Vilken film såg du senast?

Det stämmer säkert, jag drog bara Clooney ur hatten därför att han är jättestor skådis som får stå och mumla lite i bakgrunden sista minuten av Thin Red Line, finns garanterat flera exempel på stora namn med stora löner som blivit reducerade till zilch av Malicks stora sax

Ja väldigt många klipptes tyvärr ur filmen. Vore väldigt intressant att se hur den fulla versionen hade blivit men jag tvivlar på att Malick någonsin kommer släppa någon form av "Uncut"-edition så vi får nöja oss med vad som finns.

Håller verkligen med om att de första scenerna med Caviezels karaktär tillsammans med byborna var otroligt vackra. Malick är fantastisk på att avbilda människan som någonting vackert, altruistisk och gott, det blir liksom alltid en form av verklighetstillflykt att se hans filmer. The Tree Of Life kryllar av just den sortens scener och den formen av mänsklighet. Rekommenderas starkt om du inte sett den än.

Jag håller inte alls med och anser att Plummer tillhör den gruppen av människor som är helt ute och cyklar när det kommer till hur de försöker uppleva Malicks filmer. Det är precis som alla de människor som gått för att se The Tree Of Life på bio och lämnat biografen under första halvtimmen när vi ser universums skapelse.

"He's got to get himself a writer". Jag tvivlar fullständigt på att någon skulle säga samma sak om Zerkalo eller The Turin Horse. Vissa människor verkar se Malicks filmer och inte inse att även de är konsthus filmer som inte kommer ha en koncis story och att film inte behöver handla om någonting specifikt för att det ska kunna uppskattas och kallas konst. Folk kallar ofta Malicks filmer för poetiska eller att vara formade som en dikt, men jag tror det främst handlar om att folk inte riktigt förstår vad det är de kollar på. Jag vill inte låta som den som skriker "Ni förstår bara inte!" men jag förstår att det är ungefär så det låter.

Everest, från i år. Detta var en besvikelse. Nu ska jag säga på en gång, att jag såg den på datorn i lätt pixlig version, så det är möjligt att fotot hade varit något helt annat på bio med 3D-glasögon. Men om vi bortser från det som jag alltså inte kan bedöma, så var detta en halvkass film. Mycket sämre än "Into thin air: Death on Everest" från 1997, som behandlar samma händelse. Känslan efteråt är: "jaha?"

Det borde inte gå att misslyckas med en historia som är så dramatisk i sig själv, men det har de gjort. Var ska jag börja? Man får aldrig lära känna personerna tillräckligt (utom två) för att kunna känna för dem. Det finns flera intressanta personer här (detta är ju en sann historia) vars livsöden vi inte får veta något om, det sjabblas bort. Det blir aldrig någon spänning. T.o.m. den mest dramatiska scenen när:


- lyckas de sjabbla bort de dramatiska möjligheterna i. I "Into thin air" var detta en fantastiskt stark scen.

Filmen lider även av för lite information. Om man inte redan var lite insatt, är det många saker man inte skulle förstå. Betydelsen av ceremonin i baslägret, repet som inte satt där det skulle, syrgastuberna som inte fanns där de skulle finnas, sherpornas bakgrund och roll, varför man måste vända vid ett visst klockslag oavsett om man nått toppen eller inte, vad det är för sprutor de tar...

Inte heller blir man orienterad i tid och rum. Man vet inte hur länge de varit ute på berget, vilket gör det mindre spännande och intressant. Det hade varit mycket tydligare med textad information då och då i början på en ny scen, typ "Dag 2, 14:00, Läger 2, xxxx meter över havet".

Ger den 4/10.

Tycker inte du kan jämföra med Tarr, även om jag har dålig koll på honom. Om en film byter huvudkaraktär under klippningen innebär det att filmmakaren inte hade koll. Sedan är det ju som nämndes tidigare också ett väldigt osympatiskt drag att inte ens informera Brody. Jag har ofta stor glädje av filmer som inte är särskilt Hollywoodska, så så enkelt är det inte. Jag får bara intrycket av att Malick inte riktigt vet vad han gör.

Syftar mest på att Tarr också gör filmer som saknar story eller riktning, något han själv konstaterat. När Malick gör det behöver han plötsligt någon som skriver hans historier för att han har ingen koll på vad han håller på med och gör hellre snygga kollage än bra filmer. Film behöver inte vara mycket mer än fascinerande bilder, de kan tala för sig själva och behöver ingen story.

Håller dock med dig om att man kanske inte ska klippa bort sin huvudroll men i det här fallet så fungerar slutprodukten ändå även om den känns lite väl direktionslös ibland.

