Citat:
Ursprungligen postat av
Vresrosen
Du uttrycker dig väluppfostrat när du inte vill recensera IR:s insats, men du har också noterat att hon och klienten har bara bajs att komma med.
Jag delar din uppfattning om att Litauern har rätt till ett försvar och hade fått det av en buffel till karl! En brottmålsadvokat som hört det mesta och som utgår från det faktiska läget, är det minsta man kan begära i ett fall av denna dignitet och svårighet.
Ett minimikrav i rättssäkerhet, är en advokat som informerar klienten, (med glimten i ögat), att han kommer åka dit oavsett om han är skyldig eller oskyldig, med tanke på bevisningen! Informera klienten om att nu gäller det att minimera skadan, och därför minska tiden bakom lås och bom.
Men IR var korkad när hon framförde offentligt att klienten aldrig sett Lisa. Allt pladder från IR skedde innan förundersökningen var klar och innan hon visste vad åklagaren hade att komma med. I stället skulle hon lagt ner tid på att förklara för klienten hur det kan gå.
Jag tror att en av de skickliga brottmålsadvokaterna hade tagit Litauern rakt upp och ner och talat om för honom vad som händer i en domstol med den bevisning som redan framkom vid häktesförhandlingarna. Det hade lett till ett erkännande när Litauern insett att han möter någon han inte kan manipulera. En erfaren advokat vet när det rör sig om bevisning som kommer leda till livstids fängelse oavsett om klienten hypotetiskt är oskyldig eller ej.
Advokaten Brandtler uppfattade intuitivt vad saken handlade om och tackade nej till uppdraget.
Litauern är van att dupera omgivningen och framstå som trevlig och arbetsam. Det styr hans agerande under häktningen när han tror att han kan komma ut denna knipa genom att ta rollen av en oskyldig stackare utsatt för främlingsfientlighet. Han försöker styra förhören och ger inga svar på frågor. Han har fått en advokat som spelar med i denna fars, och det sker mot bättre vetande.
Advokaten är ett lika stort psykologiskt mysterium som klienten, för man spelar inte med i lekar där en lustmördare drar i trådarna.
Jag tror att just den omständigheten att advokaten IR är en liten tant, som Litauern tror att han kontrollerar har mer betydelse för processen än vad som diskuterats hittills. IR är en kvinna som spelar teater i domstolen, som i en TV serie. Den enda som imponeras är Litauern som tror att blånekandet kommer ge rimligt tvivel och fria honom. Litauern är vilseledd av IR, att tro att detta kommer fixa sig.
Det är ju liknande synsätt på verkligheten som IR och hennes klient delar. Det är fantasier som blir till verklighet och sanning, och IR har tur för hennes klient kommer inte kunna klaga med framgång. Ingen kritiserar advokater i Sverige i direkta ordalag. Det blir omskrivningar som att en erfaren brottmålsadvokat hade gjort annorlunda!
Det är klart att klienten får neka, men i detta fall tror jag, att Litauern inte insett situationens allvar, och tror på att denna föreställning med en massa folk som kommer och vittnar, inkallade av hans advokat är viktiga vittnen!
Litauern kan ju inte veta att det saknas rättslig grund när advokaten överklagar häktningen till HD. Frånvaron av bevistema i processätten är bedrövligt. Men det vet inte klienten. Det som IR visat är att hon anser att det är juridiskt arbete när det dräller in en massa folk i domstolen som inte har något att tillföra försvaret av klienten.
Men som vår käre professor Leif G W brukar säga, kan jag också leva med att Litauern får livstid.
Det jag inte kan leva med är att jurister som IR driver gäck med denna sak och kommer arvodera mer än 1 miljon kronor för detta spektakel som inte hör hemma i vår rättsordning.
Vi får väl se var arvodet slutligen hamnar, jag är inte lika säker som du på att det blir en hel mille men det är möjligt.
Jo, visst är jag "väluppfostrad" när jag uttalar mig om IR. Jag tycker det är svårt att uttala mig om hur bra jobb hon faktiskt gör eftersom jag inte vet vad NB sagt till henne om hur han vill att försvaret bör skötas (hon är i mångt och mycket bunden av detta) och sen ÄR det svårt att "hitta på" ett försvar som faktiskt håller med hänsyn till den omfattande bevisning som finns.
Till skillnad mot på Flashback så duger det inte i en domstol att häva ur sig konspirationsteorier och rallarsvinga vilt åt alla håll och kanter. Man måste ha stöd för det man påstår.
Har åklagaren uppfyllt sin bevisbörda och visat att det är ställt utan rimligt tvivel att den åtalade begått brottet så kommer förklaringsbördan in i leken. Och då krävs en sammanhängande förklaring som har stöd i bevisningen.
Kan man lämna en sammanhängande trovärdig historia om en okänd alternativ GM som förklarar hur spåren hamnat där de är och som stöds av övrig bevisning, tidsförloppet och en vettig motivbild så finns goda möjligheter att åtalet inte kommer anses styrkt.
Det är här både IR och Flashbackalternativteoretikerna stöter på patrull, det är helt enkelt jäkligt svårt att få ihop en sån historia utifrån vad som framkommit. Det duger inte att bara peka finger hit och dit, varken för åklagaren eller för försvaret.
Även försvaret har rätt att få bevisningen kompletterad om man anser att något saknas eller behöver utredas vidare, men även där behöver försvaret specificera VAD som ska utredas. Det är inte så lätt om försvaret inte hittar några luckor i åtalet att gräva vidare i. I det här fallet hade sannolikt en mer erfaren "mordadvokat" lyckats betydligt bättre med detta är IR - man ska inte underskatta den kunskap som erfarenheten ger.
Jag är helt säker på att någon av "de stora" brottmålsadvokaterna hade hittat saker som borde utredas vidare och ny bevisning som kunde anföras. Därmed inte sagt att det skulle ändrat utgången av målet, med någon enstaka skruvboll borde de iaf fått in.
Sen kan man fråga sig om det egentligen är meningen (eller önskvärt) att en brottsmisstänkt ska ha möjligheten att, med hjälp av en bra advokat, krångla sig ur ett brott som denne faktiskt är skyldig till? Som om det rörde sig om en sport där bästa taktiken vinner. Som ett parti schack.
Är det verkligen en "rättighet" att ges möjligheten att bli friad om man de facto ÄR skyldig? Jag pratar i hypotetiska termer nu och inte specifikt om NB.
I praktiken innebär det att den som har råd med bästa försvaret slipper straff för sina gärningar, något som är extra tydligt tex i USA.
I en perfekt värld så borde väl var och en dömas respektive frias utifrån vad som verkligen hänt och utifrån personens ansvar i brottet? Det funkar ju dock bara om brottslingen erkänner och är sanningsenlig i sina utsagor.