Citat:
Ursprungligen postat av
Poppsan
Den rädslan har säkert alla haft som blivit mördade och mördare erkänner hela tiden
Mördare erkänner inte hela tiden och särskilt skamfyllt är det onekligen att i berått mod ha
dödat en ung människa, här en flicka på 17 år, och att tillstå en sån gärning, ja, det kan
nog te sig som fullständigt otänkbart oavsett hur förkrossande stark bevisningen än månde
vara om ens skuld till det man gjort. Tiga och neka in i döden hellre än detta med en
bekännelse. I synnerhet om det handlar om ett sexualrelaterat brott mot yngre person.
Ulf Olsson erkände aldrig sitt sexmord på HN i Hörby. Eklund fick man inte att erkänna
sitt mord på Engla i första taget minsann.
NB ser sin vördade mor framför sig och föreställer sig hur hon skulle reagera på om
den ene sonen erkände ett mord av den här kalibern. På en tonårsflicka i landet
han gästarbetade i. Han behöver bara framkalla den bilden i sin tankevärld för att rysa
av obehag och fortsatt styrkas i avsikten att förbli där han är nu; förnekandes all inblandning.
Och så lär det förbli till döddagar för hans vidkommande.
Allesammans därhemma i byn, alla han är släkt med, vänner och bekanta, ska få
hållas i tron att han är helt oskyldig. Offer för särdeles olyckliga omständigheter och
vad det nu kan vara mer.
Bilden planterad av honom som ett stackars, ömkansvärt
offer istället för en kallhamrad förövare av ett bestialiskt illdåd.