Ryssarna tycks ha fått ut väldigt mycket "bang for the bucks" av en egentligen ganska liten insats.
Och här en intressant analys av målet med den ryska insatsen:
The reports show the Russians’ primary target is the infrastructure the jihadis have built up to support their war effort: command centres, weapons depots, training centres, and communications facilities as well as oil pipelines, workshops and factories.
The Russians have on occasion destroyed jihadi vehicle convoys (there are reliable reports that a 16 vehicle convoy belonging to the Islamic State was destroyed in this way) and they regularly report the destruction of major items of military hardware belonging to the jihadis such as tanks and artillery. However, these targets appear to be secondary.
There are also a few reports of the Russian airforce providing direct air support to Syrian troops engaged in offensive operations, though the extent to which this is happening appears for the moment to be limited.
What conclusions can we draw from all this?
Firstly, it is clear that the purpose of the deployment is not to defeat the jihadi insurgency in Syria or to destroy the Islamic State through air power.
The strike force in Latakia - which the Russians insist they have no plan to increase - is obviously inadequate for such a task.
That the Russians have ruled out expanding their strike force suggests that they do not think that it is possible to defeat the jihadi rebellion in Syria by air power alone.
This is consistent with Russian military philosophy. The Russians have never bought into the US idea of “victory through air power”. Russia’s operational military doctrine is based on the principle of “combined arms” in which every arm of the military service is used together in a complimentary way to achieve victory.
The pattern of Russian activity in Syria in fact bears out what we said previously about the purpose of the deployment: it was done to prevent the US from declaring a “no-fly zone” over Syria.
If the size of the strike force is obviously inadequate to win the Syrian civil war and destroy the Islamic State, it has proved fully adequate for the purpose of preventing the US from declaring a “no-fly zone”.
We know the US planned to set up a “no-fly zone”. The US has admitted as much.
We know the US was in active discussion with its allies to set up such a “no-fly zone” over the course of the summer.
Deployment of the Russian strike force to Syria has forced the US to abandon the idea.
There have been some worries - exacerbated by excited talk from perennial war hawks like Zbigniew Brzezinski - that the US might attack the Russian strike force in order to humiliate Russia and impose the “no-fly zone” despite Russian opposition.
As we discussed previously, the launch of the Russian cruise missiles from the Caspian Sea - demonstrating that all US bases in the region are within striking range of a potentially devastating Russian counter-strike - has put paid to that idea.
The reason there have been no further Russian cruise missile strikes is not because Russia’s Caspian Flotilla has run out of long range cruise missiles, as some have suggested.
It is because the cruise missile strike achieved its purpose, which was to demonstrate to the US Russia’s ability to launch a counter strike if its strike force in Syria is attacked.
The Russians’ success in forcing the US to drop its plan for a “no-fly zone” has had a dramatic effect on the strategic calculus.
In contemporary parlance “no-fly zone” - whatever its original meaning - is now simply shorthand for “US bombing campaign”.
Had the US declared a “no fly zone” it would have rapidly evolved into an all-out bombing campaign against the Syrian government and military.
That is what happened in Yugoslavia and Iraq in the 1990s and in Libya in 2011, and the same would have happened in Syria.
The “no fly zone” would have been accompanied by the declaration of “safe havens” inside Syria. We know this was the plan, and incredibly there are some people who still demand it (see here and here).
These “safe havens” would have been presented as areas for civilians and refugees to flee to for safety from attack (“barrel-bombing”) by the Syrian army and airforce. Based on what happened in Yugoslavia and Iraq in the 1990s and in Libya in the 2011, they would quickly have become base areas under rebel control.
Before long, to the accompaniment of a furious media campaign, the “safe havens” would have been extended to all and every part of Syria where refugees and civilians were supposedly “in danger” from the Syrian government. It would have been only a question of time before they included the whole of Damascus and Aleppo, and towns like Homs and Hama.
The US airforce, supported by those of Britain, France, Turkey and probably Jordan, would then have gone into action “to protect” “the safe havens” by bombing the Syrian military and - as was the case in Yugoslavia, Iraq and Libya - the civilian infrastructure upon which the Syrian state and military depend.
Many more civilians would of course have died but as was the case in Yugoslavia and Libya that would not have stopped the bombing.
As the bombing campaign escalated, weapons and special forces to “advise” the rebels would have poured in, and it would only have been a matter of time before the Syrian government and military collapsed.
It was to prevent this scenario that the Russians acted. By acting as they did, they stopped it in its tracks.
