Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Japp, 2700 inlägg cirka att jämföra med Eremonas 2200 inlägg men hen reggade sig ett år senare än undertecknad, jag skulle dessutom aldrig någonsin få för mig att förtala någon här i tråden.

Nä, här är det helt andra saker som debatteras och då avses först och främst vittnenas trovärdighet i förhållande till vad som kan sägas vara bevisat, vi vet alla som läst domarna och följt fallet en längre tid att TR (och KR) gjorde bedömningen att flera vittnen var trovärdiga och det är här själva kärnpunkten ligger och det är här motståndarlägrets ilska finns, upphovet till allt tjafs är debatten om vittnenas trovärdighet, inget annat.

Det bör också påpekas att inget läger vill ge med sig heller, alla skribenter är som sagt förbannat envisa och absolut ingen vill hissa vit flagg, kanske är det bäst om tråden blir lagd i karantän ett tag för vi verkar inte komma så värst mycket längre ?

Det vore tråkigt om din nya plan gick i lås och du manipulerar FB ännu en gång så att de stänger tråden. Hoppas att FB inte går dej till mötes och att vi får ta del av fler okända fakta. Det är glädjande att skyddandet av da Costas kriminella umgänge exponeras. Det var fel av Hanna Olsson och da Costas anhöriga att inte vilja hänga ut dessa typer.

Inga tekniska bevis nej, men da Costa var en person i deras bekantskapskrets.

Hur var det nu med den där berömda statistiskt sett statistiken säger att de flesta mördare känner sina offer? Tror du på Jultomten också? Att någon vittnar under ed betyder ingenting om huruvida sant det är. Eden är bara till för att vittnet inte skall ändra sig senare.

T.ex. så antyddes det att Liberace var bög. Han stämde då tidningarna för förtal. Det betydde dock att han senare inte kunde komma ut som bög, för han hade ju svurit en ed över att han inte var bög.

Alltså: Fotohandlarparet, damen med hunden & kvinnan som aldrig borde ha blivit mor kunde lika gärna gisslat sig själva för att visa hur sant de hade. Det hade inte gjort det mer sant för det. Bra att du påpekar hans bullshit på ett sådant där bra, brutalt ickefiffigt sätt!

Dock undrar jag vad da Costas anhöriga kan ha vetat om hennes kollegor. Att hon umgicks med kriminella, helt klart. Men jag undrar om de visste några detaljer som namn och så. Mot slutet hade hon ju gles kontakt med sin mor.

Det ska erkännas att detta med da Costas anhöriga inte på något sätt är bevisat. Men såhär tänker jag. Hanna Olsson och morsan kände varandra från tiden inom socialtjänsten. Om hon inte låg på Olsson någon gång under dessa år för att få henne att beskriva de män som utnyttjade hennes dotter bevisligen och skriva om det så förstår jag inte vad hon sysslade med. Olsson hade som prostitutionsutredare säkerligen namnen på en del av de män som plågat hennes dotter. Jag hade aldrig förlåtit Olsson för att hon tjuvhöll på denna information. När DÄEM skakade om skönandarna kunde morsan gått ut och sagt som det var. Vi visste inte att dessa hemska typer fanns i min dotters närhet. Olsson och polisen berättade aldrig det. Tack Per för att du avslöjade detta.

Med en god sannolikhet kände catrines morsa till hundmannen på fp1, hr gl, samt hans koppling till cds.s död. Men som socialkärring i statens sold blev valet att tiga - och låta de två läkarna bli syndabockar.

Hur länge hade de arbetat tillsammans? Jag har alltid fått intryck att Olsson dök på da Costas mor utan att ha känt henne sedan tidigare. Vad hade hundmannen för koppling till da Costa annat än att han fann henne?

