Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar

Hade Sverigedemokraterna sett Kent Ekeroth som en belastning så hade han och hans bror blivit utkastade för länge sedan.

Har man som jag sett Kent Ekeroth hålla tal eller liknande på riktigt ett flertal gånger så vet man att alla påståenden om att han är en hatisk Hitler eller vad som nu brukar påstås är ren anti-SD-propaganda. Ekeroth är en typisk "no nonsense"-personlighet men han hatar inte och är noggrann med att allt han säger är ren fakta.

Däremot verkar han lida av bristande omdöme, att lägga ut listor över asylboenden eller stöka på krogen är omdömeslöst rakt av.

Jag tror personligen (dvs, en ren gissning ) att förklaringen kan hittas i de nya modellerna för att hämta in underlag. Att delta i framförallt politiska undersökningar ser åtminstone en del av deltagarna som ett "politiskt arbete" och stora delar av populationen är troligen inte intresserade av sådant. Då tror jag att de med ett budskap tackar ja, de utan ett budskap tackar nej. Att jobba gratis för att tidningarna skall kunna skriva om "dagens bubblare" är inte så intressant.

Utan en äkta variation i undersökningspopulationen får man trolla med stratifieringar och viktningar, och då blir handaskickligheten hos instituten instrumentell för utfallet.

Är det sedan så att fd SD-väljare "ljuger" med en viss bias (så såg det ju ut, kan man tycka) kan man fundera på om det är likadant med de som då skulle vara SD-sympatisörer. Det finns ju till och med något som säger att en del av SD-sympatierna kan vara riktningssignaler och inte tunga löften om att nästa gång skall man minsann rösta på SD.

Det är säkerligen så att du har långt mer kontakt med folk i landsbygden. Tror ändå inte riktigt vi pratar om samma sak. Givetvis har SDs tillväxt gått snabbare fram ute i landsort än i Stockholm, men det är inte de som går över eller kan tänka sig gå över som är aktuella. De som först lämnar S, eller de som lämnar S när S har 30%, 25%, 20% eller ens 10% är ju inte kärnväljarna. Om vi ska ställa frågan helt ärligt, när du är ute i verkligheten, träffar du inte på en del som ser det som sitt kall att rösta S och kommer göra det nästan oavsett? Må så vara att det går 1 på 20 av dessa partigängare mot varje person med "vanligt sunt förnuft" som redan reagerat eller är påväg att reagera mot vad som händer på ett sätt som medelklassfolk i storstäderna är för fega, segregerade eller upp i elfenbenstornetf för att göra.

Den typen av S-partigängare hittar du överlag inte i Stockholm, där det bland svenskar är mer trendkänsligt och folk hoppar mellan S, MP, FI, V beroende på vad som för tillfället är inne. De är inte ett dugg mer öppna för SD än folk i landsort, tvärtom, men de är inte kärnväljare på samma sätt. Stockholms invandrarförorter givetvis undantagna, där dynamiken är lite annorlunda.

På samma sätt kan jag inte identifiera någon grupp i samhället, som kommer rösta SD alldeles oavsett fram tills den dagen de trillar av pinn. Det enda som förenar SDs väljarstöd just nu är motståndet mot pågående invandringen och "flyktingkrisen" i synnerhet, inte längre nationalismen, och eftersom "kriser" till sin natur inte brukar hålla på någon längre tid utan antingen lösa sig eller eskalera till kollaps - varpå parlamentariska SD inte längre lär vara relevant - blir man inte riktigt ett långsiktigt bestående parti på det sättet. Inte mer än till namnet i alla fall.


[quote=Erk Swede|55252837] Den ideologiska resa SD gjort är nog ett ämne för sig som lämpar sig bättre i ett annat forum. Jag konstaterar bara att gick man med i partiet före de fyras gäng gjorde man det i ett nationalistiskt parti som värnade den etniskt svenska nationen. Går man med i SD idag går man med i ett parti som ersatt nationalismen med socialkonservatism som primär ideologisk beteckning och förnekar den etniskt svenska nationens existensberättigande, man rent av verkar aktivt för att upplösa den genom kombinationen av öppen svenskhet och assimileringspolitik. Endast den som fullständigt struntar i partiets ideologiska grund, som alltså svängt 180 grader från att sätta den etniskt svenska nationens intressen främst till att verka för dess utplånande, kan alltså varit en trogen väljare i mer än den period som nuvarande ledning satt den ideologiska agendan i partiet. (Dvs från ~2003 med det nya principprogrammet och framåt).

Att man ryker ur partiet om man är "ideologiskt avvikande", behöver väl knappt ens exemplifieras. Man anförde ju bland annat, att SDU inte explicit skrev "socialkonservatism" i sina dokument när man ville utesluta dem, trots att principprogrammet i allt väsentligt innehållsmässigt var att betrakta som "socialkonservativt" och SD själva inte antagit det så sent som förrän 2011. Hatta med i förändringarna direkt och på millimetern eller åk ut ur partiet, är en slogan som inte direkt borgar för trogna väljare som är intresserade av något djupare med partiet än att ev. driva igenom en minskning av invandringen framåt 2022.