Skribenten, Alexander Mercouris, utmärker sig för självständiga, välargumenterade analyser med god träffsäkerhet. Här är hans huvudtes alltså att huvudmålet med Rysslands intervention i Syrien var att förekomma inrättandet av en s.k. flygförbudszon som en förevändning för en bombkampanj mot regeringssidan.
__________________
Senast redigerad av Aleksanterinkatu 2015-11-08 kl. 21:23.
Ryssarna tycks ha fått ut väldigt mycket "bang for the bucks" av en egentligen ganska liten insats.
Och här en intressant analys av målet med den ryska insatsen:
The reports show the Russians’ primary target is the infrastructure the jihadis have built up to support their war effort: command centres, weapons depots, training centres, and communications facilities as well as oil pipelines, workshops and factories.
The Russians have on occasion destroyed jihadi vehicle convoys (there are reliable reports that a 16 vehicle convoy belonging to the Islamic State was destroyed in this way) and they regularly report the destruction of major items of military hardware belonging to the jihadis such as tanks and artillery. However, these targets appear to be secondary.
There are also a few reports of the Russian airforce providing direct air support to Syrian troops engaged in offensive operations, though the extent to which this is happening appears for the moment to be limited.
What conclusions can we draw from all this?
Firstly, it is clear that the purpose of the deployment is not to defeat the jihadi insurgency in Syria or to destroy the Islamic State through air power.
The strike force in Latakia - which the Russians insist they have no plan to increase - is obviously inadequate for such a task.
That the Russians have ruled out expanding their strike force suggests that they do not think that it is possible to defeat the jihadi rebellion in Syria by air power alone.
This is consistent with Russian military philosophy. The Russians have never bought into the US idea of “victory through air power”. Russia’s operational military doctrine is based on the principle of “combined arms” in which every arm of the military service is used together in a complimentary way to achieve victory.
The pattern of Russian activity in Syria in fact bears out what we said previously about the purpose of the deployment: it was done to prevent the US from declaring a “no-fly zone” over Syria.
If the size of the strike force is obviously inadequate to win the Syrian civil war and destroy the Islamic State, it has proved fully adequate for the purpose of preventing the US from declaring a “no-fly zone”.
We know the US planned to set up a “no-fly zone”. The US has admitted as much.
We know the US was in active discussion with its allies to set up such a “no-fly zone” over the course of the summer.
Deployment of the Russian strike force to Syria has forced the US to abandon the idea.
There have been some worries - exacerbated by excited talk from perennial war hawks like Zbigniew Brzezinski - that the US might attack the Russian strike force in order to humiliate Russia and impose the “no-fly zone” despite Russian opposition.
As we discussed previously, the launch of the Russian cruise missiles from the Caspian Sea - demonstrating that all US bases in the region are within striking range of a potentially devastating Russian counter-strike - has put paid to that idea.
The reason there have been no further Russian cruise missile strikes is not because Russia’s Caspian Flotilla has run out of long range cruise missiles, as some have suggested.
It is because the cruise missile strike achieved its purpose, which was to demonstrate to the US Russia’s ability to launch a counter strike if its strike force in Syria is attacked.
The Russians’ success in forcing the US to drop its plan for a “no-fly zone” has had a dramatic effect on the strategic calculus.
In contemporary parlance “no-fly zone” - whatever its original meaning - is now simply shorthand for “US bombing campaign”.
Had the US declared a “no fly zone” it would have rapidly evolved into an all-out bombing campaign against the Syrian government and military.
That is what happened in Yugoslavia and Iraq in the 1990s and in Libya in 2011, and the same would have happened in Syria.
The “no fly zone” would have been accompanied by the declaration of “safe havens” inside Syria. We know this was the plan, and incredibly there are some people who still demand it (see here and here).
These “safe havens” would have been presented as areas for civilians and refugees to flee to for safety from attack (“barrel-bombing”) by the Syrian army and airforce. Based on what happened in Yugoslavia and Iraq in the 1990s and in Libya in the 2011, they would quickly have become base areas under rebel control.
Before long, to the accompaniment of a furious media campaign, the “safe havens” would have been extended to all and every part of Syria where refugees and civilians were supposedly “in danger” from the Syrian government. It would have been only a question of time before they included the whole of Damascus and Aleppo, and towns like Homs and Hama.
The US airforce, supported by those of Britain, France, Turkey and probably Jordan, would then have gone into action “to protect” “the safe havens” by bombing the Syrian military and - as was the case in Yugoslavia, Iraq and Libya - the civilian infrastructure upon which the Syrian state and military depend.
