Ska vi snordra det och vara stroppiga så är det
Plymouth Gin (Geografiskt skyddad gin till skillnad från de övriga.) som gäller till en
Dry Martini och eftersom det bara finns en producent kvar (
Black Friars Distillery som
Pernod Ricard fick för en spottstyver när Vin & Sprit AB slumpades bort till ett vrakpris av en samling nötter som även är kända som en tidigare svensk regering [Reinfeldts första regering.].) så blir diskussioner om vilket märke oväsentliga... Men till syvende och sist kan vi ju bara spekulera kring det hela då ingen av de som var med när det hela började lever längre, så alla kan i princip göra lite som de vill bara det handlar håller sig till att det handlar om gin och torr vermouth.
Själv föredrar jag
Tanqueray No. Ten och
Noilly Prat som "råvaror" om jag ska dricka
Dry Martini. Oliverna beror på men
Maynard & Child,
Miss Leone's och
Filthy slår sig gärna för bröstet och hävdar att deras oliver är extra bra till en
Dry Martini, men de bästa jag har provat köpte jag av någon arab på Grønland i Oslo.
När det kommer till citron om man vill ha en zest istället för oliver (Aldrig både och.) fördrar jag
Priomofiori om det ska vara italienska och
Eureka om det ska vara spanska då dessa båda har ett ganska oljigt men tunt och fint skal som är lätt att arbete med och ger en bra spridning över glaset.
IBA behöver man inte heller ta på för stort allvar då även de ändrar sig ibland; vilket har skett med mer än ett recept bara sedan jag började hälla upp sprit till folk i början av 90-talet...