Dry martini.

Ska vi snordra det och vara stroppiga så är det Plymouth Gin (Geografiskt skyddad gin till skillnad från de övriga.) som gäller till en Dry Martini och eftersom det bara finns en producent kvar (Black Friars Distillery som Pernod Ricard fick för en spottstyver när Vin & Sprit AB slumpades bort till ett vrakpris av en samling nötter som även är kända som en tidigare svensk regering [Reinfeldts första regering.].) så blir diskussioner om vilket märke oväsentliga... Men till syvende och sist kan vi ju bara spekulera kring det hela då ingen av de som var med när det hela började lever längre, så alla kan i princip göra lite som de vill bara det handlar håller sig till att det handlar om gin och torr vermouth.

Själv föredrar jag Tanqueray No. Ten och Noilly Prat som "råvaror" om jag ska dricka Dry Martini. Oliverna beror på men Maynard & Child, Miss Leone's och Filthy slår sig gärna för bröstet och hävdar att deras oliver är extra bra till en Dry Martini, men de bästa jag har provat köpte jag av någon arab på Grønland i Oslo.

När det kommer till citron om man vill ha en zest istället för oliver (Aldrig både och.) fördrar jag Priomofiori om det ska vara italienska och Eureka om det ska vara spanska då dessa båda har ett ganska oljigt men tunt och fint skal som är lätt att arbete med och ger en bra spridning över glaset.

IBA behöver man inte heller ta på för stort allvar då även de ändrar sig ibland; vilket har skett med mer än ett recept bara sedan jag började hälla upp sprit till folk i början av 90-talet...

Wreath har kommit med ett tvärsäkert om en cocktail, IBA har kommit med tvärsäkra påståenden om alla cocktails. IBA är inflytelserika för att de lagt vantarna på definitionsrätten, t.ex. att alla artiklar på wikipedia inkluderar det "officiella" receptet från den "officiella" organisationen IBA.

I vilket fall som helst görs en martini exakt så här:
Blanda 4 cl Tanqueray och 1 tsk Noilly Prat Original French Dry vermouth, rör över is i 60 sek.
Häll upp i ett normalstort, fryst cocktailglas (10-14 cl stort)
Garnera med 3 stycken oliver på en tandpetare

Detta enligt min organisation Officiella Internationella Martinisällskapet. Allt annat är ingen riktig Martini.

Tack för bra inlägg.

En fråga kring oliverna.
Vad anser du vara bra egenskap för en Dry Martini oliv?
Storlek?
Kärnfri?
Med/utan pimento?
Tuggmotstånd?
Sälta?
Sist men inte minst... hur många?

"Äldre cocktailböcker" låter ganska tunnt när man väljer att lägga vantarna på definitionen av en viss cocktail och säga att folk som gör andra versioner av cocktailen (betydligt mera vedertagna versioner dessutom) ska "vara på det klara att man inte dricker en Dry Martini".

Jag tycker att fontanas oliver med ansjovis är förträffliga till Dry Martini. 3 stycken på en tandpetare, snabbt avspolade för att inte få en Dirty Martini

Ansjovisen tordes dra upp sältan, vilket fungerar bra i Dry Martini enligt mig.
Har inte testat ansjovis ännu, men ska vid bästa tillfälle.
Dock är jag lite avigt inställd mot "fisk" i drinken.

Jag var i Barcelona för ett litet tag sen. Satte mig i hotellbaren innan jag skulle ut på jobb-middag och såg att de hade Beefeater samt Martini Extra Dry i hyllan så jag bad om en Dry Martini. Dom förstod inte riktigt vad jag menade så jag pekade på flaskorna och dom tog fram dom och frågade om jag ville ha ett glas av varje och jag sa, nej i samma glas. Ett Martini-glas gärna. Hon sa att hon aldrig hört talas om den blandningen och tog fram ett stort San Gria glas och gjorde sig redo för att hälla men dubellkollade en gång till med mig om det var så jag menade. Ja, sa jag, och hon började hälla. Blev drygt en dl av varje varpå jag bad om is i också, som jag fick.

Lite okonventionell Dry Martini, kan man väl säga, men den räckte mer än väl som aperitif och kostade till råga på allt bara 6.50€.

Gör jag hemma själv blir den inte särskilt dry. Jag brukar köra 6cl gin och 12 cl vermouth. Jag vet att det inte är en riktig Dry Martini men man ska väl göra den som man föredrar den själv?

Nej, det är ingen "riktig" Dry Martini som du brukar göra, men som du säger så ska du förstås göra den som du själv vill ha den. Sen är det rätt anmärkningsvärt att en hotellbar i Barcelona inte klarar av att servera en någorlunda korrekt mixad Dry Martini. Men samtidigt är jag inte jätteförvånad. Kunskapen om de klassiska cocktailarna håller tyvärr på att gå förlorad.

Hur ser ett sådant glas ut?

Dom kan väl se lite olika ut men i det här fallet, tänk dig ett rödvinsglas fast mer kupoligare. Nästan mer som en skål. Om du googlar på Sangria så ser du sådana glas. Som sagt den rundare varianten i det här fallet.

Men att dom inte hade ens hört talas om att blanda gin och vermouth tyckte jag var märkligt. Jag kan väl inte klaga på mängden jag fick till det priset i alla fall.

Jag har för mig att det finns ett namn på den versionen av Martini jag kör med mer vermouth än gin, men en snabbgoogling gav mig inget svar. Däremot gillar jag den "rätta" blandningen jag får när jag beställer ute också. Jag vet inte riktigt vad för mängder dom kör med, har aldrig frågat, men det märks att det är betydligt högre andel gin än vad jag har när jag gör själv.

Finns det egentligen något standard-förhållande som en utbildad barpersonal i Sverige skulle använda om man beställer en klassisk Dry Martini? Eller tvistar di lärde om detta också?

Jag skulle säga att det är från bartender till bartender. De flesta använder nog ett förhållande som är mellan 4 och 8 gånger mer gin än vermouth. Historiskt har man använt betydligt mer vermouth än man gör idag. Min personliga preferens är någonstans mellan dubbelt så mycket gin till fyra-fem gånger så mycket gin som vermouth. Det är mycket tycke och smak alltså. Kör man t.ex. 5:1 eller 6:1 så är man sällan fel ute vid beställning av en Dry Martini. Som sagt, idag får man vara glad om bartendern kan blanda en någorlunda korrekt drajja. Det är ju ingen flashig cocktail som säljs i parti och minut.