Citat:
Ursprungligen postat av
Beatriceaurore
Intressant och läsvärt inlägg!
Du inleder med att skriva om "tre olika förklaringar". Skulle uppskatta om du kort vill beskriva dessa tre anledningarna - det skulle hjälpa mig att bättre förstå ditt långa inlägg!
Tack
Förklaring 1: SD tappade fart trots medvind för att de uteslöt SDU.
Förklaring 2: SD fick lägre siffror (hos Novus) helt enkelt för att Novus hittade på, som ett led i medias "nu vänder det"-kampanj.
Förklaring 3: SD står still alternativt tappar lite i fyra mätningar i rad. Kan ej förklaras av fejk. Inte heller SDU-grejen förklarar.
Slutsats. Som konstaterats så många gånger förr. Opinionen förvånar ständigt med att vara mer trögflytande än man kan ana. Inte ens det sinnessjuka som nu pågår får opinionen att röra sig.
Slutsats av det:
Kanske har SD kommit så långt det går med "dåliga nyheter". Med missnöje kan en rörelse växa. Men bara långsamt, och kanske finns det ett glastak.
Vad som krävs för fortsatt tillväxt, eller för att då den där "folkliga resningen" som man så oroligt väntar på, är en BRA nyhet. Att SD vinner någon form av seger, att något kanske blir lite bättre, att vi får uppleva att något någon gång driva i vår riktning.
Och knappt hade jag hunnit skriva det innan DÖ sprack...
Nu är många i tråden oroliga och tänker att det ändå är lite synd. Nu tog Sverige ett steg närmare demokrati, nu minskar missnöjet, och därmed också SD:s framgångar.
Men enligt min "teori" så kan det bli tvärtom.
Äntligen en framgång. Äntligen något som faktiskt blev bättre. Äntligen en nyhet som inte handlade om mer elände, mer förtryck.
Och kanske är det vad som behövs för att lyfta motståndet en nivå till.
Många regimkritiker har tyvärr hamnat i fällan där vi definierar oss som en förlorande part. Det kommer ständigt nya uppgörelser för att kringskära vår röst, ständigt mya metoder för att vi inte ska för höras. Allt mer sinnessjuk massinvandring av muslimska män, allt värre brottslighet, allt större islamisering.
Allt längre bort från det idealsamhälle vi vill ha.
Och vi liksom hejar på detta för att det ger SD någon procent extra varje gång.
Men vem vet hur många procent SD skulle öka ifall samhället börjar gå i rätt riktning? Missnöjet skulle kanske minska en smula, men HOPPET kan öka lavinartat. Och det är ju inte så att det kommer råda brist på saker att vara missnöjda över.
Vi har liksom hamnat i fällan att tänka att vi är en missnöjesröst. Och därför kan vi bara växa så länge makten gör folk allt mer missnöjda. Och därför oroar vi oss ironiskt nog när saker blir bättre.
Med den attityden skulle vi ju egentligen aldrig vilja ha någon förändring, bara fortsatt folkutplåning.
Jag är skitglad att DÖ nu fallit. Och inte ett dugg oroad för vad det gör med missnöjet. Regimmotståndet har vunnit en seger. Regimen tvingades retirera.
Nu är DÖ borta. 99 problems but this aint one!