Cwejman om Sveriges behov av patriotism

Så långt håller jag med dig. De nyliberaler som hävdar att Sverige bara är platsen där vi bor och att svensk patriotism aldrig funnits är historielösa.


Klart att sammanhållning inte kan kommenderas fram. Se vad jag skrev tidigare om det. Men jag tycker att du har en alltför pessimistisk syn på våra möjligheter att stimulera den organiska tillväxt du talar om. Det behöver inte ta tusen år att skapa en bättre nationell sammanhållning.


Jag tror att vår syn på detta skiljer sig främst vad gäller assimilering vs. integrering. Du tycks tro att bara en fullt assimilerad person kan känna stolthet över Sverige och solidaritet med det svenska samhället. Jag tror att det räcker med att dela vissa grundläggande värderingar och vara väl integrerad. Detta kan sedan vara olika svårt beroende på den kultur och de värderingar en invandrad grupp fört med sig. Generellt tycks dock andra generationens invandrare ha lättare för att anpassa sig till det svenska samhället, förutsatt att de inte växt upp i en segregerad miljö. Att motverka segregation står därför högt upp på listan över det som måste göras för att stärka den nationella sammanhållningen.


Nationer byggs underifrån, det har du rätt i, men att dagens Sverige saknar patriotism håller jag inte med om. Jag och många andra är fortfarande stolta över svenska framgångar, vare sig det är en infödd, invandrad eller utvandrad svensk som står för dem. Vi är också många som ser ett starkt och självständigt Sverige som en viktig garanti för folkstyre och demokrati.

Jag tror den kloke uven har alldeles rätt. Önska sig kan man alltid, och TS vill inte ge upp, "annars går vi under" säger han. Men jag har inte sett någon i tråden komma upp med förslag som kan omsättas i verkligheten. Har man en gång upplöst kittet i samhället med främst, men inte enbart, hjälp av en huvudlöst stor invandring, hur ska de uppenbara och antipatriotiska effekterna av den kunna utplånas?
Det är mäktiga politiska och mediala krafter som nu tagit befälet och som inte alls är intresserade av någon nyuppväckt svensk patriotism.

1. Den skall självklart grunda sig på vår Svenska historia och vår Svenska identitet. Vet man ej vad Svenskhet är så bör man umgås med andra kulturer för att se sin egen Svenskhet och kultur i vitögat. Tips från mig. Umgås med en invandrare som talar om för dig vad den ser hos Svensken och dig OM du ej vet vad du själv är vad gäller Svenskheten..
För mig är bland annat Svenskheten att jag slipper få en påse sopor i skallen då jag går förbi lägenheter. Mycket små och specifika detaljer. Djurälskare så till den milda grad att vi gör stora reportage i Tv om djur som blivit felbehandlade.

2. Som jag ser det just nu är Svensken omtumlad och fast i hypnosen vara snäll så inåt helvetet sjukan, konflikträdd och verkar anse att ilska är livsfarligt och biter ihop i ett slags hysteriskt pitbullgrinande leende...
Vi måste alltså få lite mer av vikingablodet tillbaka.. bli lite mer normala och ej fjollsnälla till allt och alla.
Vem som skall vara vårt land psykolog vette sjutton. Men ja vi är i behov av en ilske terapeut och inte skratt terapi... ..
3. Det mest obehagliga är att DU måste lämna din trygghet och bli modigare och våga stå ensam bland alla och ej hålla med i allt, säga ifrån. Kärringen mot strömmen, och få lite mer Pulla i dig (mitt fall nu då).
4. Jag tror att vi måste rikta in metoden på individens egna styrka. Att hitta sig själv i detta. Svensken måste lita på sig själv och sin egen styrka och sin egen förmåga.

Ja så ser jag på saken.

Det krävs ett verkligt ledarskap hos våra politiker för att göra detta. Ett ledarskap som visar vägen genom att hålla svenska principer högt. Som talar om att det finns svenska principer och att det är det som gäller i Sverige. Om våra ledare inte visar vägen så förstår jag verkligen inte hur det ska gå till?

Hela nedmonteringen av den svenska självkänslan, stoltheten och samhörigheten har ju letts från politiskt och medialt håll. Mångkultur har ersatt svensk kultur, ledande politiker har gång på gång uttalat sig nedsättande om svenskhet och svenskars rätt till det egna landet. Det enda parti som öppet står upp för patriotism och nationalism fryses ut av de etablerade partierna.

Jag vet inte vad den enskilda lilla människan ska sätta emot, vet du?

Svensken i gemen har stort intresse av att känna gemenskap med det nutida samhället eftersom både välfärden och vårt nationella självstyre och oberoende är beroende av att Sverige överlever som nation. Att man inte gillar dagens politik är ingen ursäkt för att förhålla sig passiv i dessa frågor.

Jag vet! Ge fan i att vara så snääääääll. Det räcker långt. Inte vara konflikträdd, eller sluta att känna tvånget att du måste vara vän med allt och alla, rått som ruttet.
Politiker och media vill gärna UPPREPA detta mantra i tid och otid. Du måste vara si..... Du måste vara så.... Du måste äta det... du får ej göra si.... och så vidare. OCH dessutom tyst nu! Var inte så högljudd, inte slåss, bjud på bullar med mera.
Lite mer fan anamma i sig alltså. Ta risker.

Men den enskilde individen kan ju inte göra så mycket mer än att rösta i val, skriva lite insändare kan en del klara, delta i någon enstaka liten demonstration som snabbt blir 'nerklubbad' o förlöjligad av diverse motståndrea ur etablissemanget.
Allvarligt - hur ser Regulus handlingsplan i stort ut, inte bara luftiga önskemål utan genomförbara förslag som kan vinna politisk majoritet?

