Den stora tråden om överklass [sammanslagen tråd /Mod]

2. Jo, att ärva och förvalta tillhör god sed och ansvar. Att falla för lättja, göra det lätt för sig eller avsäga sig ansvar är fult, man föds in i det och man lär sig att ta ansvar för det.

3. I godsen finns alltid kända verk och värdefulla tavlor, vad har man annars på väggarna? Porr? Båda tavlor på släktingar och konstverk hör till godset, man slänger inte tavlor eller säljer, det är fult.

4. Damernas smycken som broscher, diadem, medaljonger, hårspännen, ringar samt även speglar och hattar skulle vara av yttersta klass och stil, man ärver med glädje och man säljer eller slänger inget.

5. Bilen ska vara av högsta klass och stil, folket ska se att här kommer den ett stilfullt och adligt folk på vägen.

6. Man ståtar men man skryter inte.

7. Är det thailändska överklasslivet det enda du känt på eller? Är du thailändska? Spelar du in dina filmer i Thailand? Ser du ut som en thaigryta i ansiktet? Vadan detta prat om Thailand hela tiden?

Vad skulle detta vara bevis på? Att ett enormt slott på ca 300 rum är svårförvaltat som privat boende? Ja det kan man förstå vad köpte godsherren efter detta då?

1) Ingen normal överklass människa idag bor i ett slott. Det är extremt dyrt som ni har kunnat se. Folk bor i större finare villor eller större finare lägenheter.

2) Nyrika är inte överklass. De räknas inte.

7. Beklagar angående din vän, hon kommer nog på bättre tankar snart igen. Men hon är uppvuxen på, samt herrgården är antagligen fortfarande i familjens ägo, så hon kan fortfarande räknas som överklass, om övriga attribut är intakt.

Här har ni mer info angående det som ni ser på TV,


Revealed: why the real Downtown Abbeys went into decline after WW1







1) Ni kan se att Downton Abbey livs-stilen försvann i UK redan på 1920 talet. Alltså ingen som är vid liv idag har upplevt det.

2) Min magkänsla är att det här aldrig har funnits i de flesta europeiska länder, speciellt inte i Sverige.

2) Alla uppfostras till att ta ansvar men man är inte tvingad till att göra något som man inte vill.

3) Det finns folk som har tavlor på släktingar men det är värdelöst i termer av pengar. Att ha tavlor som är värda flera miljoner är det ingen som har.

4) Det är bara kungligheter och kändisar som har dyra smycken alla normala människor tycker att det är trams.

5) Nej. Sånt är clown-beteende.

6) Vem ska man ståta inför?

7) Det är bara ett exempel på hur ni också kan få prova på hur det är att vara överklass.

Alltså, folk kan ju BLI överklass, när de a) tjänat tillräckligt med pengar, b) skickat sina barn till Lundsberg och c) köpt ett gods. (Däremot kan nyrika inte bli adliga - ända möjligheten är att gifta bort sin dotter med en adelsman, så man får barnbarn som är adliga i alla fall...)

Däremot stämmer det ju att många adliga familjer har varit tvungna att sälja sina släktgods. Dock, när jag bläddrade igenom listorna på skånska slott och herresäten nu, så är det ändå förvånansvärt många som fortfarande ägs av någon "friherre" någonting. Men även av "nyrika" finansvärldsnamn som Björklund och Philipson. Aje Philipson köpte ju ett gods åt sig - Skenäs gård - på 1980-talet, och han måste väl räknas som överklass nu när han är kompis med kungen och allt?

Carl Bildt köpte också en liten herrgård åt sig, liksom Göran Persson. Vet inte VAD man skulle kalla dem nu, om inte överklass...

Ja, att unga människor skaffar sig en egen lägenhet i stan, för att vara mitt i smeten i stans nöjesliv och slippa föräldrarnas övervakande blickar under några år, är ju inget nytt. Det gjorde redan Lord Peter Whimsey!

Det försvann inte, men som vi har varit inne på förr (känner mig som en raspig skiva), så försvann möjligheten att driva godset med arrendebönder, torpare och extremt billig personal. Detta gjorde att många måste sälja, ja. De som kunde fortsätta driva sina gods (eller gods som de köpte av adelsmännen som måste lämna dem), var de som snabbt kunde ställa om till industrialismen, och tjäna sina pengar där i stället. T.ex. som fabrikörer. Sedan kunde pengarna från fabriken pumpas in i godset.

2. Jodå i södra Sverige fanns det herrgårdspatroner som höll sig med torpare och statare som gjorde jobbet åt dem. Ända in på 1930-talet, faktiskt. Då flyttade allt fler ungdomar till städerna och skaffade sig jobb där i stället, och då gick de svenska godsen samma öde till mötes som de brittiska... men kunde även räddas på samma sätt, om ägaren hade förmågan att tjäna pengar på något annat.

Felpost. (Jag skulle ju inte orka mer...)

Kämpa!

Här tänkte jag sätta en sådan där rörlig smiley som bankar huvudet i väggen. Men jag kunde inte hitta någon!

Haha, ja men man får se detta som mental träning, samt en samhällsinsats att bilda sådana som Babianen så dom frångår sin skeva verklighetsuppfattning.