Jag har fattat det som om de bara var ytligt bekanta. Det vill säga de kände till varandra men inte mycket mer. Olsson visste vem morsan var eftersom morsan var chef för en socialförvaltning. Och de hade väl råkats några gånger. Naturligtvis kan man inte begära allt för mycket av sörjande anhöriga men enligt tidigare okänt material på FB så hade Olsson två av da Costas väninnor i perioder boende hos sej. Dels den ytligare bekanten sagoboksvittnet och någon annan som bättre kände Catrine men som jag inte minns namnet på. Att inte någon gång kräva av Olsson att pappren det vill säga slemtorskarmännen ska upp på bordet. Jag vill veta allt om vinof och resten av packet i egenskap av mor vore konstigt.

En ovanlig kniv

Vi har ett glest och mycket intressant nät nu, ett nät av omständigheter, personer och utsagor, och det är så många faktor som samverkar att följande kan sägas: det är osannolikt att gärningsmannen fanns långt från fyndplatserna, och troligen fanns gåtans lösning hos en eller flera av de personer som kände Catrine da Costa och kan knytas till brottets närområde i juni 1984 (tex Vinof, Korsvall, Saba och CB, och det fanns säkerligen flera bekanta vi inte känner till).

Vi ser hela tiden hur geografiska platser, tidsperioder och incidenter verkar samverka, och nu är ju inte likstyckningar några sofistikerade företag (tvärtom, tvärtom), och det vore inte konstigt om gärningsmannen var korttänkt, obalanserad och socialt belastad, och Roberts och Monikas aktiviteter på 80-talet är alltjämt av intresse.

Kan man dra en rak, kort röd linje mellan en slummig arbetsplats (Billiga Andersson, i vars närhet Catrines kvarlevor hittades), två rubbade, kriminella missbrukare (Vinof och Robert) och en helgalen tant som knivskär sina polare (och som kände Robert), då ska man fortsätta på det spår man hittat.

Och nu har jag funderat vidare på den "stora kniv" som Monika nämnde för polisen 1986, då Robert gav henne stryk och hängde ut henne genom fönstret.

I Monikas pundarkvart fanns också galenpannorna AA och JA, och kniven tillhörde säkerligen någon av dom.

Anledningen till att jag funderar på detta är såklart styckningen - jag förmodar (som ren amatör) att en ovanlig och grov kniv användes, och jag förmodar också att en likstyckare kan vara så oempatisk och egoistisk (eller säker på sin säkerhet) att han behåller kniven han använde, eller så kan han han ha sålt den. En kniv som duger till att stycka ett lik kan ju ha ett visst värde.

Kniven kanske vandrade vidare helt enkelt, och när "en stor kniv" nämns i Monikas pundarkvart 2 år efter Catrines död, då kan man ta en funderare, men utan att dra några konkreta, definitiva slutsatser.

Jag funderar vidare på lämpliga knivar, och det finns ju kockknivar, fiskeknivar och jaktknivar, hundratals sorter, men vilken sorts kniv kan en luttrad missbrukare tänkas bära på sig på 80-talet?

Kanske var det en combatkniv - combatknivar var poppis på 80-talet, och en sådan kniv kan vara utrustad med en såg -

och kanske (nu skriver jag kanske med enormt stora bokstäver, märk väl) finns det en enkel förklaring till hanteringen av benen. Höger knä misshandlades ordentligt, innan de delades fult, mitt i leden, som hade många skador.

Men vänster ben delades ovanför knät, efter flera försök (det fanns fåror på baksidan av lårbenet).

Färskt ben är inte så svårt att såga igenom, och varför var det svårt att dela benet, om styckaren hade en motorsåg, en fogsvans eller en metallsåg eller dyl?

Varför bytte styckaren metod?

Kanske satt sågen och kniven ihop. Kanske användes en kniv med sågtänder på ena sidan bladet.

Och kanske var sågen inte optimal, och kanske var det bökigt att såga av benet med en liten såg (men jag tvivlar inte att det är möjligt).

Kanske bytte styckaren metod för att det var enkelt och gick snabbt, och vi får väl förmodat att han jobbade snabbt. Kanske vände han bara på kniven, som bör ha varit riktigt stor, eftersom den dög till att angripa ryggrad, skulderblad, höftleder osv ...

Och skadorna på höger lår (1/3 av låret var bort) borde ju också ha åstadkommits med en stor kniv.

