Den stora tråden om Teodicéproblemet [sammanfogad tråd /mod]

Om man tror på en gud så är det enda rimliga att samtidigt tro på Dystheism http://en.wikipedia.org/wiki/Dystheism

Vilket är självmotsägande eftersom du samtidigt talar om TRO och om "absoluthet".

Finns det någon lösning på Teodicéproblemet, som inte är rent nonsens?
Den mest accepterade s.k lösningen ska ju vara något luddigt om att människan självmant valde att överge Gud och därför existerar ondska. I mina ögon förstärker bara det påståendet tesen om att en Gud som både är allsmäktig och god, faktiskt inte kan existera. Varför? Jo, för att om det nu förhåller sig som så att Gud tillåter en tsunami att ha ihjäl spädbarn, pga att andra människor har övergett honom, så är han lik förbannat ond. I alla fall enligt den mänskliga definitionen av godhet och ondska.

Jag tycker detta är ett solklart bevis på att Gud, så som han beskrivs av tex kristna, faktiskt inte existerar. Det är en logisk omöjlighet.

Kristna tycks tro mer på jesus än gud, det är en distinktiv skillnad, bara för att förtydliga att korset talar sitt sakralt sett egna språk.

Man kanske skulle kunna säga att kristen tro nördar in sig på en vägvisare som opponerade sig mot den gudsförklaring som ville ha gud som enbart en god ande, medan de säger att "sanningen om fadern" måste gå i komplext sett i minst tre riktningar, dvs man behäver gå lite mer teologiskt komplext än att se en gubbe i lådan som vill dig enbart väl, nu är jag varken kristen eller troende.. men vad som fastnade i mig när jag hade inget val än att följa med som en vante och som barn inte direkt kunna säga att jag blev direkt misshandlad av att leka runt i religionens vilja att få mig till fjätrat gårdsget, så har jag iaf tolkat detta som enl legenden lär ha kommit från jesus eller den som påstod att jesus sa detta " lyft på stenarna och sök" , att jag ser det som en riktning in mot jorden, istället för ut i det fullständigt hjärnsläppta blå spretande ut.

jesus alltså, dvs legenden som berättar.. skriver att man bör söka för att finna.. och inte lata sig, utan tålmodigt jobba för att förstå vilken jord man är född till, det är inte helt tappat bakom en vagn, som jag ser det.

en som aldrig accepterade spretandet ut i det blå.. om jag ska försöka se vad den kristna tron handlar om, de dyrkar människan jesus.. mer än guden gud - comprende?


var någonstans står det att jesus sa att ditt barn skulle dö av t.ex plötslig spädbarnsdöd? leta up det kapitlet i bibeln isf.

var står det att någon år 1988 skulle t.ex efter att ha dragit en brännvin, en timme senare ligga som en grönsak eller att söta lilla lisa.. som ju måste vara en alltigenom god individ och aldrig ville en fluga förnär.. skulle vara en gudinna och ine av det kött och blod som liksom allt som lever i ständig friktion bland materia.. inte förtjänade att som alla andra att utifrån en bok.. , förvänta sig att DÄRMED.. ha tolkat och sitta med riktig förväntan om från första början från en skapelseberättelse.. som inte är ens kristen, utan ihopknåpad av fanatisk vidskepelse med förmågor som såg sin värld med ögon som knappast kunde urskilja en ko från en kanin.

allt var ju bara idla hot.. det är konstaterat att irrationell rädsla , har med faktuella hot att göra, så om man sitter och i tillräckligt många generationer bankar in den store starke gud som lösningen på alla problem, kan ju masspsykotiskt utlöst plötslig rädsla börja skapa försvarssystem som fortsatt maler och maler om vad den gode gud istället för den onde.. ska komma med för gott uppifrån ner, men jesus vars ord bankats in, sa.. att lyfta på stenar, inte att stå saglandes och vänta på guden... att trolla åt dem. det finns en slags praktisk filosofisk idé ur sådan berättarkonst, som uppenbart fått gehör. att man färväntar sig nog inte att GT-skapelsen som sann, men kan vara av äregång.. som man nystat vidare.. för du vet ju hur löjliga epoker som genomlevts i väst--- jag menar hallå.. barocken,,, var den på ett sätt klok??

