Konflikten i Syrien

Om Syrien blir som Irak är upp till det syriska folket att bestämma, inte någon annan.
Syrien i sig har aldrig utgjort ett direkt hot mot Israel, det har du rätt i. Däremot bistår syriska regimen Hizbollah med vapen från Iran vars syfte är att användas mot Israel. Därför, även om Assads regim inte utgör ett direkt hot, finns det en indirekt hotbild mot Israel. Därutöver tror jag att Assad har den strategiska intentionen att utveckla massförstörelsevapen – igen – om man lyckas vara kvar vid makten och bli kvitt med opposition. Det är vad ISG-rapporten konkluderade om Saddam 2004 – nämligen att han hade planerat att utveckla WMD när sanktionerna hade upphört. I Syriens fall är man geografiskt sett omringad av stater vars uppfattning om Assad inte är särskilt positiv och därför vore konstigt för Assad att inte utveckla ett WMD-program om kriget avtar i syfte för att utveckla en maktbalans mot Israel och för att säkra sin egna stats och styres existens.

Det är inte bara minoriteterna som kommer att drabbas av al-Nusra och andra jihadister, även sekulära sunniter kommer att göra det. Nu är al-Nusra användabara i militära syften mot Assad, men efter ett byte av regering kommer deras militära fördel vara onödig. Just då kan man diskutera hur man gör sig av med dem, vilket blir enklare att hantera av uppenbara skäl.

Du sätter en för hög standard för mellanöstern som är omöjlig att nå, och frågan är om det är medvetet eller omedvetet. Självfallet kommer det finns grader av islamism och fundamentalism. Men om folket väljer demokratiskt islamism och har samtidigt en pro-Västlig inställning bör man ställa sig frågan, varför ska man bry sig?

Den moderata grenen av Fria syriska armén samt syriska nationella koalitionen. Syrien är inte som Libyen. Syrien gränsar Turkiet, Jordanien, Irak och Israel – alla är USA:s allierande som inte vill se en frizon för jihadister, och därför lär engagemanget för att försvaga jihadisterna inte minska.

Gulfländernas stöttar jihadister för att motverka en seger för Assad. En seger för Assad är en seger för Iran, vilket gulfländerna inte skulle vara särskilt glada över. Dessutom försvagas också Libanon-Syrien-Irak-Iran-linjen om Syrien kapas och därmed stryper direkta kontakten mellan Iran och Hizbollah i Libanon. Är förvånad över att du överhuvudtaget ställer denna fråga.

Lidandet i Syrien kommer inte att upphöra helt efter att Assad försvinner, men den skulle i vart fall minskas. Om man fokuserar på IS utan att ge sunniterna ett alternativ riskerar man att förlänga kriget rejält och i onödan. Det kommer bli ett mål som inte kommer att uppnås om majoriteten av befolkningen i Syrien består av sunniter och har en böjelse för att ta till sig radikala och extremistiska läror på grund av krigets konsekvenser och atmosfär.

Ditt förslag på hur den bör lösas är inte hållbar. Det den går ut på är att styra över jihadisterna, som är stora till antal nu efter fyra års krig, i ett järngrepp. Därmed kommer problemet inte att lösas, utan den kommer att hamna under ytan. Du, såväl som jag, vet att mellan-östern inte är stabil och vid nästa utbrott kommer dessa jihadister att komma ut med samma kraft. Alltså är din lösning på att låta Assad fortsätta styra inte hållbar lösning. Att attackera alla jihadistgrupper riskerar att sammanföra dom och därmed förstärka de genom att de koordinerar sina attacker bättre och hjälper varandra resursmässigt. Istället bör man fokusera på att tvinga Assad till förhandlingsbordet där man diskuterar hans avgång och därefter lägga sin kraft på jihadisterna, inte tvärtom.

Vad är en hållbar lösning? Det är att ersätta Assads regim med ett sunni-dominerat styre som tillgodoser alla folkgruppers basala intressen. Nordöstra delen av Syrien borde bli en provins för kurder med självstyre likt Irak. Genom att erbjuda sunniterna ett alternativ kan stödet för IS och andra jihadistgrupper minska. För stödet till dessa jihadister bygger trots allt på säkerhet, vilket det inte finns med Assad i styret - enligt dom.

Man måste försöka kombinera de regionala och lokala intressen.

Nej, naturligtvis skulle inte väst ha stöttat det - men det är inte samma sak som att beväpna en opposition med mål att störta diktatorn i ett inbördeskrig, i synnerhet inte en opposition som inte är enad, som inte har någon plan för hur den ska styra Syrien och som inte har någon naturlig ledarfigur. Uppror KAN lyckas relativt smärtfritt om de här villkoren är uppfyllda, men det var de inte i Syrien.

Så det är solklart viljan att störta Assad bland upprorets finansiärer som är den klart största anledningen till den skit vi ser idag.
Som gamle Lundell skrålade, "man tror man kan räkna ut hur allt ska bli", ja man tror ofta det, men man kan inte det. Och har man ingen plan för vad som ska komma istället gäller Never change a running system.

