Citat:
Ursprungligen postat av
Skogsvatte
Idag mobiliseras och allokeras nästan alla offentliga samhällsresurser åt att hantera invasionen av bruna skräpfolk från Tredje världen till Sverige. Kan man därför påstå att Sverige nu inlett en fas av "total invandring" - ungefär som "totalt krig"?
Även samhällsresurser som inte är direkt ämnade att hantera invandringsrelaterade utgiftsposter rinner nästan uteslutande ner i hål grävda av invandrarproblemet - sjukvården, socialförsäkringssystemet, kommunala välfärdsbudgetar omstruktureras för att klara av finansieringen av flyktingboenden/integrationsprojekt, osv.
Den enda relevanta samhällsfrågan i politisk debatt ser ut att vara flykting- och invandringsfrågan. Alla andra diskussioner tycks döda och begravna. Väljarkåren vallfärdar till invandringskritiska partialternativ och massmedia befinner sig i en invandringshyllande propagandaoffensiv som saknar motstycke i modern tid, och verkar allt mer desperata i sin vilja att kriga till sista man. Att omsättning och annonsintäkter faller som en tiokrona från en skyskrapa verkar vara av sekundär betydelse för etablissemangsmedia.
Vår tidigare statsminister gick ut och proklamerade öppet att invandringen är det enda vi kommer ha råd med under kommande mandatperioder. Även Svetsarn och hans kabinett av blattar, negrer, bögar, kommunister och politruker tycks helt inställda på att invasionen måste fortskrida till vilket pris som helst.
Vad tycker ni? Borde Löfven gå ut och likt Reinfeldt vädja till svenska folket att öppna sina hjärtan åt den svartmuskiga anstormningen av brunstiga arabmän i 20-40-årsåldern sugna på bidrag, uppehälle och nordisk fitta?
Vad tycker Flashback?
Att rasisterna och de främlingsfientliga blir dummare och mer inskränkta för varje dag. Man uppmuntrar varandra att som grisar rota i den bruna myllan och skriver för att få likes från varandra. Patetiskt är bara förnamnet.
Vi andra, alla seriösa partier, all seriös media, idrottsrörelsen, fackföreningsrörelsen, näringslivsorganisationer, skolan, kyrkan, biståndsorganisationer, hjälporganisationer, enskilda företag och inte minst den helt dominerande delen av svenska folket välkomnar flyktingarna.
Vi har sett manifestationer med stor politisk enighet, vi har sett hjälpinsatser på privat initiativ, vi har sett flyktingarna mötas med värme på Stenas terminal och Göteborgs central.
Vi förstår att Sverige har råd, vi förstår att det finns en skyldighet för ett av världens 10-15 rikaste länder att ta emot 0,2 % av världens flyktingar.
Vi förstår även att vi har en skyldighet mot de som kommer att på bästa sätt erbjuda bostad, utbildning och arbete och en väg in i det gemensamma.
Vi ser inga hot, inga risker med ett öppet och mottagande samhälle. Vi vet att de som vi har förmånen att ta emot har ett stort driv och en stark vilja att bidra till det gemensamma.
Vi vet att även om främlingsfientliga krafter med populism och skrämselpropaganda verkar för att söndra, för att skrämma så finns det en övervägande majoritet för mångkultur, för öppenhet för interaktion.
Vi vet att Svenska folket i gemen står upp för den väg vi valt att följa.