Many more civilians would of course have died but as was the case in Yugoslavia and Libya that would not have stopped the bombing.
As the bombing campaign escalated, weapons and special forces to “advise” the rebels would have poured in, and it would only have been a matter of time before the Syrian government and military collapsed.
It was to prevent this scenario that the Russians acted. By acting as they did, they stopped it in its tracks.
Skribenten, Alexander Mercouris, utmärker sig för självständiga, välargumenterade analyser med god träffsäkerhet. Här är hans huvudtes alltså att huvudmålet med Rysslands intervention i Syrien var att förekomma inrättandet av en s.k. flygförbudszon som en förevändning för en bombkampanj mot regeringssidan.
Jag är lite skeptisk till effektiviteten av Ryssarnas bombningar. Var får de info ifrån avseende de de flera hundra "objects" de bombar? Alltså info om vad och var de ska bomba. Vissa "object" kan ju vara ammunitionsdepåer eller andra militär installtioner som SAA lämnat efter sig och som rebeller eller IS nu har kontollen över - dessa kan syriska regimen informera om.
Men det hävdas att 2000+ "objeccts"/"facilities" slagits ut. Alla kan knappast vara sånt som SAA har informerat om. Vem ger dem info för övrigt? Jag har svårt att tro att ryssarna infilttrerar rebell- och IS-grupper.
Eller är det snarare så att rysssarna bombar lite på måfå i områden som kontolleras av rebellgupper och IS?
__________________
Senast redigerad av Madagascar 2015-11-08 kl. 21:42.
Har förresten inte hört något från er assadister om nya bombningarna i albu kamal och douma som massakrerade massor. Denna gång klart civila mål med kvinnor och barn.
Jag är lite skeptisk till effektiviteten av Ryssarnas bombningar. Var får de info ifrån avseende de de flera hundra "object" bombar? Alltså info om vad och var de ska bomba. Vissa "object" kan ju vara ammunitionsdepåer eller andra militär installtioner som SAA lämnat efter sig och som rebeller eller IS nu har kontollen över - dessa kan syriska regimen informera om.
Men det hävdas att 2000+ "objeccts"/"facilities" slagits ut. Alla kan knappast vara sånt som SAA har informerat om. Vem ger dem info för övrigt? Jag har svårt att tro att ryssarna infilttrerar rebell- och IS-grupper.
Eller är det snarare så att rysssarna bombar lite på måfå i områden som kontolleras av rebellgupper och IS?
Har tyvärr inte mycket tid idag, men dels finns det nog i ett inbördeskrig ovanligt gott om informanter på alla sidor som kan skvallra om var diverse installationer upprättats (gäller såklart åt andra hållet också), dels kan det ju bero på hur man definierar "object/facility".
Bombningar på måfå låter väldigt dyrt, det tror jag ingen pysslar med nu för tiden. Chansattacker möjligen.
Men visst, frågan är väldigt berättigad generellt och gäller alla parter som bombar rebeller/terrorister - det finns ju inte så mycket avancerad infrastruktur att slå ut som när en annan, ordinarie militärmakt angrips. Hur mycket försvagades Al Qaida av just bombningar i Afghanistan? I Yemen? IS i Irak? IS i Syrien? Nusra i Syrien? Osv osv.
Har förresten inte hört något från er assadister om nya bombningarna i albu kamal och douma som massakrerade massor. Denna gång klart civila mål med kvinnor och barn.
Är det säkerställt att Al Bukamal var ryssarna? Frågar för att de vad jag vet inte varit vid irakiska gränsen förut men att den andra koalitionen brukar bomba där.
Jag är lite skeptisk till effektiviteten av Ryssarnas bombningar. Var får de info ifrån avseende de de flera hundra "objects" de bombar? Alltså info om vad och var de ska bomba. Vissa "object" kan ju vara ammunitionsdepåer eller andra militär installtioner som SAA lämnat efter sig och som rebeller eller IS nu har kontollen över - dessa kan syriska regimen informera om.
Men det hävdas att 2000+ "objeccts"/"facilities" slagits ut. Alla kan knappast vara sånt som SAA har informerat om. Vem ger dem info för övrigt? Jag har svårt att tro att ryssarna infilttrerar rebell- och IS-grupper.
Eller är det snarare så att rysssarna bombar lite på måfå i områden som kontolleras av rebellgupper och IS?
