ÅKLAGARMYNDIGHETEN Tillsynsavdelningen
Yttrande med anledning av en begäran om skadestånd på grund av åklagares handläggning av ett ärende gällande brott mot griftefrid
Riksåklagaren avstyrker att sökanden (HL) beviljas skadestånd med anledning av Åklagarmyndighetens handläggning av ärendet.
När det slutligen gäller de uttalanden i media som HL har hänfört sig till är min bedömning följande.
Samtliga uttalanden som HL har hänvisat till avser uttalanden som åklagare A har gjort i egenskap av förundersökningsledare. Åklagare A:s uttalanden har därmed skett i tjänsten och omfattas alltså inte av meddelarfrihet. Den som i tjänsten lämnar den typ av uppgifter som det här är fråga om ansvarar för att detta sker på ett omdömesgillt och professionellt sätt. De uppgifter som lämnas ska vara korrekta, objektiva och sakligt underbyggda. Vid mediakontakter inom ramen för en förundersökning är det givetvis viktigt att den enskildes integritet beaktas och att en åklagare överväger vilka effekter ett uttalande kan få för en enskild person.
HL har i sin inlaga till Justitiekanslem, genom utdrag från olika tidningar m.m., pekat på ett antal återgivna uttalanden som åklagare A har gjort i media och som HL menar har varit felaktiga i olika hänseenden. Vid min genomgång av dessa uppgifter kan jag instämma i HL:s uppfattning att åklagare A tycks ha gjort vissa uttalanden i massmedia som framstår som mindre lämpliga, givet förstås att uttalandena återgivits rätt. Som exempel kan nämnas uttalandet gällande bårhuset med tillhörande kod och uttalandet om att HL uppvisat ett sjukligt och oetiskt intresse för döden. Dessa uttalanden framstår som olyckligt formulerade och motsvarar enligt min uppfattning inte fullt ut de krav som bör kunna ställas på bl.a. objektivitet och saklighet vid massmediakontakter.
Uttalandena är emellertid enligt min uppfattning inte sådana att de kan anses skadeståndsgrundande.
Sammanfattningsvis har åklagare A enligt min mening inte gjort sig skyldig till fel eller försummelse i den mening som avses i 3 kap. 2 § 1 skadeståndslagen.
Begäran om ersättning omfattar även ersättning för kränkning enligt 3 kap. 2 § 2 skadeståndslagen. Vad som framkommit i ärendet ger inte underlag för bedömningen att det begåtts något sådant integritetskränkande brott som enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen är en förutsättning för att ersättning för kränkning ska kunna utgå.
Jag avstyrker således att begärd ersättning beviljas på grund av åklagares handläggning.
https://minfil.org/9bF2i0b5b4/yttrande141217.pdf