Citat:
Ursprungligen postat av
XeniaOnatopp
Belägg för det fetstilta?
I det öppna samhället du eftersträvar, ska förundersökningen gå inför öppen ridå? Eller räcker det med att FUP och rättegång blir till största delen offentliga?
Vem ska avgöra om det som släpps till allmänheten sker med omdöme, eller har för avsikt att ge utredning och åklagaren PR? Nu finns det inget regelsystem, och därför ingen som kan bedöma om sladdret sker med omdöme.
Advokaten ska givetvis också hålla tyst, liksom åklagaren. Allmänheten har större förtroende för åklagare än för GW, och GW har inget att spekulera om om åklagaren inte säger något.
Att förlita sig på att hovrätten rättar till fel inebär att systemet med två domstolar kan avskaffas. Då kan vi lika gärna hoppa över tingsrätten. Det finns nämndemän i hovrätten också.
Jag är 100% säker på att du inte är jurist eftersom det tydligt framgår varenda gång vi kommer in mer på djupet på såna frågor att du inte vet eller förstår hur juridiska resonemang byggs upp.
Du vet mycket väl att jag inte vill ha öppna förundersökningar. Till skillnad från dig har jag däremot inga problem att begripa att frågan inte kan göras 100% binär. Sekretessregler finns till av många olika skäl, men de är alltid en avvägning mot offentlighetsprincipen. Sekretess är sällan absolut (Undantag finns som ex. stora delar av skatteregistret) och ett skäl till det är att information ska kunna offentliggöras i sammanhang där det är rimligt eller rentav positivt och ingen lider skada.
Det är ett typexempel på att regelsystem som inte har absoluta, orubbliga gränser oftast tjänar sitt syfte bättre än system som inte tillåter några nyanser eller avsteg ens när det må vara aldrig så påkallat. Flera argument har jag redan gett dig: Allmänintresse, att lugna människor, att inte skapa en alltför stark känsla av att makten agerar utan all insyn.
När någon nyss häktats finns som regel goda skäl att hålla strikt på sekretessen. Fortfarande pågår troligen omfattande utredningsarbete med förhör med vittnen. Det finns också en mer uppenbar möjlighet att den häktade faktiskt är oskyldig och då är det till skada både för honom och utredningen att man släpper information. När man kommit längre in i processen förändras läget. På mig känns det uppenbart att man åtminstone efter nån månad här har ansett att man har så pass gott bevisläge att det kommer att räcka till åtal, även om det återstått mycket arbete, formella protokoll från läkare och NFC ännu inte varit på plats etc. Då är det inte längre av samma stora vikt att hålla absolut tätt. Man kan släppa viss info med de skäl jag angivit ovan. Detta är förutsett i lagen också, eftersom sekretessen inte är absolut.
Sen är ju det vi fått egentligen väldigt lite. Förutom det vi vet pga offentlighetsreglerna: Vem är häktad och varför, vem har mer delgivits misstanke men frigetts? så vet vi egentligen bara att man hittat DNA från den misstänkte på flera föremål och att det finns annan bevisning också som bl.a. består av vittnesmål. Sen vet vi att flera bilar varit i beslag och att ingen person utöver litauerna är eller har varit formellt misstänkt.
Det är inte särskilt mycket att röra upp himmel och jord över tycker jag.