Jag vet inte riktigt vad du menar här. Tycker du att man inte skulle ha gjort något alls och bara låtit Assad hållas alltså? Allting började 2011 men det var inte förrän 2012, när regeringstruppernas krigsbrott uppdagades, som USA började skicka vapen och ekonomiskt stöd till Assads motståndare. Tycker du att man gjorde fel menar du?

Problemet i Syrien är i första hand diktatorn Assads fel. Men skuld för så långdraget krig med så många döda har också Ryssland - för att de väntade så länge med att vilja lägga band på Assad.

Det är väl oväsentligt vad oppositionen utgörs av. Om Assad hade låtit hålla riktiga val och inte försökt hålla sig kvar vid makten själv så hade demokratin avgjort styre och blodbadet undvikits.

Du måste väll inse att kina och ryssland räddade regionen från muslimska brödraskapet, isis och nusra som hade tagit över. Du är så jävla övertygad om att Assad ensam står för problemen... Samma övertygelse fanns om Gaddaffi i libyen och svara mig helt ärligt nu: HUR GICK DET FÖR LANDET LIBYEN OCH GRANNLÄNDERNA EFTER NATOS INTERVENTIN DÄR DEN GALNA DIKTATORN FÖLL? Är det frid och fröjd nu?

Ny karta med de nytagna områdena utmarkerade samt deras storlek

https://pbs.twimg.com/media/CTySailWsAUoZFr.jpg:large

Svaret på båda frågorna är ett tydligt Ja. Det hade varit lugnast i slutändan, det tror jag att du också förstår. Och det är ju så man resonerar i de flesta konflikter när det inte finns något bra alternativ. Det var ju inte Assads övergrepp som stimulerade till USA:s inställning - i så fall hade man haft en hel del stater i MÖ man kunde behandlat på liknande sätt, Bahrain för att ta ett lysande konkret exempel - utan den geostrategiska möjligheten att bryta/försvåra Irans koppling/allians med Hisbollah.

Ryssarna HAR gnällt på Assad, rätt mycket till och med, och deras militära ingripande nu är kulmen på detta.

http://www.nytimes.com/2015/10/22/us/politics/assad-finds-chilly-embrace-in-moscow-trip.html

Tillägg: Som synes är såklart även Ryssland inblandat av geopolitiska skäl.

Mina skäl att stödja Assad-sidan är två:
1. Bättre utan inbördeskrig än med inbördeskrig, där man (väst) medvetet släpper loss upprorskrafter man egentligen inte har kontroll över. Det går att se paralleller till det ryska stödet till separatister i Ukraina här om man vill.
2. Assad är klart bästa alternativet för kristna/sekulära, och jag råkar gilla sekulära för att jag är övertygad om att de är mycket bättre samhällsbyggare.

Såvitt jag vet har det föreslagits val flertalet gånger tidigare(Både från Assad håll och Ryssland har även tidigare kommit med förslag liknande det som det talas om just), men varken oppositionen eller de nationer som stödjer dom har visat något intresse - snarare tvärtemot.

Förmodligen av den enkla anledning att man faktiskt trodde att man skulle vinna kriget, men nu har man kommit till den punkten att man blir tvungna att förhandla för bästa möjliga utgång.

Edit: Googlade lite snabbt för att belägga utifall detta inte var något du visste om och hittade en bra artikel från Guardian till dig som även tar upp det ovannämnda jag talar om, att anledningen till att man tidigare vägrat förhandla var antagligen för att man trodde att man skulle vinna.


http://www.theguardian.com/world/2015/sep/15/west-ignored-russian-offer-in-2012-to-have-syrias-assad-step-aside

"Russia proposed more than three years ago that Syria’s president, Bashar al-Assad, could step down as part of a peace deal, according to a senior negotiator involved in back-channel discussions at the time.

Former Finnish president and Nobel peace prize laureate Martti Ahtisaari said western powers failed to seize on the proposal. Since it was made, in 2012, tens of thousands of people have been killed and millions uprooted, causing the world’s gravest refugee crisis since the second world war.

He said that during those discussions, the Russian ambassador, Vitaly Churkin, laid out a three-point plan, which included a proposal for Assad to cede power at some point after peace talks had started between the regime and the opposition.

But he said that the US, Britain and France were so convinced that the Syrian dictator was about to fall, they ignored the proposal. "

Ok, här kan jag nog inte kommentera så mycket, för det känns mest som vad du personligen tror Assad har för hemliga planer. Jag tror att han har, eller i sämsta fall kommer tvingas ha, en massa andra prioriteter om han skulle sitta kvar,och knappast ha budgetutrymme för WMD-utveckling. Rysslands inblandning är ytterligare en garanti för detta, då Ryssland rimligen kommer vilja sälja vapensystem inför återbyggnaden och samtidigt uppenbarligen är mycket rädda om sitt förhållande till Israel.