Edit: Menar mest att även om Malicks filmer kan kännas som hopklistrade kollage så behöver det inte göra honom till en dålig regissör, tvärtom är han en mästare på det han gör, tyvärr ser folk som inte riktigt vet vad de ger sig in på hans filmer och missar poängen helt. Men det är väl en diskussion för en annan gång och vi kanske ska hålla oss till topic i den här tråden!

Känns som vi är mindre oeniga än vad vi tror. Vi båda kan uppskatta filmer som inte har en utstolpad story, skillnaden ligger nog i hur vi tycker Malick kan hantera det. Så ja, vi kan nog avsluta där!

Nej, det innebär att studion inte delar filmmakarens vision. Varför har du hakat upp dig på denna helt orelevanta detaljen?

Tycker du Godard är skit också därför att Breathless egentligen var dubbelt så lång?

Såg Punch-Drunk Love ikväll och det var en väldigt annorlunda upplevelse. Jag älskar när man ser filmer som inte påminner om något man tidigare sett. Jag har ju förstått att Adam Sandlers prestation ses lite som en anomali då han väl mest brukar vara med i riktigt kassa komedier men något jag tänkte mycket på var att P.T. Andersons regi kändes väldigt atypiskt (i jämförelse med vad jag sett tidigare av honom) och ibland kändes det nästan som om man korsat Bröderna Coen med Roy Andersson!


Visst är han. När jag såg The Tree of Life fylldes jag verkligen av upprymdhet och känslan av att jorden är en fantastisk planet vilket inte händer ofta. Nu är jag inte särskilt religiös av mig men Malick lyckas i sina filmer förmedla något överjordiskt vackert vilket gör att tankarna gärna vandrar iväg och får i alla fall mig att fundera på "de stora sakerna". Måhända lite diffust uttryckt, men jag tror du förstår vad jag menar.

An (2015) - Regi: Naomi Kawase

Då kom man precis hem från bion och den första filmen av många som jag kommer se denna vecka under filmfestivalen "Film fra sör". Äran att öppna festivalen för mig fick ingen mindre än Naomi Kawase och jag gick in med stora förhoppningar. Jag hade tidigare bara sett hennes film Suzaku från 1997 och det var väl något i den stilen jag väntade mig. Men så blev det inte riktigt, An är verkligen inte som Kawases tidigare filmer.

Ofta under filmens gång skymtar man till Kawases karaktäristiska regi från Suzaku, det är omsorgsfulla klipp och tagningar på mat, natur och det som ligger runt om. Men An är väldigt annorlunda och inte alls lika krävande som hennes tidigare alster, den är betydligt mer publikvänligare och oerhört söt och charmig. Den som inte charmas av den gamle skådespelerskan Kirin Kiki måste ha ett hjärta av sten.

An är en fin liten historia om en man som driver ett litet pannkaksstånd i en för mig okänd stad i Japan, det går inte så bra men en dag får han besök av en gammal kvinna som vill hjälpa honom med affärerna. Därifrån så startar en odödlig vänskap och vi bjuds på värme, visdomsord och tårar.

An sticker också ut från Kawases tidigare repertoar där hon denna gången använder sig av betydligt kändare skådespelare istället för amatörer men hennes säregna prägel och försiktiga regi gör detta ändå till en speciell liten pärla som sitter kvar länge. Otroligt vacker film där kameran spelar en betydlig roll vid porträtteringen av den vackra japanska stillsamheten och naturen i en lantlig småstad.

Detta värmde gott och jag sitter igen med en fantastisk bioupplevelse. Jag var inte den enda i salongen som gillade filmen och den möttes av många applåder när eftertexten började rulla. Ni som tidigare kanske har haft svårt för Kawases utmanande stil och långa tagningar skall definitivt ge denna en chans. Du har de vackra, långsamma scenerna men här förpackat i en betydligt lättsammare box. Jag älskar det!

Betyg: 4/5

Åh, nu ser jag verkligen fram mot den här. Är inte en av de som har något mot hennes stillsamma stil men det kan vara kul att se henne göra något med aningen högre tempo också. Handlingen låter så där underbar och varm på ett sätt man sällan ser i västerländsk film.

Så kul Tror definitivt du kommer gilla den, man känner som sagt definitivt att det är Kawase som ligger bakom filmen, inga tvivel. Men ja, den är helt klart i ett högre tempo, men fortfarande avslappnande och härligt höstmysig. Perfekt årstid att se den.

Kan rekommendera den kinesiska filmen "A Simple Life" som går att få tag på dvd som var liknande, också den gjord av en kvinnlig regissör: Ann Hui om du inte klarar att vänta

Har du information på att det var studions ansvar vill jag se en hänvisning till det. Har inte hört det tidigare och tvivlar på att Plummer och andra missat det också. Låter som önsketänk.