gå igenom epok för epok, räcker att se på 60-talet.. så tgror man ju att de upplysta som dirigerade då måste ha varit bra stukade , vilket flams egentligen.. var det bättre.. kanske det var, men inte särskilt mkt bättre ändå. om några hundra år kommer det nog att kunna undra hur utvecklade individer går med glosögon ner i sina mobilrutor och inbillar sig ha hela sitt liv i en liten ruta, jag tycker redan det är ordentligt patetiskt att med så mkt teknik och potenta kunskaper, leva så som man lever just i denna tid som är nu. Tycker inte det är särskilt optimalt och kan nästan ses som lika skruvat som att sätta sig och prata med rymden och veta men inte veta om det finns liv därute.

det finns mkt pålästa vetenskapsmän, som inte utesluter att liv därute skulle rent potentiellt faktiskt kunna uppstå.. frågan är enbart när, inte om.. människor av vår art.. kommer att få en dag möta annat slags liv som det vi känner igen här och nu utigrån det vi vvet.. det finns mkt som ingen ännu vet nåt om.

inte för att gud därmed är logiskt att ägna sig tid åt, men att inte veta är ingen större styggelse egentligen.

Nej det gör det inte.

Det som starkt talar emot deras existenser enligt de definitioner de ger är ju att Gud och Allah i sina egna böcker inte ger en enda sak som inte var känt av oss sedan tidigare i form av naturvetenskap eller någon annan vetenskap för den delen.

Vilken nytta hade det inte varit om de hade kunnat förklara för oss vad virus/bakterier/parasiter är för något och hur man skyddar sig mot att drabbas av dem. Hur mycket lidande hade det inte kunnat spara oss människor? Hur går deras godhet och allvetande ihop med detta?
1 vers om att tvätta händerna hade räckt för att hundratals miljoner människoliv hade kunnat leva längre och sluppit onödigt lidande.

Motbevisa den kristna guden det gör man genom att angripa dess definition och påvisa att det måste vara en skapelse påhittad av människan då "allvetande" är inget vi kan veta om Gud har lika lite som "allsmäktig" eller är "skapare av universum". Och då de inte har definierat sin Gud på ett vettigt sätt utan hittat på det hela, vad finns det då att förhålla sig till att tro på?
Inget.

Jo, finns många kristna som som tror på jesus så starkt att de visat sig kapabla att producera mkt vettig vetenskap, sorry men många kristna hämtar inspiration ur sin tro på människan, då behöver man inte lägga ord i mun på sådana - med mindra man är antichrist och fixerar sig och fortsätter blunda för vad sann tro på människa som inte vill krig och konflikt menar och inte knäppa med fingrarna och placera vanartiga tolkningar för att man kanske mår dåligt. Men det är så att vanlig tro occh tilltro på medmänniska, handlar i mångt och mycket på om man säg befinner sig i position som "har inget att förlora", när man är på randen och har inget längre att förlora, kan man bli luttrad och tro på ingenting mer än sig själv.

Vet att krigserfarenheterna är många på denna jord. Men att vilja störta hela världen i plågor, var aldrig den kristna lärans avsikt, dock reagerar kristna också.. för krasst sett, är människor bara människor, oavsett trospaket och illusion beridande hjärnan att elda upp sig med.

Illusionen om en god människa, är någorlunda vettigare än tron epå n härskare i unversum att döma, om man är bokstavstrogen kristen sekterist kan det bli till slut så paranoid rämlongshatande tolkning , medan hålla sinne öppet och känna igen vad behov är utifrån den kristna förklaringen att det känns igen på människan, inte på gudsförklaringen. Gudsförklaringens symboliska abstrakta överbyggnad är som att leka med kvant. Det är avlägset människan självt, dock inte dem med verklighetskontakten.

I verklighetskontakten vet en mentalt frisk individ med sig att den är en levande individ och relaterar om den vill konspiratoriskt, av självbevarelsedrift.

Religion uppstår utefter förhållanden som är. Den mer pårökta islamistiska gudsförklaringen saknar markkontakt och vacklar redan i grundkonstruktion, men som inspiration är den en religion och åtföljs av många dock mer blint lydande än illusionen av en gud som verkar på jorden. Islam förhåller sig till icke-sinnlig gud. Kristen tro förhåller sig till sinnligt närvarande gud, således är självbilden hos många kristna att att inte förneka sig. en förnekelsekonsten som ses i mkt breda lager som blint gör sig socialt döda, går ganska drastiskt emot den kristet förklarade guden.

Sedan är det systemfel, som hanterats av olika tolkare. i både islam och kristen försök att legitimera sitt berättigande att ernå respekt för begäret för respekt av sina resp. krav.

