Citat:
Tycker det är intressant du säger att du inte gillade Lugosis rolltolkning när han in princip var den första att rollbesätta Dracula. Dessutom så har ju alla sedan dess försökt imitera Lugosis framträdande med rösten och hans blick. Alla som imiterar Dracula idag pratar med den där rösten. Tycker också stämningen är där från början till slut. Christopher Lee gjorde sin egen sak, men det märks att där är Lugosi i honom i ett par scener under seriens gång.
Men men det är din åsikt och så får den vara. Tror dock inte du lär uppskatta de andra Universal filmerna då.
Men men det är din åsikt och så får den vara. Tror dock inte du lär uppskatta de andra Universal filmerna då.
Trampade Punkliv på en öm tå?
Citat:
Grymt att du fick se den på bio. Jag funderade faktiskt på att gå och se den igen när den gick på cinemateket förra söndagen i Göteborg (tror jag det var) men då det bara var någon månad sedan jag sist såg den kändes det lite väl tidigt att återbesöka den. Sátántangó [1994] dir. B. Tarr
Var på Cinemateket igår där de visade Béla Tarrs sju timmar långa masterverk. Troligtvis en av de häftigaste filmupplevelserna jag haft i mitt liv.
Sátántangó är sju timmar av just den sorts film som Tarr är känd för. Det är dystert, färglöst, hopplöst, fattigt, lerigt, jävligt, ja ni fattar grejen. Långsamt tempo, långa tagningar som inte riktigt bidrar någonting mer än atmosfär och känsla till filmen, en plot som kan summeras i en mening:
Trots det finns det ett bra mycket större djup för den som är sugen på att krafsa på en annan front.
En helt otrolig filmupplevelse som jag rekommenderar till alla filmintresserade där ute. Se detta mästerverk!
10
Var på Cinemateket igår där de visade Béla Tarrs sju timmar långa masterverk. Troligtvis en av de häftigaste filmupplevelserna jag haft i mitt liv.
Sátántangó är sju timmar av just den sorts film som Tarr är känd för. Det är dystert, färglöst, hopplöst, fattigt, lerigt, jävligt, ja ni fattar grejen. Långsamt tempo, långa tagningar som inte riktigt bidrar någonting mer än atmosfär och känsla till filmen, en plot som kan summeras i en mening:
En helt otrolig filmupplevelse som jag rekommenderar till alla filmintresserade där ute. Se detta mästerverk!
10
Det är verkligen en helt otroligt film som är så svår att släppa när man väl sett den. Man är så inne i den världen och knuten till den lilla byn och deras misär att man inte vill lämna den när eftertexterna väl rullar en halv dag senare.
Det finns två planerade pauser i filmen som jag skulle tro alla visningar använder sig av. Vet i alla fall att cinemateket gör det eftersom det står i deras kompendium.
__________________
Senast redigerad av BlackMetal 2015-10-11 kl. 23:12.
Senast redigerad av BlackMetal 2015-10-11 kl. 23:12.
Citat:
Två pauser på femton minuter vardera, ena efter filmens första tre kapitel, andra efter de tre nästa. Mer än så behöver man nog inte (jag har dock rätt svårt för att koncentrera mig längre perioder och var lite väl ointresserad sista timmen som i min mening är lite svagare). Det var dock en av mina bästa filmupplevelser genom tiderna och är väldigt glad över att jag faktiskt sett den på det här sättet. Rekommenderas starkt. En perfekt film, och då är jag oerhört snål med fullpoängare.
Citat:
Precis som du säger sugs man helt och hållet in i den värld som Bela Tarr skapat och så är det kanske ofta med hans filmer egentligen. Synd att du inte såg den på Cinemateket ändå, kan tänka mig att den upplevelsen slår bra mycket högre än om man ser den hemma framför datorskärmen, det blev en annan sorts immersion liksom. Grymt att du fick se den på bio. Jag funderade faktiskt på att gå och se den igen när den gick på cinemateket förra söndagen i Göteborg (tror jag det var) men då det bara var någon månad sedan jag sist såg den kändes det lite väl tidigt att återbesöka den.
Det är verkligen en helt otroligt film som är så svår att släppa när man väl sett den. Man är så inne i den världen och knuten till den lilla byn och deras misär att man inte vill lämna den när eftertexterna väl rullar en halv dag senare.
Det är verkligen en helt otroligt film som är så svår att släppa när man väl sett den. Man är så inne i den världen och knuten till den lilla byn och deras misär att man inte vill lämna den när eftertexterna väl rullar en halv dag senare.
The Thin Red Line [1998] dir. T. Malick
The Thin Red Line börjar oerhört vackert med Jim Caviezels liv i en utländsk by tillsammans med fattiga familjer som knappt äger kläder att bära. Efter detta störtdyker den i ett krigsdrama som tappade sammanhållningen någonstans under saxen i klippningsrummet. Trots det skiner Malicks talang igenom och människorna är sådär otroligt vackra och naivt fantastiska som bara Malick kan få dem att verka. Krigsdramat fungerar dock bra och jag sitter antingen på helspänn eller sugs med i karaktärernas filosofiska tankebanor till Hans Zimmers fantastiska soundtrack. (Vanligtvis tycker jag att Zimmer gör tråkiga, fega soundtracks men i The Thin Red Line har han gjort något fenomenalt).
Jag brukar sällan intresseras av krigsfilmer men jag måste ändå anse att Malick har lyckats väldigt bra med The Thin Red Line. Förmodligen missade jag en del ty det blev väldigt svårt att hänga med i de överdubbade tankarna som spelade under filmens andra halva då jag knappt kunde skilja på skådisarna.
Sen har ju Woody Harrelsson den skönaste repliken med "I blew my butt off!"
7
__________________
Senast redigerad av HejAnton 2015-10-11 kl. 23:22.
Senast redigerad av HejAnton 2015-10-11 kl. 23:22.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera