Ord i svenska språket som svenskar inte längre riktigt förstår betydelsen av

Sportreportrarna inom lagsport använder »syndabock« när ett lag förlorar och någon spelare har gjort en riktig blunder. Jag får ändå för mig att de någonstans menar att laget (kollektivet) alltid är skyldigt och att enskilda spelare inte kan bära ensam skuld, men att domen från publiken blir sådan.

Det är tveksamt om de då verkligen använder ordet fel, men du kanske har andra exempel.

Eftersom vi halkat in på sporten...

Det händer ju att i en avgörande straffläggning så missar en av skyttarna sin straff vilket sannolikt inte kan betraktas som en riktig blunder utan mer som ett misstag eller rent av en slump. Den spelaren utses ofta till syndabock av sportjournalisterna. Jag är inte helt säker på att den uppfattningen inte delas av spelarens lagkamrater. Dessa upplever ofta en tillfredsställelse över att deras egen straff gick in vilket betyder att dom inte själva blev syndabock.

Det är väl att ta i att kalla det »tillfredsställelse« . Det låter som riktiga egoister och en dålig lagmoral om det är som du säger. Jag upplever mer att de kan känna en viss »lättnad«, men förlusten svider säkerligen betydligt mer.

Tillbaka till den missade straffen. Det är ju rätt använt att kalla den som missat för syndabock eftersom coachen valt ut den spelaren och hela laget tillsammans försatt sig i den prekära situationen.

Nu lyssnar jag inte på sportreportage, så jag vet inget om hur uttrycket används där. Men det jag tänker på är uttryck i stilen: "nu ska vi göra allt för att hitta syndabocken", alltså hitta den verkligen skyldige.

Men själva idén med syndabocken är precis tvärt om. Uttrycket härrör från gammaltestamentlig tid. Då tog prästerna en bock och på något symboliskt vis överförde de människans synder på den. Sedan dödades de på något vis, eller sändes ut i öknen för att dö av sig själv.

​Och den här stackars bocken är givetvis helt oskyldig till människornas synder, men blir ändå straffad för dem.

Spelare på en professionell nivå är oerhört egoistiska. Det är den egenskapen som ligger till grund för deras karriär. Trots det kan jag hålla med dig...lättnad är nog ett bättre ord.

Kan inte tro att du på allvar har den uppfattningen. Det är tvärtom.



Absolut, men de vill också vinna till varje pris så jag har svårt att se att de skulle känna någon som helst glädje vid förlust. Det spelar då ingen roll att de inte själva varit direkt vållande till förlusten.

Det är tröst för ett tigerhjärta, eller mer vardagligt en klen tröst.

Njae, att en spelare skulle känna glädje över en förlust har jag nog aldrig påstått. Däremot är det inte speciellt märkligt om vilken spelare som helst känner tillfredsställelse eller lättnad över att i förekommande fall inte har varit den som missat straffen och därmed bli utsedd till syndabock.

I det läget är man mycket egoistisk - synd att vi förlorade men en jävla tur att det inte var jag som missade straffen.

Vad med alldenstund? Känns som ett ord som medelålders människor kan få för sig att använda när de ska försöka sig på någon slags kanslisvenska. Har en förmåga att användas helt uppåt väggarna - dvs i betydelsen "under hela tiden som".

Betyder "eftersom".

Jag vet inte om det platsar men jag har sett folk skriva emedan när de menar medan,

Eller storbjuden. När jag jobbade i hemtjänsten så brukade gamlingarna skoja om att jag var storbjuden när man inte ville smaka på deras bakverk...

Jag antar baserat på kopplingen till bakverk att du tänkte truga som i att tjata på nån att ta en kaka till?
Jag tänkte mig snarare den där grejen som sitter nere på skidstavar, men båda innebörderna kanske är främmande för yngre idag (även om de måste ha far- och mormödrar som trugar i dem saft och kakor de med).

Nu kanske jag är ute på hal is men jag tänker mig truga som att man försöker bjuda någon på godsaker. Storbjuden är att man är lite för fin för att nedlåta sig till att smaka på godsakerna.