Citat:
Ursprungligen postat av
MrFold
Nåja... där fanns väl andra problem om jag inte missminner mig. T ex att vittnena till mordet (barnen till offret) uppgav ett signalement som inte stämde med utseendet. Jag har inte läst den domen heller så jag vet inte hur rätten såg på trovärdigheten i mannens berättelse. Det ligger dock i rättssystemets natur att en domstol mycket väl kan komma fram till ungefär:
Vi tror att den åtalade med största sannolikhet ljuger som en häst travar, men vi kan ändå inte sätta dit honom för det här pga brister i bevisningen
På juristspråk kommer man naturligtvis inte att formulera sig så här rakt på sak, utan det blir formuleringar som kan vad den åtalade uppgivit trots allt inte lämnas utan avseende etc etc
Då ska jag läsa upp för dig vad hovrätten skrev:
Citat:
Hokan Gorans egen berättelse, som han således inte ändrat i hovrätten, är i centrala
delar så ofullständig att den inte är möjlig att kontrollera. Det gäller förekomsten av
den gärningsman som försvaret har valt att kalla ”Adam” vilken Hokan Goran har
uppgett mördade Susanne Sallinen. Han har därvid inte lämnat några uppgifter om
denne person som gjort det möjligt för polisen att kontrollera om personen i fråga
överhuvudtaget existerar.
Uppgifterna om att Hokan Goran har sysslat med narkotikaaffärer vinner förvisso stöd
av att det återfunnits narkotika i den bil han brukade vid gripandet. Att även Emad
Aboras varit inblandad i dessa narkotikaaffärer vinner visst stöd av vad [NZ]
uppgett om sitt sammanträffande med Hokan Goran och Emad Aboras i maj 2010.
De närmare kontroller av tidsåtgången för att köra sträckan mellan Sätra och Eskilsvägen
som genomförts efter tingsrättens dom av såväl åklagaren som försvaret ger vidare
vid handen att det inte kan uteslutas att färden har genomförts på det sätt som Hokan
Goran uppgett.
Övriga delar av Hokan Gorans berättelse framstår i många avseenden emellertid som
svårförståeliga och mindre logiska vilket innebär att berättelsen, åtminstone delvis,
framstår som en efterhandskonstruktion. T.ex. framstår det inte som särskilt sannolikt
att den påstådde gärningsmannen ”Adam” – vars uppdrag enligt Hokan Goran var att
skjuta Emad Aboras i benet i syfte att få honom att betala en skuld – i stället av misstag
skulle ha skjutit Susanne Sallinen tre gånger i huvudet när hon öppnade lägenhets-
dörren för att därefter fortsätta att slå henne med pistolen. Även det förhållandet att
Hokan Goran och Emad Aboras tillsammans i maj 2010 – en tidpunkt då Hokan Goran
uppgett sig vara mycket arg och irriterad på Emad Aboras på grund av den uteblivna
betalningen – tillsammans begett sig för att träffa [NZ] i narkotikaaffärer
framstår som svårförståeligt.
Enligt vad som anförts tidigare kan domstolen vid bevisvärderingen inte bortse från
omständigheter av substans som t.ex. pekar i riktning mot att gärningsmannen är en
annan än den åklagaren påstått.
Domstolen bortser alltså inte helt från HG:s rövarhistoria, trots att den inte har något som helst stöd i förundersökningen.
Efter detta diskuterar domstolen barnens (äldsta barnet 12 år) iakttagelse av mördarens hårfärg som blond, grå eller ljusgrå, troligen iklädd svart keps. HG har svart hår.
Jag påstår inte att rövarhistorien ensam utgjorde skäl för frikännandet, men den tilltalade hovrätten så tillvida att den anförde den som skäl.