Jag tycker inte att 2000+ träffade mål under en 30-dagarsperiod kan avfärdas som orimligt. Ryssarna använder också drönare och signalspaning för att leta mål. När rebellerna går till offensiv exponerar de sig. Det är känt att den syriska säkerhetstjänsten infiltrerat rebellgrupper; bombningen av al Baghdadi var ett exempel på det. Många av målen är säkert bunkrar som byggts tidigare, som rebellerna tagit över (se första länken i mitt inlägg). Dessa måls positioner är ju kända i Damaskus.
För den som vill fördjupa sig redovisas ryska bombningar dag för dag på http://eng.mil.ru/
Har tyvärr inte mycket tid idag, men dels finns det nog i ett inbördeskrig ovanligt gott om informanter på alla sidor som kan skvallra om var diverse installationer upprättats (gäller såklart åt andra hållet också), dels kan det ju bero på hur man definierar "object/facility".
Bombningar på måfå låter väldigt dyrt, det tror jag ingen pysslar med nu för tiden. Chansattacker möjligen.
Men visst, frågan är väldigt berättigad generellt och gäller alla parter som bombar rebeller/terrorister - det finns ju inte så mycket avancerad infrastruktur att slå ut som när en annan, ordinarie militärmakt angrips. Hur mycket försvagades Al Qaida av just bombningar i Afghanistan? I Yemen? IS i Irak? IS i Syrien? Nusra i Syrien? Osv osv.
Jag tänker iofs att t ex USA och UK, avseende att ta fram info om lämpliga bombobjekt, är bättre på att infiltrera samt använda spion- och övervakningsteknik jämför med ryssarna. Särskilt i MÖ där de haft mycket mer och längre närvaro än ryssarna.
Jag lyfte en liknande fråga ovan, avseende att SAS ev ska sättas in mot de som sprängde det ryska charterplanet i Egypten; är det möjligt att t ex Amerikansk säkerhetstjänst samarbetar med rysk motsvarande? De kanske delar med sig av information om lämpliga bombmål.
Dina bra frågor kan jag tyvärr inte svara på. Det är viktiga frågor - annars blir ju bombningarna bara ett PR-spektakel eller värre: mängder av civila dödsoffer.
__________________
Senast redigerad av Madagascar 2015-11-08 kl. 22:26.
Lägg också märke till de tre orter som tagits av regimen idag.
Dock så har rebellerna enligt denna karta stormat ända fram till Al Waddihi norröver, närmare Aleppo.
Denna front bör vara en av de bättre för regimen i nuläget, de har marscherat framåt rätt taktfast de senaste veckorna.
Däremot har Daesh dragit fram till Al Safirah, och är nu tillbaks så långt västerut som Al Duwayrinah där man var för några dagar sedan. Det är oroväckande nära den internationella flygplatsen och Aleppo stad.
Jag är lite skeptisk till effektiviteten av Ryssarnas bombningar. Var får de info ifrån avseende de de flera hundra "objects" de bombar? Alltså info om vad och var de ska bomba. Vissa "object" kan ju vara ammunitionsdepåer eller andra militär installtioner som SAA lämnat efter sig och som rebeller eller IS nu har kontollen över - dessa kan syriska regimen informera om.
Men det hävdas att 2000+ "objeccts"/"facilities" slagits ut. Alla kan knappast vara sånt som SAA har informerat om. Vem ger dem info för övrigt? Jag har svårt att tro att ryssarna infilttrerar rebell- och IS-grupper.
Eller är det snarare så att rysssarna bombar lite på måfå i områden som kontolleras av rebellgupper och IS?
Ett sätt att skaffa information är flygövervakning. Det är inte bara USA som har flygplan, så väl bemannade som obemannade. Man har, vad jag vet, inte lika sofistikerad utrustning som jänkarna, men fullt duglig.
En annan variant att skaffa information är signalspaning, och här är ryssarna mycket duktiga.
Lägg också märke till de tre orter som tagits av regimen idag.
Dock så har rebellerna enligt denna karta stormat ända fram till Al Waddihi norröver, närmare Aleppo.
Denna front bör vara en av de bättre för regimen i nuläget, de har marscherat framåt rätt taktfast de senaste veckorna.
Däremot har Daesh dragit fram till Al Safirah, och är nu tillbaks så långt västerut som Al Duwayrinah där man var för några dagar sedan. Det är oroväckande nära den internationella flygplatsen och Aleppo stad.
De tre orterna återerövrades av rebellerna. Finns nu video på det.
