Expressen hänger ut "Julia Caesar" med namn och bild!

Skrev hon om DN:s anonyma ledarskribenters sjukdomshistoria eller? Har jag missat ngt? Vari bestod uthängningen?

Ska det nu bli en tvist om vad orden hänga ut betyder.

Jag är kritisk till att Julia Caesar publicerade namn och telefonnummer utan att hon fått tillstånd till det. Jag tycker att hon gjorde fel. Ni behöver inte tycka likadant. Men på nått sätt borde ni förstå att jag är kritisk. På nått sätt borde ni också förstå att det finns en sådan kritik utanför er egen krets.

Har Julia Caesar fått hotsamtal efter att Expressen hängde ut henne?

Vi förstår, men där är en skillnad i att detta är namn och nummer i yrket. Du får gärna vara emot, men samtidigt hoppas jag att du förstår att telefonnumret inte är hemligt på något vis.

Och ja, hon har fått problem som ett resultat, änskönt kanske inte de du letar efter. Men någon smarting skrev ju om hur han skulle möblera om ansiktet på henne.

Journalister skyltar alltid med sitt arbete, för de sätter sina namn under de artiklar de skriver mm. Det ligger s a s i deras yrke att de har valt att vara offentliga personer. De jobbar i offentlighetens ljus, helt enkelt. Arbetsgivaren kräver detta, förmodar jag, och Orrenius var där å arbetsgivarens vägnar.

Men JC hade valt att vara anonym, och hon är att betrakta som en privatperson som utövar sin yttrandefrihet. Hon skall alltså inte ses som journalist med anställningsavtal, under arbetsgivaransvar och med lön.

Detta är stora olikheter, Exponerad. Och jag är faktiskt helt övertygad om att du förstår dessa skillnader. Inte minst det att en av Sveriges största tidningar tar ansvar för Orrenius med familj om något otrevligt skulle ske p g a vad Orrenius eventuellt har gjort på jobbet. Framförallt ska han stänga av sin jobbtelefon om det kommer störande samtal - om inte annat så kan det fannars handla om brott mot arbetstidsreglerna med påföljande rättsliga konsekvenser.

Vid det här laget borde du dessutom ha förstått att du inte kommer någon vart med dina förnekanden och motbeskyllningar.

Hade Orrenius och Hamrud egentligen tänkt skriva under pseudonym, eller vad pratar du om? Hur menar du att de är uthängda?

Jag är också kritisk till att JC citerade telefonnummer, inte för att numren på minsta vis skulle ha varit hemliga eller privata (det var de alltså inte - journalistkräken skulle ha fått otrevliga samtal från muppar utan impulskontroll ändå), utan för att hon borde vetat att det bland lögnaktiga journalister och folk som bara har upplysts om fallet via lögnaktiga journalister skulle kunna ge upphov till just sådan idiotisk kritik som du anför. Jag tycker det var onödigt, men inte fel, gjort av JC.

Precis. Det framgick tydligt att Orrenius jobbar på DN och att han var där p g a jobbet.

Om min arbetsgivare skulle råka in i något som fick medial uppmärksamhet och om jag då blev kontaktad av media så skulle ju mitt namn hamna i tidningen. Det är ju bara naturligt och det är ingen "uthängning". Skulle jag sedan få problem privat p g a det så är det ju självklart arbetsgivarens sak att lösa dessa problem. Inte minst så skulle jag nog omedelbart bli skarpt tillhållen att inte sitta uppe flera nätter i rad för att svara på hotsamtal på jobbtelefonen.

Jag hade stängt av den direkt, eller lämnat in den, efter ett samtal med någon säkerhetsansvarig som då hade fått ta ställning till om jag skulle ta familjen till lämpligt hotell på jobbets bekostnad eller något.

Det hela är ju så dumt så klockorna stannar. Det går ju inte att tro på vad han säger.

Det finns i det här fallet en mycket intressant diskussion kring berättelsernas trovärdighet. Någon i tråden skrev att JC inte var trovärdig - för att hon använde starka ord.

Men objektivt sett har starka ord inget att göra med huruvida något är sant eller inte.

Det kan underlätta att ha sinnesteori för att förstå vad som har hänt, och då är det inte så svårt att tolka.

Det som Orrenius och hans fotograf sysslade med, anser de vara helt ok, men samma beteende kan av andra ses på ett helt annat sätt, som vi har sett.