Några ideologiskt förankrade kärnväljare kan partiet således knappast ha, och ärligt talat - inte särskilt många av dagens SD-väljare lär ju faktiskt tro på "öppen svenskhet". (48% går ju till och med så långt i andra riktningen som att tala om raser enligt den senaste novus.)

Kontroversiellt är man ju eftersom partiet har varit tabu i offentligheten och rör upp mycket känsor, även om du tycker att det SD står för är en självklar och sund politik som liknar den i övriga världen. Man har många väljare som väldigt, väldigt gärna vill se partiet lyckas, men det är inte samma sak som kärnväljare.

Ja det där har ju varit ett glädjeämne som vi varit många som delat, senkommet som det har varit här i Sverige, jämfört med resten av Europa. Jag trodde att den europeiska vågen skulle smitta av sig på Sverige redan till valet 2002, och satt och hoppades, men fick tji.

OU-raketen är i sig något positivt, men samtidigt det som är själva grogrunden för det som jag beskriver som opiumet för SD-folket. Detta lyckorus efter den senkomna ketchupeffekten efter en så lång ökenvandring för törstande själar, och i en situation som piskar upp känslor av desperation och t.o.m. chock hos många, har skapat en fartblindhet som allvarligt grumlat omdömet. Det hela liknar alltför mycket en väckelserörelse, där de många zeloterna blint följer sektledarna i en ändamålen-helgar-medlen-anda. Eftersom det hela har tagit denna form så mår det bara bra av avbräcket som skett nu. Dags att vakna upp och lukta på kaffet. Det är inte med känslor som vi kan göra något åt situationen i landet, utan med förnuft.

OU-raketen tillhör dig och mig, lika mycket som Karlsson och Åkesson. Den visar på en potential; det är en valuta som kan växlas in till ett nytt parti om så krävs. Det är en marknadsundersökning som visar hur många som är beredda att köpa en viss produkt, men inte nödvändigtvis av vilket företag.

Magnituden på opinionsstödet är en historisk nödvändighet (essentiell), medan partiets form och ledarskap är en historisk tillfällighet (kontingent). Det inser man lätt om man blickar ut över Europa där man ser samma nivå på opinionsstöd överlag, men stor variation på partiernas bakgrund och karaktär.

DF anförs ofta som exempel här, och då ska man komma ihåg att de gjorde precis det jag talar om här. DF var en avknoppning från Glistrups Fremskridtsparti som tog över dess väljarbas, för att sedan öka den, eftersom det var ett bättre parti.

Vad tror jag kommer ske? Det kommer att bli turbulens. Ja, turbulensen har ju redan börjat under detta år. Skaparen av denna turbulens är Mattias Karlsson. Så länge han finns kvar, kommer smutsen att fortsätta. Jag har under hösten spekulerat här kring hur det hela kan komma att utveckla sig - nytt parti?, maktövertagande inom befintligt parti? - men kommit fram till att det enda man kan säga säkert just nu är att Karlsson inte kommer att finnas kvar inom svensk politik till 2018. Vid slutet av den här månaden kommer vi att ha fått en klarare bild av om det kommer att bli ett nytt parti eller inte (det kan också hända att Söder ihop med Åkesson manövrerar ut Karlsson på Landsdagarna, och i så fall krymper möjligheterna för ett nytt parti rejält).

=sm910dif|55262217]Det är säkerligen så att du har långt mer kontakt med folk i landsbygden. Tror ändå inte riktigt vi pratar om samma sak. Givetvis har SDs tillväxt gått snabbare fram ute i landsort än i Stockholm, men det är inte de som går över eller kan tänka sig gå över som är aktuella. De som först lämnar S, eller de som lämnar S när S har 30%, 25%, 20% eller ens 10% är ju inte kärnväljarna. Om vi ska ställa frågan helt ärligt, när du är ute i verkligheten, träffar du inte på en del som ser det som sitt kall att rösta S och kommer göra det nästan oavsett? Må så vara att det går 1 på 20 av dessa partigängare mot varje person med "vanligt sunt förnuft" som redan reagerat eller är påväg att reageyra mot vad som händer på ett sätt som medelklassfolk i storstäderna är för fega, segregerade eller upp i elfenbenstornetf för att göra.

Den typen av S-partigängare hittar du överlag inte i Stockholm, där det bland svenskar är mer trendkänsligt och folk hoppar mellan S, MP, FI, V beroende på vad som för tillfället är inne. De är inte ett dugg mer öppna för SD än folk i landsort, tvärtom, men de är inte kärnväljare på samma sätt. Stockholms invandrarförorter givetvis undantagna, där dynamiken är lite annorlunda.

