt: "Jag sa just det till Silvia att..." (Hörde alla! Hörde alla?)

Angående finishing schools så verkar de också - som så mycket annat i den internationella överklassvärlden - till stor del ha tagits över av nyrika kineser, malaysier, japaner, indier o.s.v.. De tror naturligtvis att denna gamla europeiska överklassedvänja är det bästa de kan köpa till sina döttrar! Men jag undrar om det inte skrämmer bort den gamla målgruppen, för mycket av grejen med de skolorna var att flickorna skulle tala engelska, tyska och franska med flickor som hade de språken som modersmål. Genom att tala med varandra skulle de alla få upp flytet på alla tre språken. Om flickorna där endast talar dålig engelska så faller ju det... man vill ju inte betala hundratusen för att få hem en dotter som talar pidjin english!

Vidare verkar det vara kortare kurser nu (förr gick de ett eller två år), det finns kurser på bara några veckor, och det är uppenbart att de vänder sig till utomeuropeiska kvinnor, och då inte bara unga flickor som ska giftas bort efteråt, utan även äldre och yrkesverksamma kvinnor som vill lära sig hur etiketten i affärslivet fungerar i Europa.

Ingen i överklassen beter sig så som du beskriver.


Det är ingen överklass-sedvänja. Det är en brittisk/amerikansk grej. Och även där är det bara för kvinnor som det är fel på och därför inte kan hitta män. Normala kvinnor har aldrig gått på sånt.


Precis som det finns kurser i krukmakeri och en massa annat. Det är ingen överklass grej.

Liljefors, Zorn och Larsson är inget kul alls på något sätt. Galenskap och köpa dessa konstnärer, det är bara ren spekulation på skiten. Trodde det var stereotypen av nyrik övervintrad yuppie som köpte dylik konst.

Inte då i alla fall.

Men vad är felet på de tre konstnärerna? Jag älskar dem - de är så SVENSKA! De fångar vår folksjäl. Jag skulle gärna ha ett par rävar i hallen, och en familjeidyll ovanför matplatsen i köket. Och en (påklädd!) kulla i vardagsrummet!

1) Ja det ansågs väldigt svenskt, speciellt Carl Larsson, men Carl Larsson kopierade bara en tysk stil som var populär på den tiden. Så egentligen är det inte speciellt svenskt. Det är lite kitschigt och jag tror att det är bläck och vattenfärg eller nåt alltså väldigt enkla material. Det är inga pompösa oljemålningar vi talar om. På 90 talet skulle typ alla ha en affisch med Carl Larsson motiv. Om man hade lite mer pengar kanske man köpte en tavla.

2) Liljefors är väldigt kitschigt, det finns inget speciellt svenskt med hans konst.

3) Zorn är också en tids-typisk konstnär, det finns ingenting speciellt med hans målningar. Alla konstnärer på den tiden målade så.

4) Alla de här konstnärerna köptes av folk som gillar kitsch alltså de har dålig smak. Det är inget som en överklass person skulle välja.

5) Carl Larsson, Liljefors, Zorn är som att äga något från IKEA det är inget att skryta med.

Carl Fredrik Hills tavla Kalkbrottet finns på Bukowskis just nu. Titta in den och försök säg att folksjäl är något värt konstnärligt

Hur menar du nu? Jag tycker att den är fin, även om många andra naturmotiv är finare. Det är för övrigt inte alls lätt att måla sten, med alla olika schatteringar, och få ytan rätt - skrovlig eller glansig.

Hills konst går inte att tämja och sätta på ett vykort som Larsson och grabbarna. Att beundra folksjälen är som att äta vörtlimpa året runt. Tavlan kalkbrottet är på gränsen till den abstrakta konsten. Kalkbrottet som motiv är sekundärt, det är en inre avbild vi ser. Det drabbar i alla fall mig väldigt starkt. Smaken är som baken