Den STORA tråden om "de", "dem" och ”dom”.

I detta fall bör du se »de« som bestämd artikel i uttrycket »de lyckliga«.

- Jag är en av »de lyckliga«.

En invändning mot detta kan komma från den som anser att det alltid följer objektspronomen efter preposition [av i detta fall]. Den som tillämpar det får å andra sidan en väldigt styltig mening med »dem«.

Den som tillämpar det får en helt felaktig mening? Eller hur?

Ja, »de lyckliga« är att betrakta som ett begrepp. Det är inte »dem lyckliga«.

Några sådana finns det nog inte -- det behöver just inte alls följa ett pronomen på preposition (ex. "av tyg"), vilket det heller inte gör i det förhandenvarande fallet. Du trasslar in dig i ett hypotetiskt resonemang mot imaginära meningsmotståndare.

Att 'de' i 'de lyckliga' knappast skall följa prepositionens böjningsmönster framgår kanske än tydligare ifråga om genitiv:

- De röda husens tak
- Deras röda husen tak*

Inte det minsta trassel, men jag noterar din reaktion.

Begrepp eller inte, hur skulle en mening som "Jag är en av dem lyckliga" överhuvudtaget komma på fråga? Vill man så gärna ha objektspronomen efter preposition får man ju säga "Jag är en av dem, de lyckliga".

Så blir det naturligtvis, alternativt »...en av dem som är lyckliga«.

Vid verbet "vara" är det ju svårt att tänka sig men vid andra verb går det ju bra med en betydelseskillnad.

- Jag såg de lyckliga. // Vilka såg du?
- Jag såg dem lyckliga. // Hur mådde de när du såg dem?

Jag åt dem råa.

Här är det emellertid inte bara de/dem som byter ordklass.

I alla fall en fördel med att sakna kasusböjning av artiklar. Hade vi haft detta hade vi inte utan vidare (i skrift) kunnat skilja på 1 & 2.


1. Jag såg de nakna.
2. Jag såg dem nakna.

Under antagandet att artikelns böjningsformer vore identiska med pronominats, förstås.

Japp...