Du talar om något annat här, något vi kan kalla "Lojalitet mot trygghetssystemen". Det är inte detsamma som gemenskapskänsla med samhället, vilket torde vara något vidare än trygghetssystemen.

Mycket intressanta frågor. Mina svar är följande:

1) På vilka realistiska grunder skall den svenska patriotismen grunda sig?
På svenska värderingar. På kvinnors och mäns lika värde och lika möjligheter, på demokrati, på likhet inför lagen, vår nyfikenhet på andra, på religionsfrihet, på allas möjligheter att studera, att man som svensk har såväl rättigheter som skyldigheter, att vi löser konflikter utan våld, osv osv.

2) Hur ser de realistiska förutsättningarna ut för att lyckas med projektet?
Idag har vi långt att gå på många av punkterna, och få som visar vägen. Så de realistiska förutsättningarna är inte så goda.

3) Vilka obehagliga förändringar måste göras i Sverige, och av vilka, för att projektet skall ha god prognos att lyckas?
Vi måste införa nolltolerans för en massa saker som vi idag, i det tysta, tolererar - hederkulturer, barngiftermål, rättskipning i subgrupper utanför det offentliga rättsväsendet, tillåten laglöshet för vissa grupper med tex ockupation av mark, åka utan biljett på SJ osv.

Politiker måste stå upp för polisens plikt att utföra sitt uppdrag. Politiker måste stå upp för SJs plikt att upprätthålla sina regler och slänga av trafikanter utan biljetter. Politiker måste stå upp för socialtjänstens plikt att ta bort barn ur hederskulturmiljöer.

Politiker måste alltså visa ett tydligt ledarskap och ta ansvar för att tydligt visa att svenska normer och svenska värderingar SKA råda. De måste ta den kritik de kommer få av media som kommer klämma fram snyftartiklar i parti och minut.

4) Vilka metoder för förändringen kommer att behövas och vilka av dessa är vi beredda att använda?
Det skulle krävas handfasta avvisningar av personer som vistas illegalt i Sverige, upprensning av illegala boplatser, ingripanden mot imamer som rekryterar till IS - med flera såna "obehagliga" aktioner för att säkra att svenska värderingar och normer upprätthålls och råder överallt i det svenska samhället. Då kan man känna sig svensk och patriotisk. Jag är beredd på det alla dagar i veckan men jag är säker på att politiker inte skulle klara att bemöta det raseri från media som skulle bli följden.

Jag pådyvlar inga åsikter, det är du som tillskriver Cwejman en reciprok omsorg om det svenska folket han faktiskt inte själv stått upp för.

Vilket kan kräva ett förtydligande: Det svenska folk som existerar på samma självinkluderande villkor som andra etniciteter och har samma oprutade folkrätt som dessa. Som alltså inte definieras uppifrån eller utifrån statsgränser, utan underifrån, på egna villkor.

Grejen är ju denna: Varken en Adam Cwejman och en Sakine Madon hade anledning att befinna sig i Sverige om en "öppen polskhet" eller "öppen turkiskhet" varit deras identitet. De vet mycket väl vad det innebär att förnekas i sin etniska tillhörighet - och har i Sverige fått skydd och respekt för denna rätt bortom medborgarskapet.

Både Adam och Sakine vet alltså mycket väl vad det är jag talar om - vilket gör deras tystnad desto mer dånande. Båda har också plattform och minoritetsalibi att protestera å svenskens vägnar när allt svenskt sätts inom citat och relativiseras, problematiseras och reduceras till en öppen, föränderlig "värdegrund".

Adams partikamrat Hannah tog tillfälligt debatten om etniskt svenska ungdomars utsatthet i förorten och kom därmed indirekt på principiell kollisionskurs mot självaste Jimmie Åkesson som förnekat att etniska svenskar ens finns, enligt faktiskt rasistiska idéer om blodrenhetskrav sedan istiden. Det politiska priset för detta blev inte högre än att han nöp Adams riksdagsplats via personröster.

Vi har alltså i Sverige ett stackars folkslag, vars "nationalistiske" partiledare förnekar att det existerar och vars partidoktrin är just den orealistiska "patriotiska" sammanhållning von oben som du och Cwejman förespråkar. Som bygger på att det svenska folket är en särskild sorts europeiskt "folk", mer som amerikaner och jugoslaver än samer eller kroater.

Återigen - hur är det möjligt eller acceptabelt att i text uttryckligen påstå att judar är det enda folkslag som känner sig manade att flytta från etnisk friktion inom Sveriges gränser? Och att exemplifiera förföljelserna med ordet "judehora"?

Är det inte att osynliggöra att "svennehoror" och "svennejävlar" också är människor? Och UTTRYCKLIGEN lägga olika värdering på erfarenheter och flyttlass, beroende på ägarnas etnicitet?

Min diskussion med Cwejman i Mediakrigstråden börjar här.

Fast exkludering kan ske genom frivilligt utträde och separatism, som kan lösa konflikter. Att några vill bilda ett samhälle som inte släpper in svarta och araber t. ex. måste inte vara ett problem så länge dessa får existera nån annanstans. Det farliga är när man vill skapa ett exkluderande samhälle på ett sätt att andra personer hamnar i kläm och deras rättigheter körs över.


Fast frågan är då vilka förutsättningar för nationell sammanhållning som finns under nuvarande demografi och demografiska trend? Som det ser ut är det riktigt usla förutsättningar för det, måste jag säga.

Vad jag menade var att svensken har ett egenintresse för att den svenska samhället består. All politik måste grunda sig på sunda egenintressen, och respekt för andras intressen.

Om alla inser att det ligger i deras eget intresse att bevara det svenska samhället blir det också lättare att bygga den samhörighetskänsla som Cwejman kallar sund patriotism.