På samma sätt kan jag inte identifiera någon grupp i samhället, som kommer rösta SD alldeles oavsett fram tills den dagen de trillar av pinn. Det enda som förenar SDs väljarstöd just nu är motståndet mot pågående invandringen och "flyktingkrisen" i synnerhet, inte längre nationalismen, och eftersom "kriser" till sin natur inte brukar hålla på någon längre tid utan antingen lösa sig eller eskalera till kollaps - varpå parlamentariska SD inte längre lär vara relevant - blir man inte riktigt ett långsiktigt bestående parti på det sättet. Inte mer än till namnet i alla fall.


=Erk Swede|5525283
Den ideologiska resa SD gjort är nog ett ämne för sig som lämpar sig bättre i ett annat forum. Jag konstaterar bara att gick man med i partiet före de fyras gäng gjorde man det i ett nationalistiskt parti som värnade den etniskt svenska nationen. Går man med i SD idag går man med i ett parti som ersatt nationalismen med socialkonservatism som primär ideologisk beteckning och förnekar den etniskt svenska nationens existensberättigande, man rent av verkar aktivt för att upplösa den genom kombinationen av öppen svenskhet och assimileringspolitik. Endast den som fullständigt struntar i partiets ideologiska grund, som alltså svängt 180 grader från att sätta den etniskt svenska nationens intressen främst till att verka för dess utplånande, kan alltså varit en trogen väljare i mer än den period som nuvarande ledning satt den ideologiska agendan i partiet. (Dvs från ~2003 med det nya principprogrammet och framåt).

Att man ryker ur partiet om man är "ideologiskt avvikande", behöver väl knappt ens exemplifieras. Man anförde ju bland annat, att SDU inte explicit skrev "socialkonservatism" i sina dokument när man ville utesluta dem, trots att principprogrammet i allt väsentligt innehållsmässigt var att betrakta som "socialkonservativt" och SD själva inte antagit det så sent som förrän 2011. Hatta med i förändringarna direkt och på millimetern eller åk ut ur partiet, är en slogan som inte direkt borgar för trogna väljare som är intresserade av något djupare med partiet än att ev. driva igenom en minskning av invandringen framåt 2022.

Några ideologiskt förankrade kärnväljare kan partiet således knappast ha, och ärligt talat - inte särskilt många av dagens SD-väljare lär ju faktiskt tro på "öppen svenskhet". (48% går ju till och med så långt i andra riktningen som att tala om raser enligt den senaste novus.)

Kontroversiellt är man ju eftersom partiet har varit tabu i offentligheten och rör upp mycket känsor, även om du tycker att det SD står för är en självklar och sund politik som liknar den i övriga världen. Man har många väljare som väldigt, väldigt gär
na vill se partiet lyckas, men det är inte samma sak som kärnväljare.


Fast det är kärnväljare som lämnar i allt snabbare takt, även bland trogna gammelmoderater.
Att Löfven numer låter som Åkesson för några månader sedan undgår ingen normalbegåvad.
Att ABK och snart Löfven kommer låta som Åkesson gällande de ekonomiska lycksökarna inom några månader kommer inte minska SD's trovärdighet eller minska folks lust att byta ut idioterna från 7klövern.
Problemet för 7klövern är att redan om 5-6 månader så kommer kostnaderna ha stigit väldigt kraftigt med påföljd att bolåneräntorna kommer börja stiga.

Sverige kommer hamna i en ekonomisk härdsmälta inom 24-36 mån om det här fortsätter.

Inlägg utbrutna och infogade här:
(FB) SD utesluter Kasselstrand med flera, vad betyder detta för partiets utveckling?

// mod

Någon som vet när nästa undersökning kommer? Tycker vi borde fått ett par vid denna tiden på månaden.

Är för övrigt intresserad av hur Morgan Johanssons bomb idag kommer påverka opinionen. Till och med den mest hjärntvättade sosse torde förstå att han indirekt målar upp SD som de goda som har försökt hjälpa Sverige och svenskarna hela tiden.

Kommer stora lyftet för SD redan i november?

SD har stått helt still i fyra månader nu så för att de ska börja öka igen så verkar det behövas ännu större budgetunderskott skulle jag tro. Maggan kommer inte att kunna mörka så mycket nu när DÖ har fallit så chansen finns när den nya budgeten ska spikas i december. Hålen i budgeten lär ju vara bra mycket större än tidigare aviserat.

Jag är tveksam. Mer tror jag på att förflyttningen i sidled kommer att fortsätta, kanske kommer vi även att se en minskande trend.

I extrema lägen som det vi nu upplever så är det många som reagerar med:

a) Uppgivenhet.
b) "Stockholmssyndromet" alt. mediaprogrammerad medkänsla.
c) Omfamnandet av det välkända (sjuklövern).

Hur konstigt det än låter så tror jag att dagens krissituation är sämre för SD:s opinionsutveckling än läget före sommaren.

Och sen kan man tillägga att folk inte vill ha fel. Även när man nu inser vad 7k gör med Sverige så vägrar man att erkänna att man hade fel och rösta på SD istället. Det är ungefär som en kapten på ett sjunkande skepp som vägrar att ge upp trots att det är för sent.