Men du har, tror jag, missat något grundläggande i mitt resonemang: Jag vill riva upp både Syriens och Iraks gränser och skapa mer homogena länder som är mycket mer motståndskraftiga mot sekterism. Framför allt vill jag skapa ett kristet/sekulärt/liberalt Kustsyrien, alternativt slå ihop det med Libanon. Jag inser också att Assad efter detta krig inte gärna kan åka till t.ex. Daraa och hälsas som befriare..


Det där tänket låter kanske coolt, att använda t.ex. Al-Nusra som ett verktyg, men om du dresserar en hund till att vara aggressiv så får du tyvärr fortsätta ge den mat även när den löst "din" uppgift, annars kommer den att vändas mot dig själv förr eller senare när den hittar andra som vill mata den. Minns Mujaheddin i Afghanistan.


Hm, här har du nog missuppfattat mig, eller så pratar vi förbi varandra - jag tycker det är du som sätter en för hög standard för Mellanöstern, vilket också din fråga indikerar. Pro-västlig och islamism är nämligen inte förenligt i längden.
"Allt jag begär" är ett tillräckligt starkt skydd för de fåtal vettiga minoriteter som befolkar Levanten, och jag ser inte det här skyddet säkerställt om Assad-regimen ersätts helt, med mindre än att de får en helt egen stat, alternativt ansluts till Libanon. Dessa minoriteter har nämligen inte velat ersätta honom, åtminstone inte med den islamism som förmodligen skulle bli resultatet av ett demokratiskt val i Syrien som det ser ut idag. Med tanke på att du verkar vara en Israel-vän tycker jag du borde ha stor förståelse för den här synpunkten.


Här ser jag mer förhoppning än analys i ditt svar. Du hoppas att det ska bli så, men jag ser inget exempel på senare årtionden i Mellanöstern som skulle bekräfta förhoppningen, tvärtom. Den här regionen är helt enkelt inte mogen för demokrati. Eller skulle du vilja se ett demokratiskt Jordanien?


Visst kapas kontakten du nämner, som jag också tog upp nyss, men det iranska hotet mot gulfländerna kvarstår ju i allra högsta grad oavsett vad som händer med Assad - Iran är helt enkelt ett land med mycket större potential än gulfländerna, potential till att bli jämbördigt med Turkiet och med potential att vid behov elda på eventuella uppror i gulfländerna. Detta faktum påverkas ju i princip ingenting av vem som styr i Damaskus.


Jag kör de sista tre styckena kort här för jag börjar få skrivkramp..jag tycker för det första det är naivt att tro att en ny sunnimajoritetsregim skulle ta hänsyn till alla folkgruppers intressen, det är förmodligen inte jultomten som kommer till makten..

Min lösning är att rita om gränserna i Irak och Syrien, som ju båda i dagsläget är dysfunktionella länder. Grovt sett en kristen/alawitisk/shiitisk/drusisk kuststat som eventuellt kan förenas med Libanon, autonom kurdrepublik i norr och resten får sunniterna sköta tillsammans med sunniterna i Irak. Irak är ju i realiteten redan uppdelat, så där handlar det bara om att dra gränser med pennan...

Det klurigaste blir nog shiiterna, eftersom de i huvudsak bor helt diametralt motsatt i förhållande till varandra i Syrien respektive Irak.

Så, nu är det dags för ett glas rött, men det är trevligt att diskutera med dig även om jag inte håller med dig.

Jag gillar också sekulära samhällen!

1. Ok. Antyder du att motståndet mot Assad på något sätt är initierat och frammanat av USA? I onda/egoistiska syften p.g.a USAs geopolitiska intressen?

2. Är beredd att hålla med. Men jag tror inte att man ska låta sig acceptera demokratiska eller humanitära brott bara för att man gillar någon. Och jag ifrågasätter hur någon som sänker sig till sådana brott kan vara en bra samhällsbyggare.

Nä, "initierat" tror jag i princip aldrig på, sånt är för foliehattar, däremot "utnyttjat". Av egoistiska skäl? Ja självklart, som alla andra länder bedriver utrikespolitik (utom möjligen vissa EU-länder..). Tror inte så mycket på gott och ont, både USA och Ryssland och andra länder inblandade i konflikten ser helt till sina egna intressen.


Det enda "demokratiska" alternativet till sekulär diktatur i den här regionen är islamism för att det inte finns någon västerländsk tradition över huvud taget. Och denna demokratiska islamism tenderar snabbt att gå mot diktatorisk islamism, och sedan står vi där i ett mycket sämre utgångsläge än vad vi hade från början. Trist men sant. Jag vill åtminstone ge de sekulära chansen att utvecklas, gärna i ett eget land om Syrien som vi känner det ska göras om till "demokrati". Libanon funkar ju någorlunda väl, så det skulle nog ett Kustsyrien göra också.

Det finns en andra sida av myntet också men du tror förmodligen på det här från wikipedia https://sv.wikipedia.org/wiki/Syrien:

När "Den arabiska våren" 2011 spred sig till Syrien mötte Assadregimen protesterna med våld.

Det stämmer inte enligt Assadsidan utan det var inresta terrorister som startade beskjutning av Syrisk militär stödda av utländska krafter .
Vad har du att säga om det? Är det bara propaganda för dig?