Vad man kan fråga oss är väl huruvida vi hade velat ha Orrenius och fotograf tittande in genom våra fönster. Försök att sätta er in i situationen - jämför berättelser - och fundera över era egna erfarenheter i politiska konfrontationer.

Själv tycker jag att båda parter är helt trovärdiga, eftersom ingen har frågat Orrenius om just vad som är normalt eller ok. Orrenius lever i sin egen verklighet som vi alla gör.

Da gf rules..! xD

Jag kan säga så här, om Orrenius hade varit lika närgången vid min bostad så hade han fått smaka på ett cricketslagträ. Men det är ju lite riskfriare att trakassera en 70-årig kvinna som inte är helt frisk.

Hamrud och Orrenius är mänsklighetens bottenskrap och i vilken verklighet de lever i vet jag inte.

Orkar ni tänka utanför det snäva tankemönstret.
Om det hade varit förbjudet at hänga ut folk utan tillåtelse så hade Julia Caesar inte behövt känna oro för att bli uthängd. Besöken från journalister hade inte känts som ett hot. Inte heller hade det behövt följas av hot mor journalisterna.

Alltså. Det borde inte vara tillåtet att exponera folk utan att de gett sin tillåtelse.

Du förespråkar alltså att journalister som gör sitt jobb ska få pannbenet inslaget. Är du på riktigt helt jävla dum i huvet?

(Sinnesteori? Är det den vedertagna översättningen av Theory of Mind? Bra att veta i så fall, också om översättningen i mitt tycke är ganska dålig.)

Du har en poäng i detta. Tyckte också att JC's första krönika var något hysterisk i tonen, att hon vinklade för att föra fram poängen att journalister anser sig stå över vanligt folk och inte behöver bry sig om hyfs och folkvett i sin "goda jakt".

Men, eftersom jag själv just nu sitter ute i en sommarstuga med få grannar i närheten (dock inte så långt från tätorter som JC), så fick din post mig att tänka till litet: på något sätt är man när man är ute på stugan inne i en självvald avskiljdhet. Jag blev nyss litet sur på att en båt med fritidsfiskare ankrat alldeles för nära min strand, gick och stirrade bort dem (jo, de gav sig snällt iväg). Och fastän det känns litet fånigt att medge det, så kände jag mig litet chockad över att helt främmande människor på det här sättet inkräktar i mitt lilla universum här i skogen.

Så när jag tänker efter ordentligt; försöker föreställa mig hur det skulle kännas med folk precis utanför min stuga som vägrar att ge sig iväg? Brrr. Pulsen skulle nog gå i taket.


Jag kan förstå att du tänker så - den svenska pressen har ju inte precis utmärkt sig för sitt goda omdöme de senaste åren. Men tänk efter: vill du verkligen lagstiftningsvägen dra upp detaljerna för hur journalister skall jobba?
Och skall detta bara gälla etablerade medier? Var drar man i så fall gränsen?
Skall regeln gälla precis alla människor? Eller skall vi undanta politiker och kändisar? Var går i så fall gränsen? Riksdagsledamot? Kommunfullmäktige? Medlem i kommunal nämnd? Deltagare i talangtävling i TV?
Och är det faktiskt fiffigt att lägga in allt detta i en _lagtext_?

JC reagerade helt normalt. 70-åriga tanter som blir hotade gör så. De är hjälplösa och sitter därför stilla på en stol i ett hörn.

När Anna Lindh mördades så hade polisen en vagt misstänkt individ innan man fick korn på den riktige. Då belägrade pressen mammans hus och intervjuade även grannarna - om hur det kändes att bo granne med en mördare. (Killen var oskyldig). Den äldre kvinnan satt bara still på en stol och polisen fick prata sig in och köra iväg henne till ett hotell.

Jag vet inte hur jag skulle reagera. Problemet är ju att de är ute efter att provocera fram en aggressiv reaktion och att de har kamera. Ett klart alternativ hade dock varit att ta till expanderbatongen. Farligaste målet först - fotografen. Därefter intervjuaren.

Jag säger alltså inte att jag skulle ha gjort så, men det hade varit ett av alternativen. Hade jag varit tvungen att gå ut, av något annat skäl, så hade det alternativet ökat i styrka.