Inte skalar man bort 1/3 av ett lår med en fruktkniv precis. Benpipan var frilagd.

Vi ska se om någon blådåre med combatkniv dyker upp i historiens rullor, i Solna eller Vasastan, på 80-talet.

Det skulle inte förvåna mig, och det skulle inte förvåna mig om vi hittar vår kniv i närheten av fyndplatserna ....

Jaså var hon ???
Då ska du plocka fram de uppgifter i förundersökningen som säger att hon umgicks med dessa personer i juni 1984, presentera trovärdiga vittnesuppgifter nu gubbe lilla som visar att da Costa träffade Vinof, Robert och Monika mfl strax innan hon dog.


Just den statistiken går inte att applicera på fallet CdC, det kan lika gärna vara frågan om en helt okänd sexkund som är GM, du vet, det är rätt så vanligt att prostituerade kvinnor träffar en massa olika män under låt oss säga en månad som antingen vill köpa deras tjänster eller bara samtalar med dom, hur många av dessa män "känner" kvinnorna ?



Da Costas mor och syster visste säkerligen om vilka faror som var förknippade med hennes gatuprostitution, dom hade säkert vetskap om att flera av da Costas prostituerade väninnor blev mördade av sexkunder för det stod i tidningarna och ingen kunde missa det, det känns osannolikt att da Costa yppade några namn, vill minnas att det kom en okänd man med bil och hämtade da Costa från systerns födelsedagskalas i maj -84, ingen vet väl vem den mannen var ?

Men vänta nu. Om prostitution inte är fel i sig, hur illa blev da Costa behandlad då?

Och om allmänheten inte visste om Vinoff & kompani för att polisen sket i dem - hur troligt är det då att da Costas mor skulle ha frågat Olsson om hennes koppling till dem? Olsson kan ju ha vetat att det fanns några intressanta spaningsobjekt, men valde att inte följa upp det. - För hon hade ju sin feministiska teori. Och då kan väl du visa var i FUP det står att da Costa skulle ha känt Allgén & Härm sedan tidigare?

Proffstips: Det sjufaldigt edsvurna Dagboksvittnet & den ickeexisterande telefonboken räknas inte. Faktum kvarstår: De flesta horor varken knarkar, langar eller håller på med småfiffel.
Vilka då? Namn, dödsdatum & plats, tack. Ahahahaha, se översta svaret till dig!

Det fanns ingen koppling mellan da Costa och Hundmannen. Han var bara tipsare.

Däremot har väl han och Vinof snurrat runt i samma zoner, pga sina yrken, och de bodde på samma gata, som vi vet (Upplandsgatan). Det var ca 500 meter mellan adresserna. Vinof var skriven på Upplandsgatan 1968, och Hundmannen dök upp ett par år senare.

Båda männen bodde i Vasastan i många år. Den ene var fastighetsskötare och den andre flyttade möbler och sysslade med röjning och städning. Och Hundmannen tipsade ju polisen när han baxade in möbler i en container.

Den spontana, möjliga närheten mellan Hundmannen och Vinof ska såklart noteras.

Jag har detaljlöst en massa kvarlämnade jobbkvitton, och har såklart tittat på adresser och namn, men jag har inte hittat något att jobba med - Vinofs bokföring var ju ett moras, och 50% är säkert försvunnet.

* * *

Apropå knivar så finns det många bra bilder såklart, och en riktigt stor militärkniv är 20 - 30 cm, och vissa knivar har klart kraftfulla sågar på ovansidan av bladet.

Detta är ju inte leksaker - de används till att döda folk och kapa rep, grenar, kablar, whatever.

Här är en rejäl rackare:

http://s3.pji.nu/product/standard/800/2876037.jpg

I dom missbrukarkretsar som vi gräver i finns ju också ett intresse för vissa bestämda saker: bilar, maskiner, militärgrejer, allehanda vapen osv.

En combatkniv (eller liknande) passar väldigt bra i ett möjligt brottsscenario.

Och en bok, glöm inte det. Som väckt stort intresse. Är det därför du vill stänga tråden nu?