Allt hanteras av människor, då alla drömska illusioner som människor dras med alltid innehåller dels retorik dels konkret realitet. En person som uppmanar att om gud ska finnas, får ta lite krafttag och leta.. är lite annorlunda än polygamistiskt färgad uppmanar kvinnor att accepter förtryck.

Men i sin slutliga essens är all religion gabulering. Jesus kan tänkas ha fabulerat, dvs skriftställarna gillade att dikta. Skulle det göras idag, skulle det kunna granskas ur de flesta vinklar, men det är för sent, folk har redan bestämt att efter visst antal skändningar, då kulminerar det till krig istället för fred.

Religion är märkligt, på många sätt.

I sista hand kokar ... särskild abrahamistiska ... pådyvlande teister ner detta till: "Might is right"; det ultimativa cirkelargumentet.

Jaa, du har så rätt så.

Ja, farbror Bogo är så vis. Snart blir jag väl accepterat i Gandalf-logen.

Vi vandrar alla omkring här på två ben och bär på en egen uppfattning om verkligheten. I vissa människors verklighet existerar teodicéproblemet, i andras inte. Jag har lite svårt att hitta de problemet i min värld. I bibeln och i religionen överhuvudtaget talas om en tid då all ondska är besegrad. Det är väl först då, om vi är med på den tiden och vi om möjligt har anledning att ställa fråga om detta problem?

Det är kanske där människan brister. Hon tror att hon kan "lyfta sig själv i håret", dvs försöka förstå det ologiska med hjälp av logik; försöka förstå det som transcenderar med hjälp av en begränsad fysisk hjärna. Det säger sig självt att det inte går, men iofs är det inget bevis för att något transcendent existerar - det är bara ett argument som hävdar att du kan inte lyssna på radio med en stekpanna, det är helt enkelt fel instrument.
Om man ser "Världskroppen" dvs mänskligheten som en människokropp som är drabbad av parasiter, sjukdom, cancer etc så inser man att sjukdomen slår blint, och den medicin som måste sättas in även drabbar friska celler. Människan lider av sin sjukdom innan hon blir frisk. Genom lidande tycks människan "växa" andligt/erfarenhetsmässigt, annars inte (något särskilt mycket), men varför det är så är svårt att förstå/förklara.
Om man personifierar "Gud" blir det svårt. Om man tänker på "Gud" som en slags organism, ungefär som en människokropp, blir det eventuellt lättare - tänk dig att alla enskilda individer som dör av svält, jordbävningar etc - de gör det för att "jordkroppen" har cancer. Ungefär som om din personliga kropp skulle drabbas av cancer pga felaktigt leverne. Knappast "Guds fel" om du rökt som en borstbindare trots att du visste bätttre. De enskilda cellerna (länder, människor) stryker tyvärr med (utrotas) när "Gud" (läkaren/cancermedicinen) tar död på cancern som hotar hela din kropp.
Enligt kristendomen är människan "fallen", vi lever i en fallen värld där "Satansprincipen" regerar, och kan därför inte förvänta oss frid och fröjd på jorden. Ondska inträffar pga "Adams och Evas" olydnad mot "Gud" (vad vet jag, a+e kanske "genmanipulerade" varelser, öppnade portaler till demoniska världar etc, allt är symboliskt i religiösa skrifter!) men trots detta uppror mot "Gud" har "Gud" kärlek till mänskligheten och vill rädda henne från den skit hon dragit sig själv in i mot bättre vetande. "Gud" visste och varnade, men "adam och eva" valde ju att inte lyda...
Onekligen svårt att med logiken förstå varför "Gud" ger människan fri vilja om "Gud" vet att människan kommer att göra uppror mot "Gud" (och därmed förlora en del av sin "makt"). Här hänvisar jag till att man med logik inte kan förstå det som transcenderar logik... om syftet med människan var att hon slutligen skulle få samma kunskap om ont och gott som "Gud" - är det kanske logiskt på någon "högre" nivå.
"Satan" är frestaren, åklagaren, den som går emot "Guds" vilja. "Gud" kanske ger människan chansen att bli precis som "Gud" - om hon kan "besegra Satan" (som skulle kunna representera ego, lust till förstörelse och död etc) och därmed få samma kunskap om ont och gott som "Gud". Enligt "Guds logik" är detta kanske den ultimata kärleken till människan, total kunskap?

Med andra ord anser du att ondska inte existerar, eller vadå? Eller att Gud inte är god/allsmäktig?