Citat:
Vad man tydligt kan se gällande de flesta aktörer (gäller både OI, partier och MSM) är att ju större, äldre och mer väletablerade de är, desto sämre är de på att anpassa sig till det nya landskapet. Nya aktörer är som husbilar. De kan förflytta sig kvickt. Gamla aktörer som S, M, Sifo, DN etc har inga hjul. De är kolosser som sitter fast i marken där de hunnit borra ner sig med flera källarvåningar genom åren. Sifo lyckades med Sd 2006, men därefter har de inte gjort det. Men de brukar alltid höja lite mer inför valen om än otillräckligt. Hängmattekurvan används på Sd.
Hur de behandla S i mellanperioden vet jag inte med det är troligen luftkuddekurvan, högt på mitten men mer realistiskt i ändpunkterna, före och naturligtvis efter val.
Vad som dock är otvetydigt är att de blir allt svårare att mäta, teknik och attityder gör det svårt.
Hur de behandla S i mellanperioden vet jag inte med det är troligen luftkuddekurvan, högt på mitten men mer realistiskt i ändpunkterna, före och naturligtvis efter val.
Vad som dock är otvetydigt är att de blir allt svårare att mäta, teknik och attityder gör det svårt.
Sifo är en antik institution från 50-talet. Att de har en status som rättesnöre beror på att de faktiskt var riktigt jäkla slipade på den gamla goda tiden då Sifo, Temo (Ipsos), Gallup och Ruab var de enda OI som fanns.
Idag har de svårare än de flesta att göra vettiga opinionsmätningar. Delvis pga slentrian, bristande självkritik och stolthet. Delvis för att förutsättningarna har sprungit ifrån dem. Svårt att få tag i folk via telefon. SD-väljare, som tillhör en grupp med särskilt stor misstro mot samhället, är förmodligen överrepresenterade i nix-registret och bland folk som vägrar svara (eller kastar på luren) när instituten ringer, och om de trots allt svarar är det inte givet att de uppger sina verkliga väljarsympatier. Sifo får därför en överrepresentation av godtrogna lallare i sitt underlag och siffrorna blir därefter för partier med godtrogna lallarväljare, t ex MP.